Hem > Okategoriserade > Debatten dog med takhöjden

Debatten dog med takhöjden

Med tanke på hur genommilitariserat och beredskapsinriktat hela det svenska samhället var ända in mot början av 1980-talet, är det förvånande och intressant hur snabbt, i relation till den tid det var så, försvars- och säkerhetsdebatten nästan försvunnit i svenska medier och i den svenska politiken.
I medierna lever den ett jojo-liv där olika politiska utspel pliktskyldigast kommenteras men inte debatteras; där sådana som Bo Pellnäs slänger ut en brandfackla som direkt avfärdas av det politisk korrekta för att sedan falna och dö.
Regeringens inriktningsproposition får några korta dagar i strålkastarljuset medan oppositionens partimotioner om försvaret knappast bevärdigas med ens de mest rudimentära kommentarer eller analyser.
Utvecklingen i Ryssland, Rysslands agerande och olika uttalanden av ryska politiker förbigås utan närmare kommentarer eller analyser, FOI:s senaste delrapport om den ryska utvecklingen omnämns i ett ledarstick för att sedan glömmas och grävas ned av medierna.
NATO:s och USA:s uppenbara inringningspolitik gentemot Ryssland förbigås med samma tystnad som Rysslands allt tydligare försök att skapa ett energileveransmonopol gentemot Västeuropa.
Endast då utlandsstyrkan kommer under eld, vaknar medierna, men då utan någon seriös debatt.

Detta gäller ”gammelmedierna”. I bloggossfären rasar debatten, eller åtminstone inläggen. Någon verklig debatt blir det ändå inte eftersom det är vi redan frälsta som hela tiden går runt i ring och kommenterar varandra. Seriösa debattörer blandas med MÖP:ar och ”det-var-bättre-förr”-nördar.
Vissa, exempelvis Strilaren och Wiseman, får ett visst genomslag utåt, men då inte vad gäller övergripande försvars- och säkerhetsfrågor utan mera vad gäller interna problem inom Försvarsmakten eller pengarullning till tvivelaktiga projekt eller förmågesatsningar.

Förr, och ibland också nu, pliktskyldigast, i den politiska retoriken, var försvaret av avgörande betydelse för Sveriges plats och trovärdighet på den åtminstone regionala arenan. Debatten levde i medierna, politiker och militärer publicerade sig i tidningarna och unga, framåt officerare skrev debattböcker om säkerhetspolitik och försvarets utveckling och framtid. Nu? Tystnad, konformitet och politisk korrekthet.
Ett sant uttryck är att ”där alla tänker lika blir det inte mycket tänkt”.
Frågan är om någon tänker överhuvud taget; åtminstone inte högt.
Kanske är det alldeles för lågt i tak, både inom Försvaret och bland de politiska partierna.

About these ads
  1. 17 april 2009 kl. 9:37

    Bra skrivet!

  2. spanaren
    17 april 2009 kl. 17:39

    Så sant som det är skrivet……

    Spanaren och blogginnehavaren underhåller
    varandra på samma sätt som tidigare i ett
    annat nu nedlagt Forum….
    Läsekretsen tycks dock vara omfattande till
    vad som skrivs här – snart passeras 6000 besökare.

    På Carl Bildts blogg stör understundom Spanaren
    ordningen när andan faller på – tex idag i
    Carl Bildts inlägg om försvarsdebatten.
    Mitt bidrag idag är bla ”Putins Rasputin”
    Alexander Dugin och hans visioner för ”Stormakten”
    som om de blir verklighet även kommer att beröra oss.

    Länkar till Wiseman’s Wisdoms – hoppas ”Den Vise”
    inte misstycker….
    ———-

    SvD.se uppdaterat 5 nov. 2008

    APROPÅ | Ryssland under Putin

    Aleksandr Dugin kunde på 1990-talet framstå som en överspänd rysk nationalist med en alldeles egen höger­extrem idébrygd, hopkokad på lån från bland andra Konstantin Leontiev, Julius Evola, Carl Schmitt och René Guénon.

    I dag är det annorlunda. Nu är Dugin chefstänkare i Literaturnaja gazeta, av hävd intelligentians organ. Hans utmärkta kontakter med generalstaben är omvittnade. I en färsk ledarkolumn förklarar han att Ryssland med Putin, efter det dekadenta 1990-talet, äntligen är på väg att finna sig självt. Ryssland skall åter bygga sitt impe­rium, för utan imperium existerar inte nationen.

    Vi är, skriver Dugin, det tredje Rom, med en helig ortodox mission. Vi är kallade att förlösa världen, vår höga strävan är ingenting mindre än att smälta samman ”ande och kött, himmel och jord”. Så har det alltid varit, utom under den pinsamma parentesen 1917–1927, då Lenin och hans anhang spottade sig själva i ansiktet. Stalin återupprättade den ryska storheten och såg till att Imperiet så småningom uppfyllde halva jorden – men olyckligtvis sprängde han sig på uppgiften.

    I varje fas av historien har imperiebyggandet skett på ett nytt sätt. Dagens uppgift blir, förkunnar Dugin, att finna nya metoder att expandera, kanske främst med teknologins hjälp. Vidderna hörs redan kalla, det geografiska rummet ”ropar” efter den ryska anden.

    Bäva månde omvärlden.
    ———

    Bör inte en artikel som denna diskuteras mera av
    politiker och media? Men icke – det stör den
    av Sverige utlysta ”evigafreden” doktrinen.

  3. Gustav
    28 november 2009 kl. 19:14

    Att det inte förs någon debatt i någon vidare bemärkelse är symptomen på den sjuke, detta fallet Försvarsmakten. Likt den systemkollaps som har inträffat där man inte kan vidmakthålla kritiska förmågor, kan där heller inte en intellektuell diskussion förekomma. De officerare och försvarsmaktsanställda som fostrades i en miljö där det var tillåtet att tänka högt och fritt har sedan länge passerat bäst före-datum o.ch är inte kvar i förbandsproduktionen

    Kvar finns… ja, vad finns kvar egentligen?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.