Hem > Okategoriserade > Minnet av ett krig

Minnet av ett krig

Tidningarna följer idag upp den finska Självständighetsdagen med artiklar om 70-årsdagen av Vinterkriget.
Det är dock en annan artikel, i en annan genre som får mig att reflektera över dagens Sverige och det svenska uppenbara ointresset för försvars- och säkerhetsfrågor.

I en liten sidoartikel i SvD Kulturbilaga beskriver Mårten Westö hur han förlorat både far- och morfar i kriget, om hur porträtten av unga uniformerade män på pianot till att börja med var hans enda bild av den äldre generationen och hur familjen hanterade, eller inte hanterade, minnet av de fallna.

Här har vi kanske en av nycklarna till olikheterna mellan finsk och svensk syn på försvar, säkerhet och närheten till Ryssland.
I Finland lever fortfarande minnet av kriget och av de fallna trots att den generation som handgripligen upplevde krigen nästan dött ut.
Många porträtt på många pianon vidmakthåller det kollektiva minnet långt in i politikerkretsarna, något som också speglar sig i den praktiska politiken och i synen på landets försvarsförmåga.

Erfarenheten är den bästa läromästaren sägs det. Har man ingen får man lita på andras så slipper man lära av sina egna misstag. Har Sverige lärt sig den läxan?

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:,
  1. Lars Arenander
    06 december 2009 kl. 21:39

    Martha Arenander, min farmor från Viborg född 1899 värderades högt av de högsta inom engelsk militär som såg till så att hon Fick OBE-orden den högsta som tilldelats en kvinna för tapperhet i tjänst. Hennes memoarer kommer ut under 2010 och är nog det närmaste man kan komma kriget genom sina insatser vid frontlinjen och bakom fiendelinjen som sjuksköterska. Detta är mycket kusligare än romanen på västfronten intet nytt eller okänd soldat. Denna puzzelbit visar kommunismen på ett annat sätt.
    Lars

  2. Per
    06 december 2009 kl. 21:47

    Jag läste artikeln där Mårten Westö berättade om sin farfar och morfar som han aldrig träffade. I somras hörde jag hans bror Kjell berätta som sin nya bok, som handlar om inbördeskriget i Finland. Han sa att han inte skriver om andra världskriget eftersom det var för nära. Han hade vuxit upp med föräldrar som bägge hade mist sina fäder. Det märktes att Finlands historia tyngde honom konkret.

    För ca 15 år sedan flyg jag till England med Finnair. Då läste jag Hufvudstadsbladet, som skrev att dagens datum var återlämnadet av Porkalabasen (enligt avtalet, basen lämnades igen betydligt tidigare). Artikeln resonerade hur det kunde ha varit om Sovjetunionen hade varit kvar. Det var 25000 man där och Helsingfors var inom skotthåll. Då förstod jag att Finland kände den ryska björnen flåsande i nacken, särskilt som artikeln var skriven av journalister från landet i fråga, dessutom på mitt modersmål.

  3. lars arenander
    07 februari 2012 kl. 19:14

    Lite försenad ger jag nu ut boken KVINNA I STRID, som behandlar 11 års krig vid och bakom fronter med början av 1:a världskriget, ryska revolutionen, fortsättningskrigen i Estland och LETTLAND, finska vinterkriget, andra världskriget, och avslutningsvis i Norge samt en strapatsrik fljällfärd mot treriksröset med ett par jorunalister från Tromsö. Vägen ner mot bottenviken till Stockholm och överallt räddade hon liv, ja hon lyckades som sjuksköterska även skjuta en svensk officer med vådliga konsekvenser.

    Lars Arenander

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s