G m/96, det var en låg nivå…
”Här skulle tio berusade trängsoldater med gevär m/96 och några stridsvagnsminor kunna fördröja ett mekaniserat regemente i en vecka….”. (Sagt av en infanteristisk reservofficer vid en fältövning i ÖN någon gång i mitten av 80-talet.)
Via en av dessa fullkomligt oförklarliga och ologiska tankeloopar som förekommer ibland, dök detta yttrande upp ur minnets arkiv efter att jag läst Brezjnevs inlägg Iskander, Iskander, Iskander.
Även om takten i och omfattningen av införandet av Iskandersystemet i och för sig var intressant och oroväckande, var det nog snarare hans resonemang om den svenska officiella synen på den låga ryska startnivån som på något förunderligt sätt fick mig att hamna i en kanaliserande hålvägsravin i trakten av NYTORP.
Egentligen är ju den ryska förmågenivån, vare sig den är hög eller låg, ganska ointressant om man inte ställer den i relation till något; styrkeförhållanden och styrkejämförelser har alltid varit grundläggande parametrar i alla bedömanden. Det är möjligt att ryssen startade sin återtagning från en mycket låg nivå och att stora delar av de satsade miljarderna försvunnit i korruption, misshushållning och felsatsningar. Det är förmodligen så att han har en bra bit kvar till dess han nått SSSR nivå då den var som högst, om det nu är dit han siktar.
Detta är dock fullständigt ointressant. Intressant är den ryska förmågan i förhållande till omvärlden, lokalt, regionalt och globalt, och för vår del i förhållande till vår egen, svenska förmåga. Det är rysk förmåga och uthållighet regionalt, här och nu ställd i relation till motsvarande svenska, här och nu, som är intressant.
Vaddå??? säger då vän av ordning. Den ska väl ställas i relation till det regionala läget totalt, dvs i praktiken NATO:s och kanske EU:s kapacitet och förmåga. Javisst, om vi hade varit med i NATO och/eller om vår solidaritetsdoktrin hade haft någon som helst bäring på annat än vårt eget själbedrägeri. Naturligtvis kan NATO ha en balanserande effekt vid en konflikt om exempelvis vattnen runt GOTLAND men i den sämsta av världar finns en uppenbar risk att we are on our own i ett förhandlingsspel där militär förmåga kan läggas som en (o)uttalad argumentsförstärkare. Och med dagens svenska förmåga behöver i en sådan situation den ryska inte vara särskilt hög för att upplevas som, milt uttryckt, synnerligen irriterande.
Efter detta resonemang kommer så den ofrånkomliga frågan: Vad har detta med berusade trängsoldater vid en hålväg mellan KORPILOMBOLO och TÄRENDÖ att göra? Jag sa ju att det var en ologisk tankeloop men kanske den dök upp som ett resultat av insikten att det inte är kvalitén, standarden eller förmågan som är avgörande utan hur den utnyttjas.
Lämna en kommentar
Stöd våra soldater
Sverige och världen 
Mycket klokt.
Likaså spekuleras i sannolikheten för ett enskilt angrepp mot Sverige…den är tydligen låg. Idag, ja. Vad kan vi säga om sannolikheten för detsamma om 10-20 år? Ärligt talat så har vi sannolikt ingen aning om hur världen, förmågan och viljan ser ut då. Dagens beslut leder till förmåga imorgon mot morgondagens möjliga utfall – inte dagens kända utfall.
Sedan kan man fundera över ”enskilt”. Vår försvarsplanering har alltid optimistiskt antagit att krig i Sverige endast uppstår som följd av större krig i vår omvärld. Inget enskilt anfall mot Sverige med motståndarens fulla styrka. Idag handlar det om att när våra grannar också är i krig så antas vi slåss solidariskt i allians (till skillnad från att samtidigt hävda militär alliansfrihet i fred) mot en gemensam motståndare. Frågan är bara i vilket angripet land vi väljer att möta motståndaren… Ska alliansen lämna Estland, Polen, Tyskland, Finland eller Sverige åt sitt öde? (Att sätta Sveriges före baltstaternas intressen är väl självklart igen – även för balterna?). För matematiken bakom resonemanget utgår ju från det faktum att inget land ensamt klarar sitt eget territorium och därmed kan inte heller gemensamt alla länders territorium försvaras. Så om anfallet inte är enskilt utan inbegriper hela vår omvärld, då lär väl ändå inte resurserna räcka? Den svenska försvarspolitiska logiken, varför inte intelligensen, undgår mig fullständigt.
Ryssland upprustar från en låg nivå och kommer inte enskilt, med någon sannolikhet idag, angripa Sverige utan (mer sannolikt?) alla våra grannar också (trots den låga nivån) som då lojalt överger sina egna länder och skyndar till Sveriges försvar. Att vi före kriget enbart såg till vår egen handlingsfrihet och inte ansåg dem värdiga vårt sällskap eller ett tydligt lojalt ställningstagande för deras försvar, kommer vi bli förlåtna. Med hurrarop och kärlek överger de sina egna familjer, hem och intressen och skyndar till svenskens försvar – för det gemensammas bästa! Vad vore väl Europa utan ett fritt Sverige och ett fritt, avgiftsfinansierat, SVT?
Det (m)anuset skulle refuseras även för en riktigt lågbudget B-film.
Betänk att G/96 moderniserades på samma sätt som AK5. Man sågade av en bit av pipan och döpte om den till karbin!
Det måste väl vara en modernisering av låg nivå?
Det fanns många underliga floskler för att motivera det undermåliga försvaret av landet. Sjundeårsintervallen för de frusna mossarna, broars/vägar/vägtrummors bärighet m.m.m.m.
Dessvärre fortsätter floskelbyggandet även idag. Se Natos utvärdering av FM.
Teaterdirektören.
(Bilden visar beväpning med Gevär m/1860-67, men det är en detalj. Att jag är utbildad på både detta, m/96 och den avsågade AK5C, det är en annan historia.)
Nej det gjorde den inte, m/38 är nytillverkade gevär med kortare pipa, M/96 behöll sin abnormt långa pipa ‘ända till slutet.
De karbiner som fanns var, tillverkade för ändamålet,dvs att före kpistens inträde ger artilleristerm kavalleristerm trängsoldater ett mer lätthanterligt vapen när de utförde sin huvudsakliga tjänst.
@Herr Nilsson.
Enligt museet i Eskilstuna byggde Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori om cirka 55 000 M/96 till M/38, med 14 centimeter kortare pipa, under åren 1938-1940.
Husqvarna nytillverkade dock cirka 88 000 av samma modell.
Lite kuriosa!
Gevärsfabrikerna betalade 2,25 kr till Mauser för varje nytillverkad M/96. Vi tillverkade sammanlagt cirka 500 000 stycken.
Jag försökte (misslyckades totalt) vara lite rolig med att kalla den avsågade varianten för karbin.
Jag avsåg den fram till 1990-talet så flitigt använda krevadkarbinen som är en ännu mer avsågad variant.
Teaterdirektören
Karbinen hade beteckning m/94 med 6,5 mm patron m/94 (rund spets). Gevaer m/96 anvaende samma patron m/94. Patron m/41 (smal spets) kom senare som en foerbaettrad variant,med en baettre kulbana, till karbin m/94 och gevaer m/96.
Lycklig innehavare av gevaer m/96 som hemvaernsungdom och senare som hemvaernsman (17 aars aalder).Krigsplacerad i en hemvaernsgrupp paa 10 man med tvaa kpist m/45, sju gevaer m/96 och en KG m/21 – 37. Foerstaerkningsvapen handgranater, landminor, spraengdeg, kulspruta m/14 – 36, pansarskott och raketgevaer. ”Gubbarna” ville inte ha KG m/21 – 37 utan det fick ”pojken” ta (foer mycket vapenvaard). Vi i hemvaernet, och den amerikanska marinkaaren, hade blaaa gradbeteckningar (mycket ”skarpt”).
Min ”gamle far” var utbildad paa karbin m/94, som personligt handeldvapen, vid ”Kungliga Goeta” i Stockholm 1931. Huvudutbildningen var paa det nya ”supervapnet stridsvagn”.
Mobiliserad paa ”Kungl. Goeta” december, 1939 och skickad till finska graensen.
Den 12 april, 1940 mobiliserad igen oeverfoerd till I 9 i Skoevde. ”Kungl. Goeta” lades ner under brinnande krig och ett stridsvagnskompani tilldelades I 9, och det andra I 10 i Straengnaes, och skickades till norska graensen ( kaenns nerlaeggningssyndromet igen aeven i nutida Sverige). Daerefter oeverflyttad till I 10 i Straengnaes och diverse tjaenstgoeringar fram till 1945.
Ja, det var lite fraan ”den gamla goda tiden”!