Hem > Okategoriserade > Val både här och där

Val både här och där

I morgon söndag är det valdag, en dag då vi i Sverige kan utnyttja det vi uppfattar som vår självklara rätt att välja de partier och personer vi vill ska styra landet. Vi tycker till och med att det är så självklart att många låter bli.
Att vi nu tar den allmänna rösträtten som något självklart innebär inte att den alltid varit det. Vi har fått den efter en lång och stegvis genomförd process. Olika spärrar har efterhand lyfts bort, begränsningar avvecklats och åldersgränser sänkts och det har tagit mer än hundra år för oss att komma dit vi nu är och detta trots, eller kanske tack vare, en process som kunnat genomföras i fred och utan något verkligt politiskt våld.

Samtidigt som i Sverige är det val i Afghanistan. Ett val präglat av hot om och verkligt påtagligt våld. Ett val präglat av starka motsättningar, korruption och rena ifrågasättanden av ett demokratiskt samhällssystem. Ett val som knappast kommit till stånd över huvud taget och som inte skulle kunna genomföras på söndag utan närvaron av kombinationen av utländska hjälparbetare; civila såväl som militära.

Alla i Sverige och kanske mest de som tänker prioritera sofflocket före valurnorna, de som tar demokratin för något så självklart att man inte personligen behöver delta, kan ju ägna en tanke åt de afghaner som trots risken att dödas och lemlästas, trots risken att få sina hem förstörda och flickornas skolor brända ändå går, ja bokstavligen går, kanske miltals, till valurnorna för att utnyttja sin nyvunna rätt att påverka liv och samhälle.
Samtidigt kan vi då också reflektera över det solidariska i att, för att tjäna inrikespolitiska poäng, propagera för ett snabbt tillbakadragande av den svenska ISAF-styrkan.
Rom byggdes inte på en dag, inte heller den afghanska demokratin. Vi ska vara kvar till dess åtminstone grundstenarna ligger stadigt!

SvD 1
SvD 2
DN 1
DN 2

Annonser
  1. spanaren
    18 september 2010 kl. 9:26

    Det pågående försöket att påtvinga Afghanistan
    det västerländska på judeo-kristendomen baserade
    samhällssystemet är en uppgift av samma storlek
    som när området islamiserades.

    Tidigare försök att omvandla landet med
    Alexander den Stores hellener, Brittiska Imperiets
    Indian Army och Sovjets Röda Arme har alla slutat
    på samma sätt….
    Varför skulle dagens fälttåg från USA/NATO sluta
    annorlunda?

    Hur det slutade för ett sovjetiskt förband i samma
    område som den svenska ISAF-styrkan idag verkar och
    av samma storlek som den svenska truppstyrkan
    skildras i en rysk dramadokumentär ”9-ya Rota”
    som visas på TV4 Film imorgon söndag 19/9 kl 0235.

    http://www.film.com/movies/9-ya-rota/14708651

    OM det blir aktuellt med en svensk reträtt mot
    broarna över Amu-Darja – hur slutar den?

    Skall vi lämna – skall vi stanna?
    Valet är kanske inte helt självklart – eller?

  2. 19 september 2010 kl. 6:09

    @ Spanaren

    Och om vi vänder på frågan?
    Ska vi lämna Afghanistan bara därför att uppgiften är svår och farlig; för att den nu är svårare och farligare än den verkade från början?

    Ska vi lämna Afghanistan bara därför att så många misslyckats före oss?

    Ska vi lämna dem i Afghanistan som verkligen vill ha en förändring; kanske inte till vad du kallar den judeo-kristna samhällsformen, men i alla fall till ett annat samhälle än det som verkar vara alternativet?

    Jag menar inte att vi och andra bidragsländer ska vara i Afghanistan ”nu och till evig tid”, det finns naturligtvis en omslagspunkt men den punkten ska definieras utifrån att vi och afghanerna är överens om att de kan gå vidare själva; inte av förlustsiffror, ökande svårigheter, högljudda hemmaopinioner eller historiska misslyckanden.

    Visst kan vi ställa oss frågan varför Sverige från början överhuvudtaget engagerade sig militärt i landet, men den frågan är i detta avseende ointressant. Nu är vi där, har påtagit oss ett ansvar och gjort vissa åtaganden. Då ska vi också fullfölja detta upp till en rimlig nivå som ännu inte nåtts.

  3. spanaren
    19 september 2010 kl. 9:05

    @ Peter Hammarberg

    Som jag ser det är det stora felet här på den
    svenska ”hemmafronten” att vi från första stund
    fått en missvisande bild av vad som är det verkliga
    skälet till den svenska missionen – förberedelse
    för en svensk NATO-anslutning på samma sätt som
    rest-Georgien idag agerar.

    Det har medfört att många av oss svenskar inte
    är medvetna om att Sverige är i krig och att en i
    krigssammanhang en obetydlig förlust av två stupade i ett mindre eldöverfall beskrivs som mord i civilsamhället.

    USA har klargjort att landet inte är Afghanistan
    för att bygga ett västdemokratiskt samhälle –
    varför skall vi då framhärda med att bygga dessa
    Potemkinkulisser?

    Som Vänstern i Sverige vill vore det naturligtvis
    förödande om vi utan tanke på följderna på plats
    kapitulerade och reste hem.
    Motståndsrörelsen säger ”Korsfararna har klockor men
    vi har tiden”. Ligger det inte mycket i det?

    Vi skall inte ge upp förrän USA gör det men borde
    kanske ta till oss områdets historia från Alexander
    den Store till George W. Bush och inte vara helt
    oförstående OM historien upprepas i en nära framtid.

    Afghanistan behöver inte bli ”talibanskt”. Det finns
    en historia före kommunisternas maktövertagande då
    landet inte alls var styrt av en radikal Islam.

  4. Varghjärta
    20 september 2010 kl. 11:33

    Nej men dom som styrde då är nog knappast kvar utan är antagligen döda eller lever i exil, det Afghanistan som fanns på 60-70-talet är borta. Det kommer ta LÅNG tid att återgå till den positionen.
    Och det kommer tyvärr knappast ske genom våran inblandning utan måste ske inifrån av egen fri vilja (åtminstone till en viss grad).

    Jag instämmer med Hammarberg att nu när vi har gett oss in i leken får vi tåla den och göra klart jobbet så gott det går, allt annat vore katastrofalt inte bara för Sveriges förtroende och anseende internationellt sett utan även för försvarsmaktens kompetens internationellt såväl som här hemma.

    Däremot vore det omöjligt att stanna kvar om jänkarna drog sig ur givetvis.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s