Någon Annan, en bror till Kofi??

DN skriver om hur den svenska flygstyrkan över Libyen vid ett flertal tillfällen blivit vittne till vad som måste betraktas som folkrättsbrott men hur man, pga de socialdemokratiska inskränkningarna i de nationella ROE, inte kunnat ingripa.
Den i grunden positiva och fruktbärande folkhemstanken om att det ständigt ska finnas någon som hjälper oss med problem vi inte klarar själva, har slagit över och givit oss en ”någon-annan-ism” som tydligen inte bara gäller det goda samhället. Den gäller nu generellt, från det personliga till utrikes- och säkerhetspolitik. Någon annan ska lösa problemet, framförallt om jag på minsta sätt riskerar att utsättas för ifrågasättande eller kritik.

I en grannby observeras några lokala slynglar då de lever rövare på den samfällt ägda och skötta badplatsen. De svinar ned och bär med sig livräddningsutrustning därifrån. Vad händer? Annons i lokalbladet där de uppmanas att städa efter sig, att bära tillbaks grejorna och som avslutas med att ”Ni var observerade och är igenkända!” En bekant till mig med viss insyn har frågat direkt berörda att ”om ni nu vet vilka de är, varför kontaktar ni inte ungarna eller deras föräldrar direkt istället för att annonsera?” ”Vadå, så kan man väl inte göra heller. Då kan ju jag få skit för det. Det får någon annan göra! Vad har vi annars polisen till?”

I Libyen annonserar man inte i lokalbladet. Där går det ut över sambandsmedel att ”vi har observerat och kännt igen”. Och eftersom socialdemokraterna och Håkan Juholt lika lite som byborna vid badplatsen vill riskera att på något sätt ”få skit för det” ställer vi oss vid sidan och tittar på. ”Vad har vi annars Någon Annan till?”

Se även
Wiseman
Väpnaren
SvD