Dagny kom fram till Gotland, trots allt…

Försvarsmakten genomförde i slutet av oktober beredskapsövningen Dagny II. Eftersom övningen var förvarnad i god tid kan man ju undra vilken beredskap det var som övades, men oavsett detta blev det tydligen en nyttig övning för de hela 1 600 deltagarna….

Man upptäckte flera brister som måste åtgärdas, något som i och för sig inte är något märkligt. Man upptäcker alltid brister vid övningar. Intressant och inte lite skrämmande var vilka bristerna var och vilka förmågor och beredskapsåtgärder FM uppenbarligen totalt låtit förfalla då invasionsförsvaret skrotades.

IKFN, denna Bibel för alla, i en svunnen tid, beredskapsplutonchefer, VB vid fo- och milostaber, fartygschefer och piloter, har uppenbarligen helt fallit i glömska till förmån för diverse internationella ROE.
Att IKFN är vår alldeles egen ROE för våra alldeles egna behov här hemma i Sverige och något som det ställdes krav på kunskap om, blev tydligen en aha-upplevelse; inte bara för de direkt drabbade utan även för höga vederbörande.

En annan och kanske mera skrämmande aha-upplevelse var upptäckten att det saknades beredskapsavtal med civila transportörer för att snabbt och med automatik kunna få över förband och materiel till Gotland.
Borta är uppenbarligen all planering och alla förberedelser liknande GUTEN och symptomatiskt är uttalandet från FMLOG om att det nu gäller att ta vara på de kunskaper som finns kvar i organisationen innan de som besitter den hinner gå i pension.

Att man valde Gotland som övningsobjekt var i och för sig bra; problemet är bara att kommer man tvåa till ön kommer man aldrig dit!
Inte ens då invasionsförsvaret var som starkast hade vi förmågan att återta ett redan ockuperad Gotland. Skulle ön försvaras gällde det att vara där först med tillräckligt starka förband och att ha en god och välövad förmåga att förstärka dessa.
Med en initialt oförsvarad ö, förlåt Gotlands hemvärn, hjälper inga beredskapsavtal med Gotlands- eller flygbolag i världen. Inga fjorton stridsvagnar i förråd torde heller inte göra särskilt stor nytta utan personal och ett organiserat förband på plats.

Hela Sverige ska försvaras och vi ska ha förmågan att snabbt kunna sätta in våra fåtaliga insatsförband varhelst de behövs. Det är en sund princip givet gällande förutsättningar.
Vad gäller Gotland finns dock ett litet men nog så viktigt memento: Där måste man vara från början annars kommer man inte dit, åtminstone inte vi. Inte med de resurser och förmågor vi har, har haft eller kommer att få.