Till Damaskus (men ingen koppling till Strindbergs-jubileet….)

 

Med ett Libyen som efter ”the regime change” verkar vara på gränsen till inbördeskrig eller bara allmänt laglöst land, är naturligtvis händelseutvecklingen i Syrien av största intresse.

En awati-minoritet med starka band till det shiitiska Iran som under lång tid styrt en sunnimajoritet som nu hakat på den arabiska våren och kräver förändringar. Lokala och regionala politiska och religiösa motsättningar och positioneringar, Turkiet och Saudiarabien, västmakter som  bränt sig i Libyen och ett Ryssland med traditionellt goda relationer till Assad-regimen och nu med en alldeles egen hangarfartygsgrupp i området och med uttalade hot om säkerhetsrådsveton mot eventuella inblandningsbeslut. Bollarna är många och vart de studsar är svårt att förutse.

Fyodor Lukyanov, chefredaktör för den ryska tidsskriften Global Affairs, har i RIA skrivit en intressant artikel som på ett utmärkt sätt sammanfattar situationen. Han tar även upp sådant som inte kommit fram särskilt tydligt i västmedier, nämligen hur det ryska militärindustriella komplexet med sina syriska affärer påverkar de ryska ställningstagandena och hur tidigare, förmodligen lönsamma, affärer som gått om intet efter politiska beslut nu ökar MIK:s tryck på Kreml för att förhindra en upprepning.