Har du inget att säga som inte redan är sagt, håll tyst!

Som bloggare förväntas man vara ständigt på hugget; alltid ha en åsikt, en kommentar eller en snitsig formulering i bakfickan.
Jag har den senaste veckan kunnat konstatera att jag inte svarar upp mot dessa mina egna krav; huvudet har varit tomt, engagemanget borta och åsikterna fullständigt alldagliga och platta.

Tyvärr måste jag erkänna att de två senaste stora sakerna rörande Försvaret, uppsägningen av dem som inte köper utlandsobligatoriet och den stupade soldaten i Afghanistan, inte heller lyckats sätta fart, vare sig på skrivandet eller på tyckandet.
Allt, eller det mesta, är ju faktiskt redan sagt, av mig i flera inlägg och kommentarer och av andra förmodligen bättre och i ännu flera.

Att Kenneth Wallin tragiskt stupat ändrar inte på de under lång tid behandlade övergripande frågorna kring Afghanistaninsatsen och att FM ultimatum om utlandsobligatoriet skulle få de konsekvenser de fått är heller inget som inte kommenterats och diskuterats fram- och baklänges och på gränsen till leda.

Kvar finns nu bara spekulationen om den senast stupade soldaten oförskyllt ska bli ett slagträ i riksdagsdebatten om ISAF-insatsens vara eller inte vara; om bisak ska få överskugga huvudsak, om en stupad soldat ska göras till en politisk symbol.

SvD
AB
DN