Arkiv

Posts Tagged ‘Vitryssland’

Ubåtar mot insurgenter

Rysk försvarspolitik och rysk materielanskaffning upphör aldrig att förvåna och diskrepansen mellan vad man säger och vad man gör blir allt tydligare.

Enligt flera uttalanden är det begränsade konflikter främst orsakade av bl.a. militant islamism och extrema självständighetsrörelser i landets centralasiatiska delar, delvis kopplat till för Ryssland oönskade utvecklingar i den regionens forna sovjetstater, som skall vara styrande.
Samtidigt genomförs stora övningar och anskaffas materiel som mera pekar i riktningen mekaniserad manöverkrigföring mot en likvärdig eller överlägsen motståndare och då med understöd av amfibieoperationer och stora luftlandsättningar. Övningarna ZAPAD och LADOGA 2009 genomfördes med just dessa ingredienser även om de enligt ryska officiella uttalanden syftade till att öva terroristbekämpning och skydd av vital infrastruktur, exempelvis Nord Stream-ledningen.

RIA beskriver nu en 60%-ig ökning över tre år (2010-2013) av de ryska försvarsutgifterna och till denna kopplade materielanskaffningar som rimmar illa med talet om terroristbekämpning och småskaliga konflikter i centralasien.
Nya flygplan till det enda hangarfartyget (och kanske för de planerade ytterligare tre – fem?), nya ubåtar, nya fregatter, egenproducerade amfibieattackfartyg som komplement till det franska Mistral, inköp av teknisk kvalificerade delkomponenter från utlandet, mm mm.
Knappast materiel för att jaga terrorister, bekämpa uppror eller dämpa interna oroligheter.

RIA:s katalog kan naturligtvis uppfattas som en önskelista snarare än konkreta beställningar, även Ryssland har drabbats av den internationella finanskrisen och har inga outsinliga kassakistor att ösa ur, men listan visar ändå på den tydliga skillnaden mellan vad man säger och vad man uppenbarligen gör för att skaffa sig resurser och förmågor att göra.

Nu ska detta inte tals till intäkt för att Ryssland verkligen tänker utnyttja sin snabbt ökande kapacitet till några militärt offensiva eller aggressiva aktioner; men som stöd i ryggen i det politiska och ekonomiska spelet gentemot exempelvis Ukraina, Vitryssland och EU kan den komma väl till pass.
Ryssland har dessutom genom Georgienkrisen visat att man har en betydligt lägre tröskel för militära insatser som ett komplement till eller förlängning av politiken än huvuddelen av medaktörerna i Europa.

För Sveriges del gäller kanske att mera ta hänsyn till vad Ryssland i olika lägen kan göra än vad man säger sig vilja göra och framför allt, att inte låta vårt eget önsketänkande och våra egna fromma förhoppningar styra.

RIA

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, ,

Att välja bort verkligheten är att göra det alltför enkelt!

06 november 2009 26 kommentarer

Så har då det väntade beslutet kommit, Sverige säger ja till Nord Stream. Vad jag tycker om projektet och dess säkerhetspolitiska implikationer framgår tydligt av flera tidigare inlägg; i dag är frågan mera om jag ska skratta eller gråta efter att ha läst och hört miljöminister Carlgrens argumentation och bevekelsegrunder för beslutet.
Här har vi fått möjlighet att beskåda en uppvisning i den högre politiska skolan i konsten att sila mygg och svälja kameler samtidigt som man stoppar huvudet maximalt djupt i den politiska sanden.
Genom att göra beslutet till en ren miljöfråga kommer regeringen inte bara undan risken av en oönskad konfrontation med både Ryssland och tunga EU-stater, man slipper också att dra nationella försvarspolitiska konsekvenser som skulle förorsaka kostnader alternativt omprioriteringar bort från Långtbortistan.

Om ministern är rätt citerad är det skrämmande på det sätt regeringen väljer att blunda för realiteterna i vårt närområde.
Man har, enligt Carlgren, inte fört några säkerhetspolitiska resonemang; nej man ser inga problem med en ökad rysk militär närvaro i Östersjön; ja, Sverige har tillräckliga ekonomiska resurser för övervakningen och nej, några ytterligare anslag för detta ändamål är inte aktuella.

Jag tror inte att denna blindhet främst är motiverad av rädsla för utrikespolitiska konsekvenser i Östersjöområdet. Nej, den är snarare motiverad av inrikespolitisk röstmaximeringssträvan och av Långtbortistandoktrinen. Hade man tagit en tillräcklig säkerhetspolitisk hänsyn hade man tvingats till kostsamma åtgärder på försvarssidan som reducerat möjligheterna till populära röstköpsåtgärder. Man hade även kanske tvingats minska Sveriges internationella åtaganden och därigenom riskerat att hamna utanför samvaron med de stora.

Att man överhuvud taget inte tänkt en tanke på folken i Ukraina och Vitryssland eller andra delar av Rysslands ”nära utland” är uppenbart. Då ledningen väl kommit på plats och gasen strömmar, är det fritt fram för Ryssland att hota med gaskranen mot både Minsk och Kiev utan att det kommer att påverka vare sig Berlin- eller Parisborna.

Att lyfta blicken och inse att gasledningen inte enbart är en fråga om rysk ekonomi och energiförsörjning till väst- och centraleuropa verkar inte ha varit aktuellt.
Att inse att ledningen dessutom är en del av ett storpolitiskt maktspel om regioner, inflytande och traditionella makt- och intressesfärer hade varit för svårt och stört den inrikespolitiska ankdammen.

Den enda som förmodligen är glad är Mona Sahlin. Nu försvann denna heta potatis från en eventuell rödgrön regering och deras protester nu är nog mera en formsak.

SvD
SvD
DN
DN