Arkiv

Posts Tagged ‘Val 2010’

Fem minuter…

02 februari 2010 1 kommentar

Av en helaftons partiledardebatt i SVT inför höstens riksdagsval ägnades en fyra-fem minuter åt Afghanistan. Fem minuter åt en delfråga av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Om huvudfrågorna, de avgörande ställningstagandena, omvärldsanalysen, utvecklingen i vårt närområde och vad det kan innebära för oss blev det intet!
Här har vi svensk försvars- och säkerhetspolitik, ja svensk politik, i ett nötskal. Allt är koncentrerat kring inrikespolitiska plånboksfrågor, %-satser hit och dit, slagordspolitik, småskurenhet och partipolitiskt käbbel. Frågor som inte i medierna kan personifieras med tårdrypande ”exempel ur verkligheten”, som inte kan göras rubrik- och bildmässiga eller sammanfattas på en löpsedel hör inte hemma i debatten.
Frågor som inte gör sig i en debatt utformad som ett gladiatorspel där det direkt ska utnämnas en vinnare efteråt utan kräver eftertanke, analys och en saklig och städad diskussion göre sig icke besvär i den medieanpassade röstmaximeringspolitiken.

Egentligen ska jag inte skälla på politikerna; de anpassar naturligtvis sin framställning till dels programformen, dels publiken och, naturligtvis, till vad de tror kortsiktigt ger bäst resultat i valurnorna.
Att tro att våra politiker skulle våga agera utanför det förväntade och ta upp frågor och diskutera lösningar som ligger utanför och ovanför kvällstidningsretoriken, att diskutera långsiktiga och komplexa frågor som i sin yttersta konsekvens kan avgöra nationens fortlevnad som vi känner den idag och som inte kan eller bör inordnas i den traditionella höger-vänsterskalan, är naturligtvis naivt och kommer inte att ske.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Försvars- och säkerhetspolitiken kommer aldrig att bli en valfråga så länge den inte intresserar svenska folket och så länge politikerna håller upp det blöta fingret i luften och anpassar sig till vinddraget. Att de själva skulle försöka påverka vinden, att inte bara följa utan styra opinionen, att våga lyfta fram något som kortsiktigt inte har att göra med jobb, skola, vård omsorg och miljö och att kanske rent utav våga riskera makten för något man upplever som viktigt och långsiktigt avgörande verkar vara alldeles för mycket begärt.
Dessutom är det en utopi i dagens Sverige; det finns inga politiker eller seriösa partier som överhuvudtaget tänker i dessa banor, som ens kan formulera orden ”nationell fortlevnad” utan att rysa till och le lite generat inför denna för dem stenåldersmässiga och lite löjliga ordsammanställning.
Rikets säkerhet är definitivt inget man tänker riskera makten för, om man överhuvudtaget tänker på den…

SVT
DN

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, ,

FP kommer ut på banan. Vilka följer?

Kanske vi ändå får den seriösa försvarsdebatt med deltagande av även de tunga politikerna som jag och flera andra efterlyst. Nu har i varje fall FP tagit det första steget med partiledaren i spetsen och gått ut förvånansvärt hårt till stöd för en stärkt nationell försvarsförmåga.
Med namns nämnande och i klartext talar man om den negativa utvecklingen i Ryssland och om Rysslands aktivistiska politik, om Barentsområdets och Nord Streams säkerhetspolitiska betydelse och om vikten av att remilitarisera Gotland.
Att det är ett valår och att det gäller att hålla tungan i den rätta politiska munnen märks då inte ens folkpartiets tunga trio med ett ord nämner NATO. Här är man uppenbarligen väl medveten om att man i så fall skulle givit sig ut i ett politiskt minfält omgivet av reflexstyrda krypskyttar med fingret på avtryckaren. Bäst alltså att för tillfället överlåta NATO-frågan åt en avdankad överste och en miljöpartist.

Frågan är dock om detta inhopp i debatten är en engångsföreteelse eller om FP försöker göra Försvaret till en valfråga där ett parti med svaga opinionssiffror försöker locka till sig dem som med förvåning och undran jämfört omvärldsutvecklingen med vår svenska försvarsförmåga. Om det är en seriös satsning är det bara att konstatera att det är ett stort politiskt vågspel som även om det inte lyckas för FP, förhoppningsvis lockar ut de andra partierna på banan.

FP-trion nöjer sig inte med att önska ett stärkt försvar, man går så långt som till att beskriva önskade förbandsstrukturer. Återskapandet av en regional ledningsorganisation, fem brigader, varav en eller kanske rent av en till på Gotland, bibehållande av alla nuvarande stridsfordon, artilleripjäser och JASar, färdigställande och förbandsläggning av VISBY-korvetterna och allt med en hög beredskap.
De fem brigaderna skulle tillhöra en förbandsreserv enligt skribenterna. Om denna reserv i så fall skulle ligga utanför den redan beslutade förbandsramen med insatsbataljoner är oklart och hur de ska personalförsörjas lämnar man inga förslag på, men det är klart, debattskisser behöver ju inte vara helt genomarbetade.
Jag ställer mig dock lite tvekande till låsningen vid de sammanhållna brigaderna. Med de förbandsvolymer man talar om och med det mycket varierande hotscenario vi kan se framför oss, torde nog ett rejält ökat antal bataljoner, som vid behov, med erforderliga stödfunktioner, kan sammanföras i brigadförband vara att föredra.

FP-trion inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Det är nog det minsta man kan säga! Om man dessutom, som de skriver, inte ser något motsatsförhållande mellan en nationell upprustning och fortsatta internationella insatser kommer ramarna att behöva ökas rejält.

Försvarsvänner i det tysta finns det gott om i Sverige och förvåningen är stor bland dem som insett hur mycket Sverige de facto avrustat. På marginalen kan dessa bli avgörande i det kommande valet om Försvaret tillåts bli en del av valrörelsen och det är kanske här som FP sett sin chans. Oavsett eventuellt politiskt taktiserande inför hösten är det i varje fall positivt att debatten verkar ha tagit fart och det är bara att med spänning invänta de andra partiernas ställningstagande och positioneringar.

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, ,