Arkiv

Posts Tagged ‘transatlantiska länken’

Strategisk sa Bill, reserv sa Bull

Det blir ibland ganska löjligt då man läser artiklar om det svenska försvaret skrivna från olika utgångspunkter. Dagens SvD illustrerar detta på ett alldeles utmärkt, eller kanske snarare skrämmande, sätt.

Claes Arvidsson spanar, i vad som tydligen ska bli en artikelserie, efter det nationella försvaret samtidigt som han sjunger NATO-samarbetets och i förlängningen det svenska medlemskapets lov. Som bakgrundsinformation är artikeln intressant men den leder inte till några slutsatser eller förslag; förhoppningsvis kommer sådana i fortsättningen!

Vänder man sedan blad, kommer man direkt in på vad vår ärade försvarsminister, Sten Tolgfors, har att säga. Som vanligt får vi av honom reda på att allt egentligen är ganska bra, att reformeringen av FM går enligt planerna, att vi har en stark ekonomi med i huvudsak oförändrade försvarsanslag och att vi i Libyen och Afghanistan minsann visat att vi är lika bra eller bättre än de flesta fullvärdiga NATO-medlemmar.
Det är då Tolgfors lämnar de sedvanliga flosklerna om läget i det svenska försvaret och lyfter blicken mot den transatlantiska länken och den framtida innebörden för Sverige och Europa av de förändrade USAmerikanska globala prioriteringarna som han kanske säger något av värde. Hans analys av konsekvenserna för den europeiska säkerheten i ljuset av den ekonomiska krisen är viktig men han glömmer att ställa den i relation till den ökande ryska aktivismen stödd av en reell upprustning.
Hans slutsatser om kraven på ett ökat europeiskt samarbete inom försvarssektorn klingar, även om de i sak är korrekta, illa då han samtidigt inte med ett ord nämner frågan om ett eventuellt svenskt NATO-medlemskap eller konsekvenserna för svensk nationell förmåga.

Den verkliga kallduschen kommer så då man vänder blad ytterligare en gång. Mikael Holmströms genomgång av vad som gäller ”här och nu” ger en på gränsen till patetisk bild av verkligheten, särskilt om man ställer denna verklighet mot försvarsministerns ord om Georgienkriget 2008, ”kriget som utspelades på fem dagar och avgjordes på två…”.

Att Sverige håller sig med en strategisk reserv låter betryggande, nästan lite stormaktslikt. Man ser nästan framför sig en marschfärdig bataljonsstridsgrupp med både nationell och internationell beredskap. Det är i varje fall vad jag tror att stora delar av svenska folket som hör om begreppet, får för ögonen. 150 man med tio dagars beredskap är nog en verklighet som ligger långt bortom vad de trodde skulle vara rimligt men det är ju å andra sidan en ganska rimlig proportion med tanke på de upp till två år som gäller för den rest som ännu inte finns.