Arkiv

Posts Tagged ‘SaudiArabien’

Fort(F) men kanske fel

Mediasverige, främst SvD men även SR, har det jobbigt. Här slår man på stora trumman, gräver, avslöjar, skriver sensationsartiklar och hänger ut beslutsfattare. Man till och med lyckas få en försvarsminister att avgå, även om orsakerna till det kanske var andra men ursäkten lämplig.

Och trots allt detta arbete, all trycksvärta, alla indignerade uttalanden och kommentarer, är det ingen som egentligen bryr sig.
Svenska folket, utom de som alltid anar konspirationer bakom varje myndighetsåtgärd vad det än vara må, bryr sig inte och, kanske viktigas av allt, det politiska etablissemanget bryr sig inte ett dyft.

Tvärt om, politikerna skruvar på sig och vill överhuvudtaget inte höra talas om någon debatt i frågan. Socialdemokraterna var med och startade de nu aktuella projekten och alliansen har fullföljt dem.
Rädslan finns alltid  att en påtvingad öppenhet och debatt  i en fråga  kan trigga fortsatta grävanden och avslöjanden i andra; ”vad kan man komma dragande med härnäst”? Deniability på politisk nivå ska visserligen råda, men risken finns alltid för politiker och slutliga beslutsfattare att avslöjande dokument grävs fram och det finns alltid tjänstemän och hantlangare som vill skjuta ansvar och otrevliga frågor ifrån sig.

Regeringar av alla färger har, om inte lik i garderoben, så i varje fall illaluktande avtalsrester från olika samarbeten, där pragmatisk realpolitik, ekonomi, arbetstillfällen och långsiktig säkerhetspolitik fått gå före det som över tid varierar i politisk korrekthet. Sådant som förmodligen varit bra, eller vid beslutstillfället uppfattades som bra, för Sverige men som man kanske inte velat skylta med utåt.

Politik, framförallt internationell sådan som har koppling till försvars- och säkerhetspolitik, är i mångt och mycket en smutsig hantering och vissa saker mår förmodligen bäst av att få vara så hemliga och okända som det var avsett från början. I dessa frågor är det ofta synnerligen relevant att upprätthålla skillnaden mellan need to know och nice to know.
Att allmänheten inte visar något större intresse för dessa avslöjanden kan naturligtvis bero på ett totalt ointresse och okunskap men jag tror också att den besitter en sund realism och en ganska god uppfattning om de realiteter som styr.

Därför är det lite löjeväckande då SvD nu, efter att ha  misslyckats med att skapa det stora drevet  kring FOI:s kopplingar till Saudiarabien och den beramade vapenfabriken, fortsätter med att slå in, om inte öppna så i varje fall olåsta och på glänt varande dörrar med avslöjandena om FortF/FortV engagemang i området.
Verksamhet som varit politiskt väl förankrad över blockgränserna, som inte varit hemlig annat än i detaljerna och som pågått under lång tid.

De nya ”avslöjandena” verkar vara ett tappert försök att med fuktig ved åter tända en brasa som ingen, utom medierna, verkar vara intresserad av att den ska brinna.
Att Jonas Sjöstedt (V) ojar sig hör liksom till, han måste ju ta alla chanser att få vara med….

SvD 1, 2, 3
SR

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, , ,

Intet nytt under solen

”Saudigate” och Tolgforsaffären har för allmänheten avslöjat en värld av skumraskaffärer och deniabilityupplägg som lika gärna kunnat höra hemma i vilken politisk thriller som helst.
Externa bolag, besökande araber i långa kjolar och mörka glasögon, kontanta handlån från MUST hemliga kassa, undanstoppade handlingar för att skydda ministern, mm, mm.

Soppan blir inte sämre av att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin hävdar att S vid en eventuell valseger 2014 inte avser riva upp samarbetsavtalet med saudierna. För mycket handelsepolitiskt och arbetsmarknadsmässigt står på spel liksom förtroendet för Sverige som avtalspart.
Tydligare kan inte S relativa tystnad i det pågående spelet förklaras och tydligare kan inte illustreras hur realpolitiken står över alla höga principer och festmiddagstal.

Att detta spel och försök att mörka och hålla viktiga verksamheter utanför insyn och allmän kontroll vilar på gamla traditioner visar Kjell Olof Feldt i sin nyss utkomna biografi över finans- och industrimannen Axel Ax:son Johnson.
Som handelsminister hade Feldt kommit i kontakt med Östekonomiska Byrån, en organisation som han då uppfattade som ett slags tankesmedja finansierad av näringslivet för att bl a ge underlag för svenska företag som övervägde att etablera sig i eller göra affärer med Sovjetunionen. Arbetet med boken och i samband med detta tillgången till Johnsons privata arkiv, avslöjade en annan tingens ordning.

Anteckningar och handlingar i Ax:son Johnsons privata arkiv visade att byråns chef avlönades av Försvarsdepartementet via anslaget för ”särskild verksamhet” och även om näringslivet var med och betalade kom den största posten via Kommerskollegium. En annan i sammanhanget synnerligen intressant finansiär var den Finska Riksbanken där uppenbarligen Finland hade ett stort intresse av att bredda sitt underrättelseunderlag rörande sin östra granne och gärna var med och delbetalade den svenska verksamheten.

Detta var alltså sådant som Feldt påstår sig varit helt ovetande om som minister och att det även då, eller kanske ännu mera då, gällde att kunna upprätthålla deniability, visas av att då ansvaret för finansieringen och handläggningen av byrån inom regeringskansliet flyttades från försvars- till handelsdepartementet, fick Feldt inte reda på detta trots att han var handelsminister. Ministern skulle, då som nu, hållas ovetande.

Än än gång kan man alltså konstatera att intet nytt finns under solen och att allt behöver man inte veta, inte ens som minister.

SvD

EXIT Tolgfors

Försvarsministerns avgång kommer med största sannolikhet att utlösa en våg av skadeglädje, vadvardetvisa, äntligen kan vi lämna in tomhylsan och exit mannen som slaktade det svenska försvaret. Minnet är kort…..

Oavsett allt vad Tolgfors har i bagaget får vi inte glömma vad det är som akut utlöst den senaste skandalen. Det är gamla politiska beslut om att FOI ska övergå från ren anslagsfinanisering till en ökande grad av intäktsd:o.
För att dra in kulorna till den forskning som svensk försvars- och säkerhetspolitik behöver och kanske framför allt, den egeninitierade framkantsforskningen, har man tvingats  ragga kunder på inte alltid helt upplysta gator.

Saudiarabien var kanske inte den bästa av kunder men här kom väl också politiken in in bilden; både S- och alliansregeringar har tydligen tyckt det vara bra att knyta denna typ av kontakter med saudierna, kontakter som dessutom redan var uppsmorda genom dåvarande FortF konsultverksamhet i området på 80-talet…..

Tolgfors var ingen höjdare och han får ta smällen för beslut som till delar ligger långt tillbaka i tiden och som det tills alldeles nyligen rått, åtminstone i det tysta, bred politisk enighet om.
Det blåser på toppen, särskilt för dem som kanske inte borde vara där över huvud taget.

Om det finns någon lärdom att dra, borde den mest självklara vara att inte marknadsutsätta för rikets säkerhet grundläggande verksamhet, att inte tvinga myndigheter att prostituera sig för att lösa sina uppgifter.

SvD

DN
AB

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, ,

Monopolet och inflytandet hotas?

USA är en tvivelaktig vän och partner som enbart ser till sina egna behov. Se bara på den snabba vändningen vad gäller Irak och på hur utlovade leveranser av kvalificerade vapensystem uteblivit.
USA:s ekonomiska situation och jakt på energitillgångar kan mycket väl göra dagens samarbetspartner och allierade till morgondagens angripare och fiende.

Här har vi i kort sammanfattning de, enligt Pravda, SaudiArabiska bevekelsegrunderna för att i ökad utsträckning köpa vapen och annan militär utrustning från Ryssland.
Ryssland kan tillhandahålla kvalificerad materiel till konkurrenskraftiga priser och dessutom materiel som fungerar även om de sätts in mot en angripare från exempelvis USA eller UK, något som materiel från dessa länder konstruktionsmässigt påstås vara förhindrade att göra.

Att Ryssland är en stor aktör på den internationella vapenmarknaden är ingen nyhet och att man i jakten på valutainflöde och exportinkomster ständigt jagar nya kunder är heller inget nytt. Stora försäljningsvolymer håller dessutom ned priserna för den inhemska upphandlingen och reducerar kostnaderna för förnyelsen och moderniseringen av de ryska stridskrafterna.
Nytt är att man nu offererar även sina mest kvalificerade system och då till en kund där USA tidigare haft mer eller mindre en monopolställning.

Särskilt intressant är frågan om SaudiArabien aktivt försöker frigöra sig från sina kopplingar till USA och vad det skulle kunna innebära om så skedde. USA:s stöd i vidaste bemärkelse till regimerna på den Arabiska halvön har knappast sin grund i kärleken till de arabiska folken. Den ligger snarare i behovet av säkra oljeleveranser och av basområden. Om länderna i denna region skulle frikoppla sig från USA, utan att nödvändigtvis, annat än vad gäller vapenleveranser, söka sig mot Ryssland, skulle den geopolitiska och militära situationen i området radikalt förändras. Om Ryssland, förutom att leverera vapen, även skulle skaffa sig ett reellt inflytande i regionen, har verkligen den världspolitiska kartan ritats om.

Frågan är om USA stillatigande skulle kunna acceptera en sådan förändring. Enligt Pravdas analys tror man inte det i Riad och det är bl a därför man planerar att köpa kvalificerade ryska vapen som skulle fungera även om fienden skulle vara USA.