Arkiv

Posts Tagged ‘rysk intressesfär’

Går det inte i Polen kan vi ju alltid försöka i Rumänien…

05 februari 2010 11 kommentarer

Även om den amerikanska robotskölden i Polen/Tjeckien för närvarande (av politiska skäl och inom ramen för att få tillstånd amerikansk transitering till Afghanistan genom Ryssland??) synes ha reducerats till några Patriotbatterier i Polen, verkar USA inte ha givit upp hoppet.
Nu senast är det Rumänien som kommit på tal och där landets president välkomnar grupperingen av amerikanska antirobotrobotar i landet.
Som man kan vänta sig är de ryska protesterna lika starka mot en gruppering i Rumänien som de var mot Polen, och skälen är desamma. Robotarna kan, enligt ryssarna lika gärna bekämpa ryska robotar som nordkoreanska eller iranska och de utgör ett allvarligt hot mot Rysslands kärnvapenkapacitet och indirekt mot, trots världens glömska av dess existens, terrorbalansen.

Ur rysk synvinkel har de amerikanska planerna hela tiden utgjort en del i den inringning av Ryssland som man i Kreml uppfattar pågått alltsedan NATO, trots löften om motsatsen, antog forna WP-stater och sovjetrepubliker som medlemmar av alliansen och USA upprättat baser allt längre österut. Att vapnen endast skulle vara avsedda att skydda världen från terrorangrepp från diverse ”rough states” är enligt ryssarna bara en ursäkt och grädden på moset, dvs på den verkliga avsikten.

Den pågående ryska upprustningen har av många, de flesta?, setts som en del av Rysslands strävan att återskapa landets tidigare stormaktsstatus, nationella prestige och för att skapa verktyg för att effektivt kunna agera i det ”nära utlandet”, exempelvis som under Georgienkrisen. En annan anledning kan faktiskt vara, och som speglas av ett uttalande av president Medvedev, att ett krig med NATO/USA skall vara styrande krigsfall vid utformningen av den reformerade ryska krigsmakten.
Denna inriktning och de högljudda protesterna mot robotskölden, varhelst den kan tänkas hamna, kan vara ett tecken på att man i Ryssland med allvar ser på den inringning man ser som en realitet och att ett krig med ett aggressivt NATO/USA för många är en fullt tänkbar utveckling.

Den officiella inställningen i väst är att Rysslands reaktioner är svårförståeliga och ett tecken på rysk kalla kriget-paranoia. Vare därmed hur som helst; det intressanta är att tankarna, ogrundade eller inte, finns inom stora delar av den ryska maktapparaten och kanske dessutom styr ryskt agerande och rysk planering.

Naturligtvis vet vi inte vad som verkligen tänks och planeras i Kreml och hos Stavka eller vad som döljer sig bakom debattartiklar och sk. analyser i öppna medier. Ett vet vi i alla fall och det är att ett vanligt och farligt misstag är att tro att de tänker som vi vill eller tror att de ska tänka.

RIA

Varför inte pröva ”norsk reset”??

i ljuset av av förra årets konflikt mellan Moskva och Tbilisi, ”gaskriget” mellan Ryssland och Ukraina och de senaste Ryska-Vitryska storskaliga övningarna, får NATO inte bli alltför optimistiskt vad gäller omstarten av förhållandet med Ryssland, allt enligt Estlands president Toomas Hendrik Ilves.
Samtidigt framför han ett starkt önskemål om att NATO, som ett svar på de ryska övningarna, ska genomföra motsvarande storskaliga övningar med markstridskrafter i Baltikum.
Den, mellan medlemsstaterna roterande, fyrgrupp av stridsflygplan som svarar för incidentberedskap och hävdande av luftrummet över de baltiska staterna är inte tillräcklig för att trovärdigt markera NATO:s närvaro, allt enligt Ilves.

Man kan förstå Ilves nervositet. Även han måste ha insett att de baltiska staterna i princip är konventionellt oförsvarbara mot ett ryskt angrepp och att deras medlemskap i alliansen förmodligen mera är följden av stundens politiska eufori vid frigörelsen än av en sund och realistisk analys.

Ilves motvilja mot att dra alltför stora växlar på de eventuellt upptinande förhållandena mellan Ryssland och USA/NATO är förståelig och motiverad.
Hans förslag om stora NATO-övningar är det däremot inte.
En sådan åtgärd vore definitivt ett steg mot ett nytt kallt krig och skulle dessutom skapa förhoppningar hos balterna som NATO i ett skarpt läge inte kan uppfylla.

RIA Novosti

Ett förnyat lackmustest??

07 augusti 2009 1 kommentar

Stöd Våra SoldaterVi närmar oss årsdagen av minikriget i Kaukasus då Georgiens president Saakasjvili så totalt missbedömde både Rysslands förmåga och beredskap att hävda sin intressesfär och västs vilja (och för den delen även förmåga) att komma till undsättning.
I svenska medier har det sedan kriget och dess omedelbara efterdyningar varit förvånansvärt tyst fram tills nu, medan regionen och konflikten hela tiden hållits levande i ryska nätmedier. De engelskspråkiga ryska nättidningar har fortlöpande skrivit om utvecklingen i Georgien med angränsande områden och rapporteringen de senaste veckorna gäller bl.a. ukrainska vapenleveranser, motsägelsefulla men i grunden hotfulla uttalanden av Georgiens president Saakasjvili, provokationer mot Sydossetien, ryska resurser i området, rysk beslutsamhet att även med vapenmakt skydda sina intressen och spekulationer om att ett nytt krig är nära förestående.
Det fram tills nu synbara ointresset i Sverige är förvånande eftersom just Georgienkriget ju var det lackmustest som fick den svenska försvars- och säkerhetspolitik att gira några grader, åtminstone i retoriken och på pappret.

Jag kan inte undgå att fundera över om de accelererande ryska skriverierna rentav rör sig om en samordnad INFOOP, ett välorkestrerat försök att genom opinionsbildning och mediadrev tvinga bort hatobjektet Saakasjvili för att bereda plats för mera Moskvaorienterade politiker i Tbilisi och, om detta skulle misslyckas, kratta den psykologiska opinionsmanegen för en ryskt militär intervention.
Om så skulle ske är det verkligen dags för våra politiker att kliva ut ur testlaboratioriet och låta verkligheten få genomslag.