Arkiv

Posts Tagged ‘rekrytering’

Rekrytera mera, men till vad?

För några år sedan var det tuffa actionscener med sydafrikanska skådespelare; det som nu gäller är, åtminstone i den senaste annonskampanjen, dimhöljd svensk skog där ingen bryr sig men där den som låter sig rekryteras till den nya Försvarsmakten verkligen kan göra skillnad på riktigt.

Reklammakarna verkar ha svårt att veta vad de ska fokusera på, vad de ska marknadsföra som FM verkliga uppgift och vad som kan få presumtiva soldatämnen att flockas under fanorna. Vad är det i soldatlivet som gör att du vill satsa kanske åtta år av ditt liv för en ganska mager sold och med ett i nuläget tveksamt civilt meritvärde?
Är det möjligheten till tuffa insatser i fjärran land eller är det chansen att få leta efter senila moster Agda i de dimmiga skogarna som ska fylla kadrarna?

Det är klart, det vardagliga harvandet på övningsfält och kaserngårdar, för att nu ta det hela ur ett arméperspektiv, är väl inte särskilt glamouröst, spännande eller rekryteringsfrämjande. Eldexceris i november i strilande regn, snålblåst och nollgradigt är kanske svårt att utnyttja i rekryteringsarbetet…
Lika lite verkar soldatyrkets yttersta syfte, väpnad strid till Rikets försvar, vara något som lockar fram någon större kreativitet hos PR-folket.

Tror man inte att det skulle vara tillräckligt lockande? Är det därför som utlandsaction och vilsegångna tanter tros dra rekryter bättre än vad Försvaret verkligen, i slutändan, går ut på? Är det stöd till samhället som återigen ska bli FM nya raison d’etre nu när Långtbortistan i framtiden kanske inte blir lika aktuellt?

G-krafter, inte bara i flygtjänst

30 januari 2012 1 kommentar

Förr, då det blev prat om löner och förmåner och man träffade på en kollega från trängen, hände det att någon sa att ”ni trängare borde egentligen ha flygtillägg eftersom ni utsätts för så många G-krafter……”. (Denna lilla tillbakablick med anledning av FM propåer om att sänka kraven för anställning som GSS).
G-krafterna inom trängen, och för den delen bland en stor del befattningar även på andra håll som krävde mera muskelkraft än hjärndito, var  den praktiska och naturliga följden av en stor Försvarsmakt och behovet av att utnyttja hela rekryteringsunderlaget. Rätt man på rätt plats, Einstein på en einsteinbefattning och Starke Arvid på en starke-arvidbefattning. Logiskt, enkelt och någorlunda fungerande.

Nu är det uppenbart att FM upplever rekryteringsproblem till det nya försvaret och ett sätt att komma runt dem är tydligen att sänka antagningskraven. Jag tror att problemen inte bara är att initialt fylla kadrarna utan även att behålla dem som en gång tagits in. Många av de korsningar mellan Fantomen och Einstein som en gång rekryterats, kommer ganska snart att upptäcka att vardagslunken som soldat i ledet inte var den utmaning som deras personlighet kräver, varpå de raskt söker nya utmaningar. Detta särskilt om möjligheten till spännande utlandsmissioner nedgår eller tidvis försvinner helt.

Ställt på sin spets är väl kravspecen på en GSS en funktion av vad vi ska ha försvaret till. Kan specen riktas mot olika befattningar som när de värnpliktiga krasst men realistiskt klassades efter fysisk och psykisk förmåga; allt efter behovet för en FM främst  nationellt inriktad? Eller ska de krav som utlandsmissioner med högriskprofil ställer styra all rekrytering? (En svensk soldat med en 16-årings samhälls- och språkkunskaper som missförstår eller fattar fel beslut i Afghanistan kan få helt katastrofala följder som en sergeant drastiskt formulerar det i SvD).

Frågan är inte lätt men jag tror att FM ganska snart måste övergå till en klart befattningsstyrd rekrytering med till ett sådant system anpassade kravprofiler. Ska vi långsiktigt kunna fylla kadrarna och behålla dem som vi satsat tid och utbildning på, krävs rätt man och kvinna på rätt plats men framförallt att inga går uttråkade och känner sig överkvalificerade.
Även G-krafterna kommer att behövas i det nya försvaret!

SvD
DN
Exp

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, , ,

Öppenhet här och nu

Johanne Hildebrandt berömmer i sin kolumn i dagens SvD Försvarsmakten för att man ändrat attityd, att man blivit avsevärt mera öppen, att man inte längre mörkar, förnekar eller skönmålar.
Detta är ”ett framgångsrecept eftersom det inger förtroende…”

Det är alldeles utmärkt att FM äntligen lärt sig något i detta avseende och alla förändringar är till det bättre. Synd bara att denna förändring bara rör vad som gäller Afghanistan.
Det är jättebra att man nu tydligen fått ordning på materiel- och utrustningsproblemen för den insatta delen av insatsförsvaret, det är bra att man erkänner problemen med löneutbetalningarna och det känns rätt och riktigt att de som verkligen genomför verksamheten på plats också får berätta om den.

Men tyvärr, jag köper inte denna nya öppenhet där man tydligen inte vare sig mörkar eller skönmålar. Jag köper den inte förrän jag får ett klart och uttömmande svar på, så långt sekretessen medger, frågan om vilja resurser vi kan sätta upp och in här och nu, för våra nationella behov. Klara besked om tids- och styrkeförhållanden, förmågor och uthållighet, inte 2014 eller 2019, utan här och nu, i och för Sverige 2011-09-19. Enkla och klara besked utan mörkningar eller skönmålningar.
Om man sen på köpet på ett enkelt, lättfattligt och framför allt trovärdigt sätt kunde klara ut hur det verkligen går med rekryteringen skulle det vara ännu lättare att köpa den påstådda nya öppenheten.

SvD

Rekrytera mera!

Flashiga reklamfilmer i fejkade situationer ska locka aspiranter till den nya Försvarsmakten och debatten är nu igång både om kampanjen som sådan och den verklighet man försöker rekrytera till.
Viktigt i sammanhanget är då inte bara hur rekryteringskampanjerna ska utformas eller anställningsformerna och lönerna; lika viktigt är att fråga sig vad det är som får unga människor att söka sig till Försvarsmakten och det gäller inte bara anställda och kontrakterade soldater och sjömän utan även officerarna.

Eftersom vi vet väldigt lite, dvs ingenting, om bevekelsegrunderna för att bli soldat kan vi ju istället titta på varför dagens officerare blev det och försöka dra slutsatser av detta.

Vilka i dagens officerskår tog anställning pga framtida löneutveckling, idealistiska tankar om försvar av fosterland och demokratiska ideal eller viljan att i internationella insatser göra gott för mänskligheten? Väldigt få om ens några! Vilka klev på pga smarta rekryteringskampanjer? Ännu färre!
Herrar och damer officerare rekryterades därför att de fått en positiv inställning till Försvaret som organisation under värnpliktstjänstgöringen, efter påverkan från sina befäl, för att de såg en möjlighet att få stanna kvar i sin lilla garnisonsstad, för att de fick en betald utbildning med anställningstrygghet, för att det fanns utvecklingsmöjligheter efter eget val, ambition och förmåga, för att de gick i pappas fotspår och för väldigt många för att de mer eller mindre halkade in på ett bananskal och blev kvar.
För de blå kan vi sedan kanske lägga till specialintressen för sjöliv respektive flygetyg.
Helt andra faktorer än lön och tuffa situationer i Långtbortistan alltså.

I dagens situation med ett slopat värnpliktsförsvar och med avvecklade garnisonsstäder och en avsevärt minskad trygghet och kontinuitet för dem som prioriterar det, finns det bara en rekryteringsfaktor kvar, förutom den ideella, som vi vet fungerar, nämligen Försvarsmakten som som organisation och institution. Försvarsmakten som den goda arbetsgivaren som tar hand om sin personal, utbildar den, ger den utvecklingsmöjligheter och som skapar individuella mervärden; Försvarsmakten som den arbetsplats där man trivs och med glädje går till jobbet även då det regnar och där man har förtroende för sina kollegor och för sina chefer; där man vet och får reda på att man gör en insats som räknas och som är viktig för landet.

Det är här och mot detta rekryteringsfilmerna bör satsas. Det är här man har möjlighet att rekrytera den rätta personalen. Detta kräver dock att man först skapar ett försvarsmaktsklimat som inte finns längre, om det någonsin funnits, att man bygger en ny verklighet; men det gör man ju å andra sidan redan i de flashiga Sydafrikafilmerna så varför skulle filmer på föreslaget tema inte kunna vara lika förljugna….

Wiseman’s wisdoms
SvD
DN