Arkiv

Posts Tagged ‘protest’

Have gun, will travel

Försvarsminister Tolgfors börjar sväva på målet vad gäller skyldigheten för de yrkes- och kontraktsoldater han vill införa att delta i internationella operationer.
Om detta verkligen är hans mening, att obligatoriet ska bort, sågar han verkligen av en av de många grenar han försöker sitta på samtidigt.
Ett av de tunga argumenten för ett yrkesförsvar har ju varit att komma bort från den dyra och omständliga utlandsstyrkan och att vi i framtiden med korta tidsförhållanden, ska kunna skicka ut färdiga, stående och samövade förband.

Ministern verkar ha påverkats av diverse debattörer som ojat sig över ett eventuellt tvång, bl a med hänvisning till ”barnens skolgång, familjesituation, lång och oförberedd bortovaro från hemmet, risker för äktenskap och förhållanden” och allt vad det nu kan vara.
Sorry, men jag köper inte de argumenten! Dessa, och andra problem, har funnits för yrkessoldater i alla tider och ingår i jobbet. Begreppet ”army wifes” är välkänt i både UK och USA och på andra språk överallt där det finns ett aktivt yrkesförsvar och de vet vad det innebär att vara gift med, inte bara soldaten, utan även med försvaret. Det är bara att krasst konstatera att om inte soldaten och hans/hennes familj är beredda att acceptera detta har vederbörande valt fel jobb och/eller fel partner.
Att det skulle vara oskäligt att ställa sådana krav på en frivilligt anställd soldat, eller för den delen familjen, i en situation då Sverige inte är direkt hotat, faller som argument om man jämför med de krav samhället ställer på ofrivilligt arbetslösa och deras familjer.
Finns det ett ledigt jobb i andra ändan av landet är det bara att packa väskan och åka, oavsett vad familjen och du själv tycker. Alternativet är indragna förmåner och socialen nästa.

Hela denna debatt är en följd av Sveriges 200-åriga fred som givit en något naiv och idealistisk inställning till militär verksamhet, militärt våld och riskerna i en krigszon. Sådant är något som andra, åtminstone efter kavalleriattacken vid Bornhöft, ägnar sig åt. Då politikerna nu börjar inse konsekvenserna av sin höga svansföring och all retorik om vårt solidariska ansvar, kommer eftertankens kranka blekhet och man darrar på manchetten.
Det är nog så både för anställda och politiker, att ska vi ha ett yrkesförsvar och dessutom vara med och leka bland de stora pojkarna, får vi nog också leken tåla!

Ett tydligt exempel på den svenska inställningen upplevde jag för ett antal år sedan då jag tillsammans med några svenska officerare besökte ett franskt arméförband. En av deras enheter hade just återkommit från en oväntad brandkårsutryckning till en fd koloni i Afrika, resulterande i både stridsaktiviteter och förluster.
En av mina kamrater, väluppfostrad i svensk ”basker-blå-tradition”, sade att han aldrig skulle åkt under de premisserna och frågade en fransk kollega varför han inte vägrat. Tursamt nog förstod fransmannen inte frågan. Detta berodde inte på språksvårigheter utan på att frågeställningen som sådan, och dessutom från en professionell officer, helt föll utanför fransmannens begreppsvärld.
Den svenska begreppsvärlden verkar inte ha ändrats säskilt mycket….

Krav på folklig förankring, i Ryssland…

Det är inte bara i Sverige som många ställer sig tveksamma och lite undrande till föreslagna reformer av försvaret och då exempelvis till att helt lämna värnplikten för att övergå till ett yrkesförsvar.
Även i Ryssland pågår arbetet med att reformera krigsmakten, bl. a. genom att minska antalet förband, modernisera de kvarvarande, öka beredskap och övningsverksamhet samt att nästan helt övergå till anställda soldater.
I Ryssland har man ända sedan SSSR fall försökt genomföra olika försvarsreformer, men det har gått långsamt och motståndet från den högsta försvarsledningen har ofta varit starkt. Gärna mera pengar och ny materiel men inga reduktioner eller förändringar i de grundläggande strukturerna har varit grunderna för generalernas och marskalkarnas ibland rena obstruktion av politikernas önskemål.

Nu verkar man dock ha kommit igång med ett nytt reformpaket där man även tycks fått med sig den högsta försvarsledningen i genomförandearbetet. Då kommer i stället de folkliga protesterna!
”Det ryska folket och den ryska armén hör ihop. Rädda Ryssland genom att rädda armén” hävdar pensionerade eller övertaliga officerare och veteraner som motsätter sig en, som de kallar, ”USA-inspirerad arméreform som skulle ta död på den ryska armén” samtidigt som de kräver bättre eller i varje fall bibehållna förmåner för olika grupper av veteraner.

Mediarapporteringen om dessa protester är begränsad, men det blotta faktum att nyheterna släpps fram indikerar dels att protesterna förekommer i någorlunda omfattning, dels att dessa åsikter även finns högt upp i etablissemanget.
Kravet på försvarets folkliga förankring och allas delaktighet är tydligen inte en fråga bara i den svenska debatten. Även för många ryssar är tydligen en naturlig koppling mellan folket och försvaret en nödvändig självklarhet.