Arkiv

Posts Tagged ‘NBG’

Solidariska helikoptrar

Försvarsmaktens helikoptrar är en evig källa till diskussioner, problem och frågor om hur de ska prioriteras och användas. Allt grundar sig i slutändan på bristen på tillräckligt antal operativa hkp av rätt sort, en brist som efterhand som kraven på mer eller mindre skarpa insatser av olika slag ökar, visar sig allt tydligare.
Är det inte (det politiska) behovet av MEDEVAC-hkp i Afghanistan eller hkp för flygträning av våra besättningar är det de operativa behoven här hemma eller våra möjligheter att ställa de förband vi lovat för olika beredskapsåtaganden på fötter som spökar. Allt beroende på att vi har för få hkp, att många av dem vi har är av fel sort eller att de står på backen av skilda skäl.

Nu senast är det alltså våra två hkp 15 som varit baserade på HMS Carlskrona under den pågående operation Atalanta i Adenviken som kommit på tal. I och med att Sverige överlämnar ledartröjan för operationen till Frankrike tas helikoptrarna hem och HMS Carlskrona reduceras från att ha varit ett chefsfartyg som aktivt deltagit i jakten till att bli eskort för mattransporter.

Enligt FM insatschef, Anders Lindström, tas de hem för att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden vad avser Nordic Battle Group (NBG) och att helikoptersituationen i det svenska försvaret är sådan att vi inte har resurser att göra eller förbereda två saker samtidigt. Att endast två flygetyg kan vara så avgörande visar verkligen på hur trång denna resurs är.

Frågan är dock om inte FM i den rådande situationen gjort rätt prioriteringar. I Adenviken är två svenska hkp inte avgörande för operationen som sådan, även om tillbakadragandet kanske svider i det svenska självkänsleskinnet. Att vi kan svara upp mot våra åtaganden rörande NBG är däremot avgörande för vår trovärdighet i det europeiska säkerhetssamarbetet; en trovärdighet som i sin tur är avgörande för att den svenska solidaritetsdoktrinen ska ha någon som helst relevans.
Att inga av EU stridsgrupper någonsin satts in och att den politiska enighet inom EU som krävs för ett insättande kommer att bli svår att uppnå även i framtiden, är i sammanhanget ointressant. Ur svensk synvinkel är det viktigaste att vi kan visa vår vilja och förmåga att solidariskt ställa upp i den fromma förhoppningen att vi ska kunna få något tillbaka vid behov; och då inte bara berömmande klappar på axeln.

Att som den röd-gröna oppositionen förutskickat vid en eventuell valseger, nämligen att i sista minuten backa ur NBG, vore katastrofalt för Sveriges trovärdighet som säkerhetspolitisk partner. Det vore även katastrofalt för vår solidaritetsdoktrin som är en katastrof i sig.

SvD
DN

Vad väntar runt det rödgröna hörnet?

Efter murens fall och det Kalla krigets förmenta avslutning har Sveriges försvarsmakt inte bara omstrukturerats och på gränsen till raserats, den har också förvandlats till en organisation som desperat letat efter sitt existensberättigande, efter motiv för nedlagt arbete och pengar och efter en ny inre stadga och stabilitet.
Lösningen, för både Försvarsmakten och för våra politiker, blev internationella insatser med det insatta insatsförsvaret.
Balkan, Afghanistan, Tchad, Adenviken och NBG mera än Nordkalotten, Gotland och incidentberedskap, blev Försvarsmaktens nya raison d’être som fått styra nästan hela FM verksamhet det senaste decenniet. (Ja kanske inte för Flygvapnet. Det har funnit sin nisch i att promota Gripen-systemet internationellt.)
För arméns del finns knappast något annat än Afghanistan och vad det innebär på agendan.

Nu till dagens fråga:
En eventuell röd-grön regering kan komma att innebära en snabb urdragning ur Afghanistan, ett avbrytande av nya NBG-satsningar och rent generellt en neddragning av internationella insatser som inte är rent fredsbevarande och försedda med blå basker. Detta dessutom utan några uttalade satsningar på vår nationella förmåga och med ett sparpaket på två miljarder om året.

Vad blir det då som ska skapa motiven för både Försvarsmaktens personal och för skattebetalarna? Inga internationella insatser av rang och inga nationella satsningar i en krympande ekonomi?
Hur ska det då bli möjligt att rekrytera, satsa, utveckla och att hålla fanan högt då alla konkreta anledningar och motiv till organisationens existens och till ett personligt engagemang rycks undan?

För en vital och framsynt Försvarsmakt med en professionell inställning till verksamheten behövs inte bara pengar och politisk retorik. Det behövs något konkret som motiverar och trycker på. Det kan vara internationella insatser eller en klar nationell satsning, bägge skulle säkert fungera, men utan någotdera skulle Försvarsmakten snabbt hamna i ett odefinierat ingenmansland som skulle bli förödande för moral, rekrytering och förmåga.