Arkiv

Posts Tagged ‘Loyal Arrow’

Ryssland hotas då 30-talet går igen

Både flygövningen Loyal Arrow och den nästan samtidiga marina Pfp-övningen i Östersjön resulterar i sura ryska kommentarer. Pravdas nätupplaga citerar Konstantin Sivkov, militär expert och vice prefekt vid ”Akademin för geopolitisk vetenskap” som hävdar att väst uppenbarligen strävar mot att etablera en ny världsordning och att Finlands och Sveriges deltagande indikerar en utvidgning av västblocket.
Så långt är hans analys kanske förståelig, om man använder ryska glasögon, medan hans fortsättning blir avsevärt mera svårsmält:
Väst avser omfördela avgörande resurser mot bakgrund av den pågående ekonomiska krisen. Det är möjligt att komma över billiga råvaror med militära medel.
Det faktum att höger- och extremhögerpartier når framgång i det nyliga valet till europaparlamentet är avslöjande; samma sak skedde under 1930-talet som också sammanföll med en global ekonomisk kris. Då visade sig ett krig vara en väg ut ur krisen och det ser ut som om historien upprepar sig idag.

Vad gäller Ryssland, befinner sig landet mellan eld och vatten. NATO övar nära landets norra och södra gränser, något som inte är en tillfällighet. Alliansen uppvaktar Georgien för att få en språngbräda för erövringen av det energirika området kring Kaspiska havet och Norden är en attraktiv utgångspunkt för möjligheten att anfalla ryska vitala centra.

Nu kan man förhoppningvis inte sätta likhetstecken mellan Sivkovs teorier och officiell rysk politik; han har gjort sig känd som en av de mera militanta ryska alarmisterna. Man kan ändå inte bortse från att att de utgör ytterligare en signal om att Ryssland verkligen känner sig trängt av NATO, EU och ”väst” i allmänhet och att inrigningsteorin är en högst påtaglig realitet inom stora delar av det ryska etablissemanget.
Den pågående ryska upprustningen och den alltmer omfattande övningsverksamheten styrs kanske inte enbart av strävan att återskapa stormaktsstatus, nationell självkänsla och förmåga till intervention i ”Det nära utlandet”. Några (många?) upplever uppenbarligen ett högst påtagligt externt hot.

Ord, och vad vi lägger in i dem, är viktiga.

Bl a Wiseman håller med Peter Rådberg om att norra Sverige, liksom hela Nordkalottområdet, ligger inom Rysslands intressesfär och h*n ställer sig lite frågande till ex:vis reaktionen i mitt förra inlägg.
Med den traditionella tolkningen av intressesfär har naturligtvis Wiseman rätt; tolkningen som definierar begreppet som ett område av politiskt, ekonomiskt och militärt intresse som respektive stat följer upp, bevakar i ordets vidaste bemärkelse och som förmodligen är föremål för planläggning i varierande grad.
Så till vida har Sverige och Ryssland, i vår del av världen, till stora delar sammanfallande intressesfärer.

Min reaktion grundade sig på den allmänna tonen i Rådbergs artikel som gav mig direkta associationer till det sätt man i Kreml, fast ibland med en annan terminologi, börjat använda begreppet. En tolkning som innebär en prioriterad ställning och särskilda rättigheter. Rådbergs formuleringar gav mig intrycket att han placerade Sverige inom vad man i Ryssland kallar ”Det nära utlandet” med allt vad det kan innebära.

Oavsett vilken tolkning man har, där jag definitivt föredrar den traditionella, kan man väl, som jag gjort tidigare, konstatera att Nordkalotten, Barentsområdet och Norra Ishavet är ett av de områden som på en inte alltför lång sikt kan utvecklas till en geopolitisk, ekonomisk och militär hotspot. Även om Sverige ligger i utkanten av regionen, torde vi inte komma undan eventuella förvecklingar, hur de än tar sig uttryck. Tills för kanske tio år sedan tog vi mycket stor hänsyn till detta i vår militära planläggning och i vår övningsverksamhet. Nu har vi väl inte resurser att ens sätta upp B-styrkan till övning Nordanvind 1991.

Sverige inom rysk intressesfär enligt (MP)

Miljöpartisten och medlemmen av försvarsutskottet Peter Rådberg kommenterar idag på SvD Brännpunkt övningen Loyal Arrow.

Rådbergs inlägg är fyllt av medvetna vinklingar, sakfel, tvivelaktiga analyser av det regionala säkerhetspolitiska läget och försök att göra sensation av självklara geopolitiska och strategiska grundvärden.
Dessa hans tankar liksom övningens lämplighet i allmänhet, har, och kommer säkert även fortsättningsvis, att kommenteras av många, varför jag avstår.

Jag har i stället hängt upp mig på en liten formulering i mitten av Rådströms inlägg: Ryssland kommer inte att sitta stillatigande när en sådan övning äger rum i sin intressesfär. Mig veterligen hålls övningen helt över svenskt territorium och utanförliggande havsområden. Enligt Rådberg ligger alltså norra Sverige inom Rysslands intressesfär och utgör alltså, åtminstone enligt rysk retorik och Medvedevdoktrinen, ett område där Ryssland har både självklara intressen och speciella rättigheter.
Låt oss hoppas att Rådberg halkat på tangentbordet eller att han åtminstone är omedveten om vad Kreml i både uttalanden och handlingar lagt in i begreppet ”rysk intressesfär”. Om inte, är det något av en sensation att en medlem av Riksdagens försvarsutskott på detta sätt självsvåldigt ritar om den maktpolitiska kartan i Norden.