Arkiv

Posts Tagged ‘Gunnar Andersson’

Bli inte arg, du blir bara förbannad!

Jag brukar inte bli särskilt upprörd över saker och ting, över människors uppträdande eller över vad jag läser, ser eller hör i medierna; jag har en ganska luttrad inställning, försöker se till bakgrund och syfte och för, till eller mot vem något sägs, skrivs eller visas.

Vad gäller skriverierna och vissa myndigheters agerande rörande vad som eventuellt hände den ödesdigra dagen Johan Palmlöv och Gunnar Andersson stupade, blir jag dock förbannad.
Fullt klart är att saken ska utredas i botten; vad, varför och hur. Detta dock inte för att finna skyldiga, för att utkräva ansvar eller föra några inför domstolsskranket. Saken ska utredas för att vi ska kunna undvika att något liknande händer igen, för att kunna taktikanpassa, för att kunna förbättra materiel och utbildning.

Att som nu i många medier tala om en mordutredning, att säga sig vilja säkra bevismaterial för ett eventuellt brott eller att överhuvudtaget inleda en förundersökning om brott visar inte bara på det rättsliga limbo den svenska ISAF-styrkan befinner sig i, det visar också på brist på respekt för de efterlevande och på förståelse för situationen i Afghanistan.
Här försöker man tydligen tillämpa nationella svenska rättsregler skapade för våldssituationer i djupaste fred och i Sverige på en krigssituation i ett främmande land, på en plötsligt uppflammande eldstrid i en oväntad riktning med stora svårigheter att skilja vän från fiende, kombattant från ickekombattant.
Här startar man en förundersökning om mord då soldater stupat i strid. Men förlåt, vad håller ni på med?

Ja, det är kanske så att någon eller bägge av de stupade träffats av egen eld, ja det kanske är så att någon agerat klumpigt, försent, förtidigt eller i panik eller att rikoschetter farit som bålgetingar eller en kombination av allt detta. Företeelser som inte på något sätt är ovanliga i strid. Om så varit fallet är det synnerligen beklagansvärt och ska resultera i bättre utbildning och en förbättrad uttagning av soldater, inte i mediadrev om mordutredningar och undanhållande av bevismaterial.

Om det nu skulle visa sig att de stupade träffats av kulor från flera olika håll, ska man då gå vidare för att avgöra vilken och från vem som varit dödande? Om man lyckas fastställa vem som avlossat ett dödande skott, ska då vederbörande åtalas och i så fall för vad? Återigen, vad håller ni på med?

Acceptera att det är fullt möjligt att ”shit happens” i strid; oönskat, olyckligt och olustigt för alla parter, men lika fullt en krigets verklighet.
Försök klarlägga alla vad, hur och varför och förändra vid behov uppträdande, utrustning, utbildning och uttagning. Låt gärna polisen med sin expertis vara med, men kalla det inte en brottsutredning!

AB
SvD
Morgonsur