Arkiv

Posts Tagged ‘Gazprom’

Full gas mot full kontroll

Den politiska och ekonomiska omorienteringen i Ukraina som jag skrivit om tidigare, går vidare. Nu föreslår alltså premiärmininster Putin, vid ett möte med en rysk-ukrainsk delegation, att de två stora nationella gasbolagen, Rysslands Gazprom och Ukrainas Naftogaz, ska gå samman.
Även om det än så länge bara är ett förslag är det inte troligt att Putin skulle gått ut med detta så tydligt om inte Ukrainas nya, till delar mycket proryska, president Viktor Janukovitj, redan ställt sig bakom det.

Som väntat protesterar den ukrainska oppositionen och talar om landsförräderi och att man säljer ut landets självständighet. Även om fusionsplanerna, tillsammans med tidigare överenskommelser om marinbasen Sevastopol och eventuella nya som finns i stupröret på en mängd områden, på ett avgörande sätt kan ändra Ukrainas hittillsvarande förhållande till Ryssland och världen i övrigt, kan det nu aktuella förslaget även få mycket stor betydelse för hela Väst- och Centraleuropa.

20% av EU:s gasimport kommer via ledningar som nu kontrolleras av Ukraina via Naftogaz. Om, vid en eventuell fusion, Ryssland via Gazprom tar kontrollen även över det ukrainska ledningsnätet, kommer man tillsammans med den nya Nord Stream-ledningen under Östersjön och de andra distributionsvägar man kontrollerar, att fullständigt ta kontrollen över naturgasleveranserna till stora delar av den europeiska kontinenten.
Ett avgörande ryskt inflytande över det ukrainska ledningsnätet skulle också kunna kullkasta planerna på att styra om detta för transport av gas från centralasiatiska ”Stanstater”; planer som syftade till att minska både Ukrainas och Europas beroende av den ryska gasen.

Med en rysk kontroll över hela det landbaserade ledningsnätet och med ett avgörande inflytande över Nord Stream, skulle Kreml verkligen hamna i en guldsits. Fullständig kontroll över både produktion och distribution av en förnödenhet som stora delar av Europa gjort sig beroende av för sin energiförsörjning och där alternativa leverantörer eller distributionsvägar knappast finns.

Nu ska jag inte bara måla faan på väggen. Lika väl som Europa i dagsläget är beroende av rysk gas, lika beroende är Ryssland av de inkomster gasförsäljningen genererar. Det går dock inte att komma ifrån att man i Kreml kan komma att få möjligheten att helt diktera villkoren, och då även utanför det rena energiområdet.
Ryssland torde överleva och klara ett avbrutet valutainflöde avsevärt längre än Europa skulle klara avbrutna gasleveranser….
Ryssland har tidigare inte tvekat att använda gaskranen för att nå mål eller påverka frågor man prioriterat; då visserligen mot länder inom det ”Nära utlandet”, men nu håller Kreml på att skapa möjligheten att göra detsamma mot hela Väst- och Centraleuropa och detta utan att man där egentligen kan göra något åt det.

SvD
RIA

Att välja bort verkligheten är att göra det alltför enkelt!

06 november 2009 26 kommentarer

Så har då det väntade beslutet kommit, Sverige säger ja till Nord Stream. Vad jag tycker om projektet och dess säkerhetspolitiska implikationer framgår tydligt av flera tidigare inlägg; i dag är frågan mera om jag ska skratta eller gråta efter att ha läst och hört miljöminister Carlgrens argumentation och bevekelsegrunder för beslutet.
Här har vi fått möjlighet att beskåda en uppvisning i den högre politiska skolan i konsten att sila mygg och svälja kameler samtidigt som man stoppar huvudet maximalt djupt i den politiska sanden.
Genom att göra beslutet till en ren miljöfråga kommer regeringen inte bara undan risken av en oönskad konfrontation med både Ryssland och tunga EU-stater, man slipper också att dra nationella försvarspolitiska konsekvenser som skulle förorsaka kostnader alternativt omprioriteringar bort från Långtbortistan.

Om ministern är rätt citerad är det skrämmande på det sätt regeringen väljer att blunda för realiteterna i vårt närområde.
Man har, enligt Carlgren, inte fört några säkerhetspolitiska resonemang; nej man ser inga problem med en ökad rysk militär närvaro i Östersjön; ja, Sverige har tillräckliga ekonomiska resurser för övervakningen och nej, några ytterligare anslag för detta ändamål är inte aktuella.

Jag tror inte att denna blindhet främst är motiverad av rädsla för utrikespolitiska konsekvenser i Östersjöområdet. Nej, den är snarare motiverad av inrikespolitisk röstmaximeringssträvan och av Långtbortistandoktrinen. Hade man tagit en tillräcklig säkerhetspolitisk hänsyn hade man tvingats till kostsamma åtgärder på försvarssidan som reducerat möjligheterna till populära röstköpsåtgärder. Man hade även kanske tvingats minska Sveriges internationella åtaganden och därigenom riskerat att hamna utanför samvaron med de stora.

Att man överhuvud taget inte tänkt en tanke på folken i Ukraina och Vitryssland eller andra delar av Rysslands ”nära utland” är uppenbart. Då ledningen väl kommit på plats och gasen strömmar, är det fritt fram för Ryssland att hota med gaskranen mot både Minsk och Kiev utan att det kommer att påverka vare sig Berlin- eller Parisborna.

Att lyfta blicken och inse att gasledningen inte enbart är en fråga om rysk ekonomi och energiförsörjning till väst- och centraleuropa verkar inte ha varit aktuellt.
Att inse att ledningen dessutom är en del av ett storpolitiskt maktspel om regioner, inflytande och traditionella makt- och intressesfärer hade varit för svårt och stört den inrikespolitiska ankdammen.

Den enda som förmodligen är glad är Mona Sahlin. Nu försvann denna heta potatis från en eventuell rödgrön regering och deras protester nu är nog mera en formsak.

SvD
SvD
DN
DN