Arkiv

Posts Tagged ‘försvar’

Vadan och varthän?

Hur Europa ska kunna hantera en säkerhetspolitisk situation där USA allt mer skiftar fokus från Europa till Asien och Stilla Havsregionen och Uncle Sam säger att ”you’r on your own now” skapar huvudbry i fler än en huvudstad.
I en tid då, trots den ambitiösa retoriken, försvarsekonomierna blir allt trängre, neddragningarna större och arsenalerna allt tommare ska ökad europeisk samordning, främst vad gäller materielutveckling och- anskaffning, men även vad gäller förmågan till insats vara lösningen, åtminstone om man får tro säkerhetspolitiske forskaren Bastian Giegerich vid International Institute for Strategic Studies och dagens ledare i SvD.

Problemet är väl att Europa aldrig lyckats samordna sig då det verkligen gäller. Skapandet av EU med alla dess olika institutioner, parlament, domstolar, kommissioner och allt vad det är, har förmedlat en bild av en samordning och värdegemenskap som inte existerar!
Då det krisat till sig har medlemsstaterna med få undantag sett till den egna nationella egennyttan än till helhetens bästa.
Frankrike och Spanien stoppar av inrikespolitiska skäl en realistisk jordbrukspolitik, i energifrågan går bl a Tyskland sin egen väg, Sverige och GB ställer sig utanför eurozonen.
Då det under Balkankrigen ställdes krav på ett ensat agerande kom en hoper historiska bindningar och nationella strävanden att omöjliggöra snabba insatser som, då de väl kom tillstånd, bromsades av diverse nationella restriktioner för de deltagande förbanden.

Att Grekland lurat skjortan av resten av Europa är bara ett exempel på att kontinenten forfarande, då det verkligen bränner till, bara är en geografisk beteckning på ett landområde.

Geografi, kultur, religion, natur, ekonomi, olika historiska erfarenheter och allt vad det nu kan vara innebär att det kommer att dröja länge innan vi kallar oss européer i stället för tyskar, svenskar eller polacker, det kommer att dröja länge innan Europa uppträder som en enhet och det kommer att dröja ännu längre innan Europa har förmågan att lägga en trovärdig och samordnad kraft bakom den politiska viljan.

Med ett USA som minskar sitt europeiska engagemang och med ett Ryssland som vill återta sin historiska position som en euroasiatisk stormakt står Europa och Europas länder inför ett antal viktiga vägval. Nationell egennytta stödd på olika bilaterala överenskommelser och allianser eller ett fortsatt arbete med att ro EU-projektet i hamn?
Jag tror att det senare är den svåraste men ändå den långsiktigt nödvändiga lösningen men för Sveriges del kan vi ju börja fundera över trovärdigheten i en solidaritetsdoktrin som bygger på en europeisk gemenskap som allt mer kommer att sakna resurser och som de facto ännu inte finns.