Arkiv

Posts Tagged ‘förbandsanda’

Min bardoms stad är….

Idag gick jag en sorglig vandring. På besök i Staden gick jag igenom mitt gamla nedlagda regemente. Tomma kaserner stod där ödsligt, medan i förråds- och verkstadsbyggnader i kasernområdets ytterkanter olika företag skänkte ett visst liv. Kring områdets hjärta, kaserngården med kanslihuset, var dock allt övergivet, ödsligt och folktomt.
Jag tog även en tur ut på övnings- och skjutfältet. Skyltar på trekvart, oframkomliga vägar, igenslyade ytor och tomma materielbodar och expeditioner som ingen vill ha. Mycket svårt att föreställa sig att här var det full och optimistisk verksamhet med stor framtidstro för ”bara” 10 år sedan; nu är det förfall, sorgligt och svårt att hantera för mig som inte bara var officer vid regementet utan även växt upp där med två officersgenerationer vid regementet före mig i familjen.

Förutom de rent militära aspekterna och frågan om landets försvarsförmåga, kan jag inte låta bli att fundera över hela den kultur som raderats ut i och med Försvarets omstrukturering; bygderegementena, vart och ett men sin speciella karaktär, livet i garnisonsstaden där, om inte allt så i alla fall mycket, kretsade kring garnisonen och dess anställda, det speciella umgängeslivet både till vardags och till fest.
Denna speciella miljö som skapade den lojalitet, förbandsanda och känsla som spillde över på hela försvaret och som gav den tillit och den tro på förmågan och på organisationen som sådan som nu uppenbarligen i god fart verkar att errodera bort.

We are all together, we are all the best…

22 september 2009 6 kommentarer

Krig och försvarsförmåga är en materialsport enligt ett slående och väl beskrivande uttryck från Wiseman. För att hamna rätt i terminologin skulle jag väl snarare säga materielsport.
Nu är det väl så att krig och försvar även i mycket stor utsträckning är en lagsport där den samlade effekten är viktigare och mera avgörande än kvalitén hos enskildheter, några enstaka Zlatantunnlar till trots, och en viktig, kanske avgörande faktor i lagsporter är lagandan.

Inom Försvaret kallades lagandan för förbandsanda, något viktigt som omhuldades och vårdades, något som användes vid rekrytering och för att få anställda inom alla kategorier att trivas, att känna sig hemma, att känna delaktighet i något levande och viktigt. En del i att skapa förbandsanda var att bl a personalbeslut togs på just förbandsnivå, nära den berörde som ofta hade en stor möjlighet att påverka sin situation utgående från ambition, intressen och familjesituation.
Förbandet, ”hemmaroten”, var för många så viktig att det var det som fick vederbörande att stanna inom försvaret, att vidareutbilda sig, att göra karriär; en karriär som kanske kunde krönas med en ledande befattning ”hemma”. Som en kamrat som faktiskt gjorde karriär uttryckte det: ”Jag är i första hand Kronobergare, i andra hand infanterist, i tredje hand arméofficer och resten skiter jag i…”

En av anledningarna till den misstämning och uppgivenhet man kan skönja bland dagens officerare, är det medvetna mordet på förbandsandan. I det nya Försvaret skulle alla bli Försvarsmaktsofficerare, du skulle inte vara Kronobergare eller infanterist utan försvarsmaktsofficer. Förbandvis profilering och marknadsföring försvann; förbandens hemsidor reglerades till en utslätad central variant och både beslut och service av alla de slag centraliserades Det blev som om AIK inte fick vara just AIK, som om spelarna i Allsvenskan alla skulle spela i samma tröja och vara ”Fotbollförbundare” i stället för att tillhöra ”Gnaget”.

I tider av omorganiseringar, reduceringar, indragningar och nedläggningar var förbandsandan och den förbandsvisa profileringen något som förklarades vara obsolet, något som motarbetades; Försvaret blev inte större än att vi alla skulle ingå i ”Försvarsmaktsandan”.
FEL! Just i denna situation är det förbandsandan och hemkänslan som behövs. För att hantera situationen vid en nedläggning och en flytt, för att känna sig välkommen till ett nytt förband med en god anda och en egen identitet, att få komma in i en god laganda men med minnen och kontakter levande därifrån man kom.

Det medvetna mordet på den lokala förbandsandan och de enskilda förbandens egenart är ett av dagens Försvarsmakts största misstag. Den har skapat rotlöshet och den har tagit bort stora delar av den lojalitet officerare genom århundraden känt, kanske inte direkt mot försvaret, men mot det egna förbandet, mot kamraterna och mot uppgiften. Med denna känsla i botten följde på ett naturligt sätt även känslan för försvaret som samhällsidé och demokratibärare.

Material eller materiel i all ära, utan ett lag som samspelt hanterar bollen blir det inte mycket till match!