Arkiv

Posts Tagged ‘Folk och Försvar’

Vargen kommer (Uppdaterad)

17 januari 2011 1 kommentar

Jag är inte särskilt imponerad av olika konspirationsteorier, av osannolika samband och av tron på illvilliga makthavare som spelar bakom ryggen på allmänhet och medier.
Naivt och troskyldigt tror jag att saker och ting oftast är vad de synes vara och om inte, det ändå finns en rationell och acceptabel förklaring bara man skrapar lite.

Tvärt emot denna min grundövertygelse ska jag nu istället lansera den stora konspirationen; det ultimata samarbetet mellan makt, pengar och medier i syfte att föra folket bakom ljuset och att dölja tingens verkliga ordning och sakens natur.
Vad kan det vara? Jo

*****VARGKOMPLOTTEN*****

Ute i världen är det
* revolution i Tunisien; något som kan få vittgående konsekvenser i MENA-regionen och för en skör stabilitet i de oljeproducerande arabstaterna
* fortsatt och ökande repression i Vitryssland där landet uppenbarligen lämnat flörten med EU för att åter söka sig i riktning Moskva
* fortsatta kontinuerliga rapporter om den ryska återupprustningen, både materiellt och förmågemässigt.

Internationella medier och inhemska bloggar matar oss med uppgifter om
* alarmerande neddragningar i brittisk och tysk militär kapacitet, något som gör den svenska solidaritetsdoktrinen än mer skakig och önsketänkig
* ett ökat ryskt intresse för Barentsregionen, nu senast i samverkan med skandalbolaget BP; dessutom kopplat till en särskild satsning på militär förmåga i arktisk miljö
* eventuella Wikiläckor om Vladimir Putins långtgående, långvariga och intima kopplingar till rysk maffia
och,
faktisk även i gammelmedia fast med liten stil och inne i tidningen
* de första tydliga tecknen på yrkesförsvarets misslyckande
* nedläggningen av de femtioåriga opinionsundersökningarna om svenska folkets försvarsvilja och säkerhetspolitiska intresse.

Var har svenskt medialt fokus legat de senaste fjorton dagarna?
Vilken debatt har förts fram i TV, radio och tidningar som om frågan varit livsavgörande för nationens överlevnad?
Vad är det som de senaste dygnen fått minutoperativ uppföljning med kamerateam och reportrar på plats som under för dem stora umbäranden rapporterar i detalj vad som händer i skogarna?
Vad har, om inte fyllt så i varje fall till delar, dominerat våra nyhetssändningar?
Naturligtvis den nu lyckligtvis avslutade vargjakten.

Denna långsiktiga komplott där regeringen genom kontroversiella beslut som delar opinionen och går emot EU-direktiv, skapar en pseudodebatt som man hjälper till att underhålla och elda under.
En debatt som man, med hjälp av sina medlöpare på tidningsredaktionerna använt för att hålla oönskade frågor borta och som man låter kulminera under och dränka Folk och Försvar.
Man får verkligen gratulera våra makthavare till denna lyckade mediaoperation som lyckats flytta fokus från allt som kan vara av vikt och som i realiteten kan ha någon konkret och varaktig betydelse.

9-11- konspiratörer; släng er i väggen!

Uppdatering.
Så fel jag hade, jakten är inte slut den fortsätter. Men det är å andra sidan naturligt eftersom Folk och Försvar ännu inte är slut. Att jakten fortsätter visar också tydligt på konspirationens omfattning. Även jägarna och vargarna är med i komplotten…)

SvD1
SvD2
SvD3
DN

BJÖRK och LUND, eldställning här, eld mellan (S) och (M).

FP och dess partiledare Jan Björklund fullföljer eller snarare repeterar utspelet om Sveriges försvarsförmåga och behovet av en ominriktning av Försvarsmakten mot den nationella förmågan snarare än mot Långtbortistan.
Det han skisserar har ventilerats, föreslagits och argumenterats för i olika tappningar, skärningar och avvägningar på i stort sett alla ”försvarsbloggar” de senaste åren så det är naturligtvis bara att lyfta på hatten och tacka då det nu, så här i valtider, även når den riktigt höga politiska nivån.
Vad han föreslår avseende avvägningar, satsningar och inriktningar kan diskuteras, något jag avstår från nu. Jag nöjer mig att ifrågasätta behovet av en mekaniserad brigad på Gotland. Att Gotland ska försvaras är självklart och att ön behöver till detta väl avvägda och lämpade förband är också självklart. Självklart är däremot inte att en MekB är bäst lämpad för detta.

Utspel av denna typ har tyvärr förmågan att självdö och att vara en engångsföreteelse i samband med något speciellt tillfälle. Förra gången FP gjorde detta utspel var i samband med Folk och Försvar i Sälen. Nu repriserar man alltså föreställningen i samband med konferensen Framtiden och det militära försvaret. Låt oss hoppas att FP och Jan Björklund har en större uthållighet denna gång och fortsätter att driva försvarsfrågan som en del av valrörelsen och att man verkligen orkar ta strid för den vid ett eventuellt fortsatt regeringsinnehav.

Det kommer att bli en kamp i motvind för det verkligt sanna ordet i denna fråga är det som Björklund avslutar intervjuledaren i dagens SvD med, nämligen: Jag lovar att ska man vinna val i Sverige bör man ägna sig åt andra saker än försvarspolitik.
Till detta kan jag bara tillägga: Tyvärr.

Tala klarspråk, DN!

DN har förhållit sig ganska passiv i den försvars- och säkerhetspolitiska debatt som pågår, visserligen oftast på låg intensitetsnivå vad gäller gammelmedia men desto hetare i bloggosfären.
Nu under Folk och Försvar och då det blivit partipolitik av det hela så här nära valet, hoppar även DN:s ledarsida på tåget.
Tyvärr, måste jag säga, var inlägget synnerligen förutsägbart och substanslöst. Efter att ha redogjort för de omvärldsförändringar som till slut blivit uppenbara för de flesta och för den bristande trovärdigheten i Sveriges solidaritetsförklaring, är den enda lösning DN har att komma med en svensk ansökan om NATO-medlemskap.

Ett medlemskap i NATO kan vara ett av flera säkerhetspolitiska alternativ men det löser inte på något sätt våra egna förmågebrister och att tro att NATO med automatik skulle kompensera dessa utan krav och utan kostsamma åtgärder från vår sida är naivt.
Ett NATO-medlemskap innebär inte bara rättigheter utan även skyldigheter; skyldigheter som kostar pengar och personella och materiella resurser. Det kostar också att inordna sig i kollektivets planering som för Sveriges del kanske skulle innebära att vi får ansvaret för luftförsvaret av Baltikum och då kommer verkligen solidaritetsviljan att ställas på sin spets. Det resonemanget och den analysen hoppar DN för säkerhets skull över, väl medveten om att det vore ett piller svårt att svälja för stora delar av den svenska befolkningen.

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:,

Blunda, tuta och kör

19 januari 2010 1 kommentar

Då jag är ute och går retar jag mig alltför ofta på bilförare som dundrar fram på de smala byvägarna bland barn, hundar, pensionärer och barnvagnar som om de var ensamma på vägen. Med ett fast grepp om ratten och med blicken stelt rakt fram kör de sitt eget race, oberoende och till synes omedvetna om omvärlden.
Principen verkar enkel: Låtsas jag inte om riskerna finns de inte och jag behöver alltså inte ta hänsyn till dem.
Efter att ha lyssnat och läst ett antal inlägg och kommentarer från Folk och Försvar i Sälen blir jag mer och mer övertygad om att alltför många svenska politiker verkar leva efter samma princip. Låtsas jag inte om riskerna behöver jag inte ta hänsyn till dem….
De flesta har, om än motvilligt, tvingats acceptera att Ryssland rustar upp, att man fört krig i Georgien, att den demokratiska utvecklingen gått i stå, att man genom diverse doktriner givit sig självpåtagna rättigheter i sitt ”nära utland” och att man sänkt tröskeln till militära maktmedel som en del av politiken. Då man sedan ska dra slutsatserna av detta och hantera konsekvenserna för Sverige, blir man som bilförarna på byvägen: Blicken stelt rakt fram och gasa på som vanligt. Låtsas jag inte om det jag ser finns det inte och jag behöver framförallt inte göra något åt det.

%-satser är ingen förmåga…

Claes Arvidsson följer på ledarplats i söndagens SvD upp folkpartiets tunga trios Brännpunktsartikel om behovet av ett återtagande av Sveriges nationella försvarsförmåga. Det är förhoppningsvis en fortsättning på den försvarsdebatt som nu äntligen kommit igång och som många efterlyst.
Låt oss bara hoppas att debatten överlever Folk och Försvarsveckan, att den förs vidare och att den inte direkt fastnar i inrikes- och partipolitiska låsningar med sikte på höstens val.
Arvidssons ledare är i detta avseende typisk för den svenska debatten så tillvida att försvarsfrågan direkt, innan grundläggande frågor om risker, hot, förmågebehov, beredskap, personalförsörjning och vad det nu kan vara belysts och debatterats, fastnar i partipolitik, valtaktik och procentsatser.

Naturligtvis kan man inte blunda för att även försvars- och säkerhetspolitik är just politik; att partierna har olika ideologiska grunder och åtskiljande prioriteringar och värderingar. Så är och ska det vara i en demokrati och i slutändan ska det vara (parti)politiken som fäller avgörandet, men låt oss för Guds skull få en öppen, fri och förutsättningslös debatt innan partistrategerna och valstatistikerna helt tar befälet.