Arkiv

Posts Tagged ‘FOI’

Fort(F) men kanske fel

Mediasverige, främst SvD men även SR, har det jobbigt. Här slår man på stora trumman, gräver, avslöjar, skriver sensationsartiklar och hänger ut beslutsfattare. Man till och med lyckas få en försvarsminister att avgå, även om orsakerna till det kanske var andra men ursäkten lämplig.

Och trots allt detta arbete, all trycksvärta, alla indignerade uttalanden och kommentarer, är det ingen som egentligen bryr sig.
Svenska folket, utom de som alltid anar konspirationer bakom varje myndighetsåtgärd vad det än vara må, bryr sig inte och, kanske viktigas av allt, det politiska etablissemanget bryr sig inte ett dyft.

Tvärt om, politikerna skruvar på sig och vill överhuvudtaget inte höra talas om någon debatt i frågan. Socialdemokraterna var med och startade de nu aktuella projekten och alliansen har fullföljt dem.
Rädslan finns alltid  att en påtvingad öppenhet och debatt  i en fråga  kan trigga fortsatta grävanden och avslöjanden i andra; ”vad kan man komma dragande med härnäst”? Deniability på politisk nivå ska visserligen råda, men risken finns alltid för politiker och slutliga beslutsfattare att avslöjande dokument grävs fram och det finns alltid tjänstemän och hantlangare som vill skjuta ansvar och otrevliga frågor ifrån sig.

Regeringar av alla färger har, om inte lik i garderoben, så i varje fall illaluktande avtalsrester från olika samarbeten, där pragmatisk realpolitik, ekonomi, arbetstillfällen och långsiktig säkerhetspolitik fått gå före det som över tid varierar i politisk korrekthet. Sådant som förmodligen varit bra, eller vid beslutstillfället uppfattades som bra, för Sverige men som man kanske inte velat skylta med utåt.

Politik, framförallt internationell sådan som har koppling till försvars- och säkerhetspolitik, är i mångt och mycket en smutsig hantering och vissa saker mår förmodligen bäst av att få vara så hemliga och okända som det var avsett från början. I dessa frågor är det ofta synnerligen relevant att upprätthålla skillnaden mellan need to know och nice to know.
Att allmänheten inte visar något större intresse för dessa avslöjanden kan naturligtvis bero på ett totalt ointresse och okunskap men jag tror också att den besitter en sund realism och en ganska god uppfattning om de realiteter som styr.

Därför är det lite löjeväckande då SvD nu, efter att ha  misslyckats med att skapa det stora drevet  kring FOI:s kopplingar till Saudiarabien och den beramade vapenfabriken, fortsätter med att slå in, om inte öppna så i varje fall olåsta och på glänt varande dörrar med avslöjandena om FortF/FortV engagemang i området.
Verksamhet som varit politiskt väl förankrad över blockgränserna, som inte varit hemlig annat än i detaljerna och som pågått under lång tid.

De nya ”avslöjandena” verkar vara ett tappert försök att med fuktig ved åter tända en brasa som ingen, utom medierna, verkar vara intresserad av att den ska brinna.
Att Jonas Sjöstedt (V) ojar sig hör liksom till, han måste ju ta alla chanser att få vara med….

SvD 1, 2, 3
SR

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, , ,

EXIT Tolgfors

Försvarsministerns avgång kommer med största sannolikhet att utlösa en våg av skadeglädje, vadvardetvisa, äntligen kan vi lämna in tomhylsan och exit mannen som slaktade det svenska försvaret. Minnet är kort…..

Oavsett allt vad Tolgfors har i bagaget får vi inte glömma vad det är som akut utlöst den senaste skandalen. Det är gamla politiska beslut om att FOI ska övergå från ren anslagsfinanisering till en ökande grad av intäktsd:o.
För att dra in kulorna till den forskning som svensk försvars- och säkerhetspolitik behöver och kanske framför allt, den egeninitierade framkantsforskningen, har man tvingats  ragga kunder på inte alltid helt upplysta gator.

Saudiarabien var kanske inte den bästa av kunder men här kom väl också politiken in in bilden; både S- och alliansregeringar har tydligen tyckt det vara bra att knyta denna typ av kontakter med saudierna, kontakter som dessutom redan var uppsmorda genom dåvarande FortF konsultverksamhet i området på 80-talet…..

Tolgfors var ingen höjdare och han får ta smällen för beslut som till delar ligger långt tillbaka i tiden och som det tills alldeles nyligen rått, åtminstone i det tysta, bred politisk enighet om.
Det blåser på toppen, särskilt för dem som kanske inte borde vara där över huvud taget.

Om det finns någon lärdom att dra, borde den mest självklara vara att inte marknadsutsätta för rikets säkerhet grundläggande verksamhet, att inte tvinga myndigheter att prostituera sig för att lösa sina uppgifter.

SvD

DN
AB

Kategorier:Okategoriserade Etiketter:, ,

Det ekar i röret

Morgonekot rapporterade idag om att den ryska gasledningen Nord Stream även kan komma att utnyttjas som underrättelsesensor med möjlighet att bl a registrera alla ubåtspassager.
Sanningen är väl den att inte bara ubåtar utan all sjötrafik i närheten av ledningen kan registreras och följas.
Andra ”kompletterande” användningsområden för ledningen är avlyssning av de telekablar som korsar Nord Stream och det har till och med spekulerats i om gasledningen i extrema fall skulle kunna nyttjas som vapenbärare för ”rörtorpeder”.
Ekots inslag är ingen nyhet i sig, dessa möjligheter har framförts tidigare i samband med bl a den svenska tillståndsprövningen men då Sverige valde att helt följa miljöspåret avfördes dessa aspekter från de flesta debattörers agenda.
Sent ska syndaren och media vakna men det är befriande att även en representant för Försvarsmakten, Michael Moore, håller det för självklart att Ryssland kommer att bevaka och skydda ledningen med sina sjöstridskrafter och att man måste tro på vad höga ryska representanter uttalar i frågan. Att man i Ryssland bygger en ny serie fregatter med den uttalade uppgiften att just skydda Nord Stream stärker ytterligare detta antagande.

Vad kan då detta innebära? Att våra och andras ubåtar kan detekteras och följas är naturligtvis något som kommer att innebära problem, särskilt som våra ubåtar utgör en viktig underrättelsekälla och används för framskjuten inhämtning. Då ledningen väl är byggd kommer våra sjöstridskrafter, vare sig de går över eller under ytan, inte att kunna passera Östersjöns mittlinje utan att bli upptäckta, en nog så besvärande och begränsande faktor.
Att ledningen kommer att bevakas av ryska sjöstridskrafter kan innebära problem om man i Ryssland anser att Sveriges resurser för skydd och bevakning inom svenskt ansvarsområde är otillräckliga. Ryssland kan anse sig behöva ”komplettera” de svenska resurserna och i händelse av incidenter eller hot kan stora problem uppstå vad gäller olika syn på jurisdiktion och regler för ingripande och användande av tvångsmedel (ROE).

Den officiella svenska inställningen har hittills varit att detta inte är något problem utan en fråga om normal samverkan mellan likvärdiga parter. Det ska därför bli mycket intressant att få höra exempelvis försvarsministerns kommentar till Michael Moores uttalande.

Vad gäller våra ubåtar blir väl lösningen att avskaffa ubåtsvapnet. Det skulle i så fall ligga helt i linje med lösningen på återtagandeproblematiken. Då de tidigare uppsatta kriterierna för en översyn av den svenska försvarspolitiken och ett återtagande av svensk förmåga visade sig bli uppfyllda, dvs bl a rysk återskapad förmåga till amfibieoperationer i Östersjön och förmågan till storskaliga luftlandsättningar, löste man enkelt problemet genom att avskaffa kriterierna.
Vill man raljera kan man säga att detta var en lösning helt i gamla AR II anda: ”Endast det enkla är möjligt…” och denna lösning var onekligen att göra det enkelt för sig.

Morgonekot
Fredrik Westerlund FOI

Spara gärna, men med eftertanke!

I ett osignerat ledarstick i dagens SvD kommenteras Marie Hafströms utredning om Försvarets stödmyndigheter.
Skribenten anser att, även om en rationalisering och omstrukturering av dessa myndigheter är av nöden, borde utgångspunkten för utredningen varit att skapa väl fungerande stödfunktioner snarare än att reducera kostanderna med en given procentsats.
Jag håller helt med om bägge delarna!
Stödmyndigheterna har blivit en överdimensionerad soppa efter FM omstrukturering och ominriktning och de behöver verkligen anpassas till nya uppgifter och nya förutsättningar. Vad jag förstått av rapporteringen och av utredningsuppdraget har dock Hafström inte haft den uppgiften; hennes uppgift har varit att spara pengar, pengar som ska satsas på den ”operativa verksamheten”.
I och för sig vällovligt, men utan ett långsiktigt och fungerande stöd torde det inte bli mycket bevänt med det som så populärt kallas kärnverksamheten. Allt måste hänga ihop i en fungerande helhet där delarna måste vara dimensionerade för och anpassade till varandra!

Politiken kontra verkligheten

Ibland kan det vara befriande att läsa ren faktatext, utan politiskt polemiserande och utan, oftast, urvattnad partiretorik.
Text som utan sidoblickar redovisar fakta, analyserar dem och framför slutsatser och möjliga tolkningar.
Det har varit intressant att genom åren följa FOI:s projekt om Ryssland och jämföra deras rapporter och förutsägelser med det kända utfallet. Inte har de träffat helt rätt alla gånger men de har definitivt kommit betydligt närmare sanningen än politiker i allmänhet och Försvarsberedningen i synnerhet. Vissa kan väl hävda att det är ”väl inte så svårt” då man inte behöver ta politiska hänsyn, inte behöver svara för priotiteringar mellan politikområden eller ta hänsyn till väljaropinioner, utan bara kan redovisa ståndpunkter utan ansvar för vad som kommer sen.

Jag vill hävda att det är våra politiker som gjort det lätt för sig genom att sätta på sig skygglapparna, inte i debatten ta upp FOI:s rapportering och slutsatser och gömma sig bakom en ljusblå, naiv omvärldsbeskrivning som anpassats till vad man vill höra, till konsensussträvanden och till vad man anser sig ha råd med. 
Det är möjligt att politiken blivit densamma även om man gjort det, men vi väljare hade då i alla fall fått veta vad man valt att bortse ifrån och vilka risker man medvetet tagit.

Jag håller helt med Claes Arvidsson i SvD då han skriver att FOI:s senaste rapport på temat är en skrämmande läsning.
För den som inte orkar läsa hela rapporten rekommenderas sammanfattningen och sista kapitlet.

Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – ambitioner och utmaningar 2008 kan enkelt hämtas i Pdf-format från FOI:s hemsida.