Arkiv

Posts Tagged ‘Enström’

The Blame Game

svarte petter

 

För inte allt för länge sedan var allt frid och fröjd vad gäller det svenska försvaret; åtminstone om man fick tro ansvariga politiker och diverse lyhörda, moderata, bloggmegafoner. Sverige var ”bäst i NATO-test”, rekryteringen gick som tåget, ekonomin var minsann i balans och hela Sverige både skulle och kunde försvaras.
Våra insatser i Afghanistan, utanför Libanons kust, i Adenviken och över Libyen gav oss kred hos de stora pojkarna och backade indirekt men ändå avgörande upp vår solidaritetsdoktrin; fortfarande enligt ansvariga moderater och bloggmegafoner.
Att vi dessutom bor i den bästa av världar, vid den eviga fredens hav där Ryssland visserligen rustar men från en så outsägligt bottenlös nivå att de förmodligen aldrig kommer att komma upp i nivåer som ens kan hota Gotland, stärker naturligtvis också våra förutsättningar att forsatt tala vitt och brett men göra desto mindre.

Så, för några månader sedan, började det så smått hända saker. Den debatt som i flera år förts i bloggosfären, bland dem som inledningsvis uppfattats som MÖPAR, rysskräckare, systemkramare, värnpliktsnostalgiker och egensakare, började så smått sippra ut i gammelmedierna.
Tidningar började skriva om Försvaret, på både nyhets- och ledarplats och det var inte alltid för politikerna särskilt positiva förhållanden som kom fram.
Slussarna öppnades slutligen i och med at ÖB kom ut med enveckasförsvaret, på en plats och om en massa förutsättningar var uppfyllda. När sedan NATO:s generalsekretetare Fogh Rasmusen och den norska försvarsministern Strøm-Erichsen slutligt sköt solidaritetsskutan i sank var det under en tid fritt fram i alla typer av medier att ifrågasätta den moderatledda försvarspolitiken, realismen i hävdade doktriner, stoppahuvudetisandenstrategierna. Statsministerns uttalande om särintressen eldade ytterligare på under brasan. Ministrar upptäckte nu att de blev ifrågasatta, inte bara av bloggare utan av tunga mediakanoner och det var nu som skiftet i attityd kom och the blame game startade!

Regeringsföreträdarna började nu inse att det håller inte att ständig påstå att allt är OK, att solen skiner och att allt kommer att bli ännu bättre 2014, eller 2019, eller 2023….eller när det nu påstås skola bli. Allt fler började kräva svar på frågan här och nu??! Försök att skylla på S dög inte längre då den uppenbara frågan om vad man gjort under sex års regeringsinnehav blev alltmer påträngande och pinsamt svår att svara på.
Och det är nu, den senaste veckan som den moderata propagandastrategin blivit allt mer uppenbar, då spinndoktorernas tankearbete slagit igenom: Om vi inte kan få bort försvaret och säkerhetspolitiken från agendan, om SvD fortsätter att dunka på, om ÖB blir en martyr och försvarsfrågan riskerar att ligga kvar till valet: SKYLL PÅ FÖRSVARSMAKTEN! Till varje pris, se till att vi inte sitter med Svarte Petter!
Sossarna OK, men framförallt, det är FM som sabbat våra reformer med felaktiga och vinklade underlag, med total ekonomisk oförmåga och en institutionaliserad ovilja att acceptera politiska styrningar.
Försvarsministerns senaste uttalanden om behovet av en striktare och starkare styrning av FM och hennes ifrågasättande av det inlämnade budgetunderlaget kopplat till ifrågasättandet av FM rekryteringsarbete ligger helt i linje med detta.

Spela bort Svarte Petter och skapa rena och liljevita försvarshänder inför valet. En i sanning skrämmande variant av någonannanismen!

Norge, Norge, det är ett ruttet land……

24 februari 2013 8 kommentarer

Norge

Först klarar NATOS:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i Sälen ut att någon automatisk hjälp från NATO var inte att räkna med om Sverige med sitt enveckasförsvar skulle utsättas för några militära hot eller rent av angrepp.
Enligt det flesta föll därmed den svenska solidaritetsdoktrinen platt till marken och vi stod där med ändan bar, hänvisade till våra egna magra resurser som dessutom ska räcka till solidaritet med andra…
Fallet blev än plattare då flera insatta debattörer klarade ut att även om hjälp, mot all förmodan skulle erbjudas, vi inte har någon realistisk förmåga att ta emot den.

Från politiskt håll, dvs försvarsminister Enström (M), kom ändå lungnande signaler. ”NATO i all ära, men vi kan lungt falla tillbaka på vårt goda samarbete inom Norden. Det inte NATO kan utlova förutsätter vi att Norge, Danmark och Finland ställer upp med. Ja menar, vi ska ju ställa upp för dem, (om vi kan….?)”

Nu har så ytterligare en av dem Enström och hennes regeringskollegor räknat in i solidaritetskalkylen fallit i från, nämligen Norge.
Vi har inte i Norge något försvar som kan bistå andra områden än vårt eget territorium och i samarbete med andra Nato-länder och det måste vi vara tydliga med, säger Norges försvarsminister Anne-Grete Strøm-Erichsen.

Man skulle kunna tro att ett uttalande som detta, kombinerat med vad Fogh Rasmussen sagt, skulle resultera i åtminstone en gnutta ödmjukhet från kn Enström, en antydan om att det kunde vara dags att tänka om, att anpassa kartan till terrängen. Men nej.
Jag har väldigt svårt att se att alla andra skulle stå passiva om vi skulle drabbas, precis som om Finland skulle drabbas eller Norge eller Danmark skulle drabbas, säger försvarsminister  Enström som ett svar på det norska uttalandet.
Om nu synen är så dålig, tycker jag det är dags för ministern att uppsöka en optiker.
Hur djupt och bra ett fredstida samarbete än är, är det bra naivt att tro på någon mera substansiell hjälp i en kris med militära förtecken, särskilt som de presumtiva hjälparna redan klarat ut att någon hjälp inte är aktuell.

Men OK ministern. Än har inte Danmark eller Finland backat ur (officiellt…).  Bäva månde moskoviterna!

SR Ekot

Till alla norrmän som tar/tagit illa upp av rubriken till detta inlägg.
Den hänvisar till en sångtext från 1968, en humoristisk nidvisa om Norge med anledning av Norges stora framgångar vis OS i Grenoble….
http://sv.wikipedia.org/wiki/Norgevisan

Alternativet till ”Gilla läget”, finns det?

En av de svåraste sakerna med att vara politiker är att argumentera för något man inte själv tror på  skriver Wiseman med anledning av försvarsministerns senaste försök att försvara/förklara regeringens försvarspolitik i allmänhet och finansieringen av nya JAS Gripen-äventyr i synnerhet.
Situationen torde inte på något sätt vara unik för politiker och även vi militärer borde känna igen oss; åtminstone de av oss som jobbat i staber på olika nivåer.

I all utbildning i stabsarbetsmetodik, i stabsmoral och -etik, men även i den praktiska tillämpningen, åtminstone på ”min tid”, betonades det höga taket och kravet på att du skulle argumentera och jobba för vad du trodde på och ville se genomfört.
Sen, då beslut väl var fattat, gällde det att lojalt anpassa sig och följa vad chefen kommit fram till.

Vilken officer har inte, det må vara i den fredstida stabslunken, under övningar eller skarp krigsplanläggning tvingats att argumentera för något man inte själv tror på? Inte bara argumentera föresten, nej att med en trosviss och positiv uppsyn sälja och verkligen jobba för något man själv ansåg vara synnerligen tvivelaktigt? Hur många har inte i Kongo, Bosnien eller Afghanistan lojalt gått i strid efter en plan de själva inte skulle ha skrivit under på?
Hur många värnpliktsutbildare lyckades inte att med entusiasm och god skådespelarkonst, mot bättre vetande, övertyga utbildningsomgång efter utbildningsomgång om cykelinfanteriets fantastiska förmågor i strid mot en pansrad motståndare understödd av otaliga artilleribataljoner…. bara för att ta ett exempel.

Den minister som inte klarar av att spela teater, inte är beredd att offra sin själ för partiet, för makten eller för något odefinierat högre syfte har nog bara att göra som Mikael Odenberg och ta sin Mats ur skolan.

Frågan blir då vad som gäller för herrar/damer officerare? Ska dessa kliva av så fort något gått dem emot, så fort systemet kräver att de spelar med i beslutsteatern? Gilla läget har alltid varit ett gångbart argument och vad gränsen går för gillandet är nog till syvende og sist upp till den enskilde i ett system där det i slutändan ändå bara är chefen som kan ta ansvaret.

Att kapten Enström ännu inte nått den gränsen är uppenbart!

Tomhylsa ut, laddblind in

LaddblindpatronerTolgfors avgick och Sverige fick en ny försvarsminister; detta framgick i varje fall av media för sådär en månad sedan. Att Tolgfors avgick är det väl ingen som betvivlar, men hur är det egentligen med den nya försvarsministern??

Just nu rasar en mycket viktig debatt i bloggosfären och i gammelmedia om våra anställda soldater, deras förmåner och brist på sådana, om rekrytering och avhopp samtidigt som frågan om FM långsiktiga ekonomi och inriktning är ständigt aktuell och alltmer akut.
Frågor om allt från Gotlands remilitarisering till vad schweizarna tycker om JAS 39 Gripen flyger i luften samtidigt som rapporteringen om rysk återupprustning fortsätter, nu blandad med en tidigare sällan sedd politisk oro i Ryssland.
Frågor om Vitrysslands ställning gentemot Ryssland och vad som egentligen händer i Ukraina kan även de läggas till vad som intresserar och kanske oroar dem s0m är engagerade i och intresserade av försvars- och säkerhetspolitik.

Allt detta kommenteras, debatteras och spekuleras det om; av alla och envar, men inte vår försvarsminister. Inte ett uttalande, inte en kommentar, inte ett blogginlägg. Total tystnad förutom något enstaka, till intet förpliktigande floskeluttalande om något jag glömt vad det var.
De inlägg på SvD Brännpunkt som handlade om ett eventuellt svenskt NATO-medlemskap, eller i varje fall behovet av att frågan tas fram ur garderoben och blir föremål för en seriös debatt, hade varit ett utmärkt tillfälle för vår försvarsminister att kliva fram, men nej.

Betecknande för vår försvarsministers mediala frånvaro är att jag var tvungen att särskilt kontrollera vad hon hette och hur hon stavade sitt  namn.
Karin Enström heter hon om det nu var fler än jag som började bli osäker…..och hon ser ut så här

Tycka vad man vill om Tolgfors, men han deltog i alla fall i debatten. Han försökte sälja sin vara och försvara och förklara regeringens politik. Han gjorde det inte alltid särskilt bra och den politik han torgförde hade han kanske själv väldigt lite att säga till om, men hans syntes, hördes och deltog. Han uppskattades för sitt personliga och trovärdiga engagemang för våra soldater ute på mission samtidigt som han hånades för sina uttalanden om att allt var frid och fröjd inom FM. Han skälldes för tomhylsa men som sådan skramlade han i alla fall.
Vad vi ska kalla den nya ministern är väl ännu skrivet i stjärnorna. Hon har hittills inte givit något annat underlag annat än möjligtvis laddblindpatron. Något grönt och fullständigt ofarligt  som används enbart vid övningar.

SvD
SvD
SvD 3, 4