Hem > Okategoriserade > The Blame Game

The Blame Game

svarte petter

 

För inte allt för länge sedan var allt frid och fröjd vad gäller det svenska försvaret; åtminstone om man fick tro ansvariga politiker och diverse lyhörda, moderata, bloggmegafoner. Sverige var ”bäst i NATO-test”, rekryteringen gick som tåget, ekonomin var minsann i balans och hela Sverige både skulle och kunde försvaras.
Våra insatser i Afghanistan, utanför Libanons kust, i Adenviken och över Libyen gav oss kred hos de stora pojkarna och backade indirekt men ändå avgörande upp vår solidaritetsdoktrin; fortfarande enligt ansvariga moderater och bloggmegafoner.
Att vi dessutom bor i den bästa av världar, vid den eviga fredens hav där Ryssland visserligen rustar men från en så outsägligt bottenlös nivå att de förmodligen aldrig kommer att komma upp i nivåer som ens kan hota Gotland, stärker naturligtvis också våra förutsättningar att forsatt tala vitt och brett men göra desto mindre.

Så, för några månader sedan, började det så smått hända saker. Den debatt som i flera år förts i bloggosfären, bland dem som inledningsvis uppfattats som MÖPAR, rysskräckare, systemkramare, värnpliktsnostalgiker och egensakare, började så smått sippra ut i gammelmedierna.
Tidningar började skriva om Försvaret, på både nyhets- och ledarplats och det var inte alltid för politikerna särskilt positiva förhållanden som kom fram.
Slussarna öppnades slutligen i och med at ÖB kom ut med enveckasförsvaret, på en plats och om en massa förutsättningar var uppfyllda. När sedan NATO:s generalsekretetare Fogh Rasmusen och den norska försvarsministern Strøm-Erichsen slutligt sköt solidaritetsskutan i sank var det under en tid fritt fram i alla typer av medier att ifrågasätta den moderatledda försvarspolitiken, realismen i hävdade doktriner, stoppahuvudetisandenstrategierna. Statsministerns uttalande om särintressen eldade ytterligare på under brasan. Ministrar upptäckte nu att de blev ifrågasatta, inte bara av bloggare utan av tunga mediakanoner och det var nu som skiftet i attityd kom och the blame game startade!

Regeringsföreträdarna började nu inse att det håller inte att ständig påstå att allt är OK, att solen skiner och att allt kommer att bli ännu bättre 2014, eller 2019, eller 2023….eller när det nu påstås skola bli. Allt fler började kräva svar på frågan här och nu??! Försök att skylla på S dög inte längre då den uppenbara frågan om vad man gjort under sex års regeringsinnehav blev alltmer påträngande och pinsamt svår att svara på.
Och det är nu, den senaste veckan som den moderata propagandastrategin blivit allt mer uppenbar, då spinndoktorernas tankearbete slagit igenom: Om vi inte kan få bort försvaret och säkerhetspolitiken från agendan, om SvD fortsätter att dunka på, om ÖB blir en martyr och försvarsfrågan riskerar att ligga kvar till valet: SKYLL PÅ FÖRSVARSMAKTEN! Till varje pris, se till att vi inte sitter med Svarte Petter!
Sossarna OK, men framförallt, det är FM som sabbat våra reformer med felaktiga och vinklade underlag, med total ekonomisk oförmåga och en institutionaliserad ovilja att acceptera politiska styrningar.
Försvarsministerns senaste uttalanden om behovet av en striktare och starkare styrning av FM och hennes ifrågasättande av det inlämnade budgetunderlaget kopplat till ifrågasättandet av FM rekryteringsarbete ligger helt i linje med detta.

Spela bort Svarte Petter och skapa rena och liljevita försvarshänder inför valet. En i sanning skrämmande variant av någonannanismen!

  1. peter
    05 mars 2013 kl. 10:48

    Jag tror denna sammanfattning ligger mycket nära verkligheten. Fortsätt kämpa. Fram i ljuset med allting.

  2. Sumatra
    05 mars 2013 kl. 12:52

    Att rekrytera nya moderata försvarsministrar kan vara nog så svårt under nuvarande omständigheter. Det har vi ju sett. Dock skulle en sådan uppoffring i förlängningen kunna innebära en bättre taburett längre fram i den politiska karriären.

    Frågan är vem som kliver fram och blir näste ÖB, under de omständigheter som du beskriver i ditt inlägg? Det normala hittills är ju att ÖB-jobbet är en slutbefattning utan vidare karriärmöjligheter. Vem vill ta ansvar för detta fögderi, givet förutsättningarna.

  3. Nilsson
    11 mars 2013 kl. 15:41

    Sumatra :
    Att rekrytera nya moderata försvarsministrar kan vara nog så svårt under nuvarande omständigheter. Det har vi ju sett. Dock skulle en sådan uppoffring i förlängningen kunna innebära en bättre taburett längre fram i den politiska karriären.
    Frågan är vem som kliver fram och blir näste ÖB, under de omständigheter som du beskriver i ditt inlägg? Det normala hittills är ju att ÖB-jobbet är en slutbefattning utan vidare karriärmöjligheter. Vem vill ta ansvar för detta fögderi, givet förutsättningarna.

    Det finnas alltid folk som är villiga att utföra överhetens order oavsett vad de går ut på.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s