Hem > Okategoriserade > Den som lämnar, lämna inte in….

Den som lämnar, lämna inte in….

Varning: Älg

Under dessa, i FM synnerligen turbulenta dagar, är det skönt att kunna stå vid sidan av och likt Hasse Alfredssons stins säga att ”där går ett tåg och det skiter  jag i….” Tyvärr är det väl så att skita i det kan jag ändå inte, inte riktigt. Även för dem som inte är direkt berörda skapar dagens situation både vanmakt och olust.

Därför är det skönt att kunna skriva om något helt annat, nämligen  om merutnyttjande av materiel och FM förmåga att ta fram utrustning som passar en mängd situationer och hur det lönar sig att behålla både det ena och det andra.
Nu pågår älgjakten för fullt i rikets norra halva och jag har tillbringat en knapp vecka sittande på pass ute i läskiga skogen; pass som ibland inneburit ganska långa och strapatsrika fram- och tillbakaryckningar.
Jag jagar i ett lag med en varierad blandning av bygdens söner och jag är den enda som har någon militär anknytning, något som syns, om inte annat så på utrustningen.

Alla som slagit upp en jakttidning eller läst någon av de reklambilagor med jaktinriktning som följt med de stora morgondrakarna den senaste tiden, har lätt insett att jaktkläder och kringutrustning blivit en storindustri och en modevärld i sig själv. Antalet olika kamouflagemönster är oändligt, materialen heter de mest fantastiska saker och de lovar lika fantastiska egenskaper.
Jag vill inte påstå att just mitt jaktlag shopat loss särskilt överdrivet men jag står i alla fall ut då jag kommer som en skyltdocka från flera gamla truppserviceförråd.
Fältbyxor m/59 med tillhörande byxbälte och med 1. förband i vä benficka och kompass 06 i höger byx-d:o. Grön T-skjorta under fältskjorta med krage och på ryggen den första upplagan av den meslösa mjukryggsäcken. I ryggsäcken kungens regnställ och i övrigt, förutom termos och matsäck, reserv- och förstärkningsplagg. Allt ”grönt” men av varierande modellår.

Mina kamrater, med avsevärtt lättare ryggbördor, undrar om jag ska på polarexpedition och jag måste försvara mig med att som yrkesskadad lämnar jag inget åt slumpen. Vädret KAN slå om, jag KAN ramla i en blötmyr eller plurra i en bäck. Jag KAN bryta benet och bli sittande….

På fötterna sitter ett par  marschskor från uniformsystem 90 som hängt med ända sedan just 1990 och det var efter årets jakt jag till min fasa upptäckte att mina kära fotfodral uppenbarligen nått slutet på vad TOEM krävt av dem. Söljor som lossnat och sömmar som börjat ge med sig.
Ett par väl ingångna och mjuksmorda marschskor är allvarliga dyrbarheter för en infanterist och inget man skiljs från i brådrasket och lyckan var fullständig då den lokale skomakaren lovade fullständig återhämtning till nästa jaktomgång. (Om denna återhämtning skulle visa sig tillfällig har jag reserv, dock inte ingångna och av ett tidigare modellår….)

För att nu få ett slut på denna nostalgitripp bland intendenturmaterielen går jag i stället över till tygd:o. Ja, jag har ett ombyggt g m/96, 6,5 x 55….och vapenskåpet fullt med ”kvarbliven” 6.5/41 prickskytteteam. 96:an står dock numera oftast kvar i vapenskåpet. Då vi även började jaga björn tyckte mina jaktkamrater att det var lite klent så jag var tvungen att byta upp mig.

Så ett litet tips till er som i dessa turbulenta tider funderar på att lämna skutan: Om ni lämnar, lämna inte in…..

Kategorier:Okategoriserade Taggar:, ,
  1. op
    09 september 2012 kl. 7:29

    Har du omfördelat materielen inom ramen för totalförsvaret? Alltid redo;) God jakt!

  2. a
    09 september 2012 kl. 18:25

    Förbandet ligger i vilken benficka?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s