Hem > Okategoriserade > Strategisk sa Bill, reserv sa Bull

Strategisk sa Bill, reserv sa Bull

Det blir ibland ganska löjligt då man läser artiklar om det svenska försvaret skrivna från olika utgångspunkter. Dagens SvD illustrerar detta på ett alldeles utmärkt, eller kanske snarare skrämmande, sätt.

Claes Arvidsson spanar, i vad som tydligen ska bli en artikelserie, efter det nationella försvaret samtidigt som han sjunger NATO-samarbetets och i förlängningen det svenska medlemskapets lov. Som bakgrundsinformation är artikeln intressant men den leder inte till några slutsatser eller förslag; förhoppningsvis kommer sådana i fortsättningen!

Vänder man sedan blad, kommer man direkt in på vad vår ärade försvarsminister, Sten Tolgfors, har att säga. Som vanligt får vi av honom reda på att allt egentligen är ganska bra, att reformeringen av FM går enligt planerna, att vi har en stark ekonomi med i huvudsak oförändrade försvarsanslag och att vi i Libyen och Afghanistan minsann visat att vi är lika bra eller bättre än de flesta fullvärdiga NATO-medlemmar.
Det är då Tolgfors lämnar de sedvanliga flosklerna om läget i det svenska försvaret och lyfter blicken mot den transatlantiska länken och den framtida innebörden för Sverige och Europa av de förändrade USAmerikanska globala prioriteringarna som han kanske säger något av värde. Hans analys av konsekvenserna för den europeiska säkerheten i ljuset av den ekonomiska krisen är viktig men han glömmer att ställa den i relation till den ökande ryska aktivismen stödd av en reell upprustning.
Hans slutsatser om kraven på ett ökat europeiskt samarbete inom försvarssektorn klingar, även om de i sak är korrekta, illa då han samtidigt inte med ett ord nämner frågan om ett eventuellt svenskt NATO-medlemskap eller konsekvenserna för svensk nationell förmåga.

Den verkliga kallduschen kommer så då man vänder blad ytterligare en gång. Mikael Holmströms genomgång av vad som gäller ”här och nu” ger en på gränsen till patetisk bild av verkligheten, särskilt om man ställer denna verklighet mot försvarsministerns ord om Georgienkriget 2008, ”kriget som utspelades på fem dagar och avgjordes på två…”.

Att Sverige håller sig med en strategisk reserv låter betryggande, nästan lite stormaktslikt. Man ser nästan framför sig en marschfärdig bataljonsstridsgrupp med både nationell och internationell beredskap. Det är i varje fall vad jag tror att stora delar av svenska folket som hör om begreppet, får för ögonen. 150 man med tio dagars beredskap är nog en verklighet som ligger långt bortom vad de trodde skulle vara rimligt men det är ju å andra sidan en ganska rimlig proportion med tanke på de upp till två år som gäller för den rest som ännu inte finns. 

 

Annonser
  1. TRIDENT
    15 januari 2012 kl. 13:09

    Sanningen är så obekväm att det sopas under mattan….

    Den tämligen begränsade insatsen i Libyen fick hela flygvapenorganisationen att gå på knäna.

    Vi ska ”återta” brigadförmågan! Återta – smaka på det ordet…
    För inte så länge sedan skedde slutövningarna inom divisions ram – nu klarar vi knappt av att leda en hastigt ihoprafsad bataljonsstridsgrupp…

    GMU som har blåst upp till orimliga proportioner, märkvärdigt, nytt och omdanande får man intrycket av. Det är ju för f…n vanlig sketen soldatutbildning som förr skedde i det tysta för det var en naturlig del av verksamheten. Nu reser överstar och generaler runt och inspekterar vanlig soldatutbildning som om det skulle vara något nytt och revolutionerande. Förr reste generalerna runt och inspekterade bataljons och kompaniövningar….

    Listan kan göra näst intill kilometerlång över FM:s tillkortakommanden…

    Det är dags att våra uppdragsgivare ställer FML och Försvarsministern mot väggen och kräver att få svart på vitt vad de får för de 40 000 000 000 kr som de ger till FM årligen.

    …sanningen är att den lilla operettförsvarsmakt de får knappt klarar av att bemanna högvakten.

    Man kan börja undra varför vi inte får mer för 40 000 000 000 kr per år när exempelvis finnarna får betydligt mer för en mindre summa….

  2. Grottbald
    15 januari 2012 kl. 16:43

    Ja, just det där sista känns egendomligt. Men finnarna har, jämfört med svenskarna, i färskt minne hur de blev anfallna av annan makt och de kanske delvis av den anledningen ser på sitt nationella försvar som något som faktiskt kan komma till användning och därför behöver fungera. I Sverige finns inte samma syn. Här skall det mer skyltas upp med vilket förträffligt försvar vi har. Utifrån att vi i internationella sammanhang kan uppvisa att vi har den absolut finaste ”människosynen” i hela världen, tillsammans med att vi gör små symboliska ”insatser” för att skapa goodwill, så tror vi att andra länder kommer försvara Sverige vid ett angrepp. Snacka om att leva i det blå. Alltså, andra länder skall försvara Sverige åt svenska män och andra länders kvinnor ska föda de barn som svenska kvinnor inte vill föda. Gamla tiders kolonialmakters slaveri, där andra folk fick göra grovjobbet åt en härskarelit, framstår som mer ärligt.

  1. 15 januari 2012 kl. 14:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s