Hem > Okategoriserade > Beredskapspolisen bort. (Inget hot, ingen beredskap….)

Beredskapspolisen bort. (Inget hot, ingen beredskap….)

Svenska polisförbundet, Rikspolisstyrelsen och bla Moderaterna har länge velat avskaffa de särskilda beredskapspoliserna; de c:a 1 500 särskilt utbildade civilister som funnits i beredskap för att kunna förstärka polisen vid samhällskriser och andra mycket speciella behov.
Dessa 1 500 är inte vilka som helst. Förutom att de är oförvitliga medborgare har de ofta en bakgrund som värnpliktiga militärpoliser motsv och, innan systemet mer eller mindre lades i malpåse fick de en bra både grund- och repetitionsutbildning genom polisen.

Att Svenska polisförbundet vill avskaffa dem kan jag förstå. Det ligger i fackets intresse att påvisa de egna medlemmarnas särart och speciella kompetens, något som inte ska gå att ersätta eller ens komplettera med några B-lagare. I förlängningen ser/såg också polisfacket risken att ett positivt utfall av beredskapspoliserna, om de användes fullt ut, skulle urholka de ordinarie polisernas status och ge dem som vill bryta akademiseringen av den svenska polisen vatten på sin kvarn.

Rikspolisstyrelsens motstånd har väl dels berott på oviljan att administrera och dels på att denna tillgång i reserv politiskt kunnat användas som argument mot ytterligare förstärkning av den ordinarie polisen.

Då en mycket stark facklig organisation går hand i hand med den centrala myndigheten i revirpinkeri och prestigefyllt motstånd, är det förklarligt att beredskapspolisen bara använts en gång, efter orkanen Gudrun.

Då nu de övriga allianspartierna faller tillföga för Moderaterna och regeringen förslår avvecklingen av beredskapspoliserna kan man konstatera att regeringen även i denna fråga anpassar sig till den syn på beredskap som gäller samhället i övrigt.

Samhällsberedskapen för bränder, trafikolyckor och andra otrevliga händelser i vardagen är någorlunda god. Sådana inträffar nämligen tämligen frekvent, med omedelbara konsekvenser och har ofta en direkt koppling till enskilda människor. Allmänheten kan direkt relatera till denna typ av hot och ställer därför också krav på att samhället ska ha adekvata resurser med en anpassad beredskap.

Den beredskap som Försvarsmakten, den nu aktuella särskilda beredskapspolisen och flera andra myndigheter ska, eller borde, upprätthålla, är något helt annat.
Här gäller det hot som för de allra flesta är abstrakta tankekonstruktioner, händelser som inte inträffat under de flestas livstid, sådant som allmänheten har svårt att konkret föreställa sig drabba just dem och där sannolikheten av alla sägs vara låg.
Här finns följaktligen inga folkliga krav på en fungerande och anpassad beredskap med adekvata resurser och det är därför lätt för politiker med endast besparingar för ögonen att, med hänvisning till fack och centrala myndigheter, ytterligare minska samhällets möjligheter att möta det, tydligen helt, otänkbara.

Hot, risker och sannolikheter är parametrar som ofta tas fram i debatter om samhällets beredskap för att möta det oväntade och man kommer alltför ofta fram till att dessa ligger på en så låg nivå att vi inte behöver ta särskilt stor hänsyn till dem. Man/vi glömmer alltför ofta den viktigaste parametern, nämligen de, eventuella, negativa konsekvenserna.
Hur små hoten, riskerna eller sannolikheterna än är, finns det sådant som om det ändå inträffar, skulle resultera i fullständigt oacceptabla konsekvenser.

Det är för den typen av händelser vi måste ha en tillräcklig beredskap, oavsett vad facket tycker eller vad det kostar.

SvD
AB
SR Ekot
Wiseman
Sverige och världen
Beredskapspolisföreningen

Annonser
  1. 14 september 2011 kl. 10:18

    Det är svårt att ta politiska beslut som tvingar en myndighet att använda en resurs som de absolut inte vill röra vid. Det blir många chefsbyten innan det tar sig och det är inte värt att offra allt anat som behöver fixas inom polisen för att få till det här.

    Jag hoppas att mycket av personalen i beredskapspolisen kan värvas till hemvärnet och bli våra experter för samverkan med polisen. Hemvärnet är nog annorlunda för att polisen och räddningstjänsten skall våga använda dem utan att det känns som en konkurrent om jobben…

  2. 14 september 2011 kl. 11:54

    Samma intressen ger samma skepsis gentemot kategorin: reservofficer.

    – Självklart är det för fack och myndighet bättre med ett heltidsanställt proffs istället för tio amatörer i beredskap!

  3. Henrik
    15 september 2011 kl. 9:59

    Bra att BerPol äntligen läggs ner. Det finns inget som den organisationen kan bistå med som inte Hemvärnet kan sköta. Lägg de 30 mkr:en per år på att utveckla Hemvärnet ännu mer så kommer pengarna till bättre nytta. Hemvärnet har högre beredskap; de ska kunna verka med tillfälligt sammansatta enheter bara några timmar efter larm, de har bättre tillgänglighet då de finns i hela landet. Eftersom man har bandvagnar och andra terränggående fordon lär man också klara att verka i naturkatastrofdrabbade områden betydligt bättre. Eftersom HV som krigsförband har primäruppgift bevakning och skydd så lär man ju också vara bättre på att bevaka avspärrade områden. Alla HV-soldater är skyddsvakter, mm. Dessutom riskerar inte en HV-soldat att bli förväxlad med en riktig polis.

  4. Per A.
    15 september 2011 kl. 18:54

    Jag tror nog att beredskapspolisen skulle kunna vara en jättetillgång för samhället, och i många fall skulle säkert den vara en betydligt lämpligare organisation än HV.

    Trots detta så är det nog rätt tänkt att lägga ner organisationen, då det är pinsamt uppenbart att den har för många motståndare inom polismakten, och därför aldrig kommer att aktiveras…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s