Hem > Okategoriserade > I böckernas värld

I böckernas värld

Sommaren lär ju vara läsningens tid och jag har lagt en avsevärd tid på att plöja de olika svenska alster med koppling till Försvaret och svensk säkerhetspolitik som kommit ut den senaste tiden.
Wilhelm Agrells Fredens illusioner var den första och, har det senare visat sig, den mest intressanta och bästa. Att den nått kultstatus bland försvarsbloggarna är både förståeligt och synnerligen välförtjänt.

Efter Agrell gav jag mig raskt ikast med Lars Wilderängs Midvintermörker, Kaj Karlssons Operation Nordvind och Anders Jallais Spionen från FRA och Landsförädaren i nu nämnd ordning.
På nattduksbordet ligger nu, med knappt hälften kvar, Mikael Holmströms Den dolda alliansen.

Vad gäller de rena fictionförfattarna Wilderäng, Karlsson och Jallais, är det förvånande hur det faktum att böckerna beskriver miljöer och företeelser som man har både en personlig kännedom om och ett brinnande intresse för, får en att bortse från att det ibland rör sig om rent ut sagt dålig litteratur. Det är som att bara för att böckerna är skrivna av svenskar, handlar om svenska förhållanden och svensk säkerhetspolitik, så ska man också tycka att de är bra. De gör jag inte!

Kaj Karlssons Operation Nordvind där författaren initialt kittlar med eventuellt självupplevda händelser i Afrika och fortsättningsvis med antydningar om specialförbandens olika spektakulära förmågor, är i själva verket en skitbok, ett halvtaskigt ihopkommet tidsfördriv för stunden som om den varit skriven av en okänd engelsman och utgivits i England aldrig hade blivit översatt.

Med Jallais hittills utkomna delar av den förutskickade trilogin är det annorlunda. Böckerna är välskrivna och sammanhållna med en röd tråd som ibland nystar till sig men som ändå hela tiden leder framåt.
Spänningsfaktorn är ibland hög och delar av böckerna är nattsömnsförstörande.
Men ändå. Bortsett från att jag som ärkeinfanterist ibland reagerar på rena faktafel vad gäller vapenbeskrivningar och med mitt förflutna inom FM ställer mig frågande till både ett och annat i andra avseenden, är det andra faktorer som får mig att ha en fadd smak i munnen efter att ha läst böckerna.
Vad vill karln egentligen? Är han den stora avslöjaren som i thrillerns form bygger upp inför det stora scoopet om Estonia i del tre eller är han en helt vanlig konspirationsputte som, precis som Karlsson i Nordvind, kittlar med det självupplevda och de eventuella personliga erfarenheterna för att skänka trovärdighet åt både intrig och teorier? Slutlig dom får vänta till efter del tre…

Bäst bland fictionböckerna är utan tvekan Wilderängs Midvintermörker.Skriven rakt på sak, väl påläst, engagerad och utan att hymla med syftet ger han en klar bild av vad som i det uppspelade läget är att vänta. OK, kanske lite väl teknikfixerat och med för många stridstekniska detaljer men ändå den av dessa böcker som inte bara skänkte underhållning och spänning utan även gav upphov till en kvarstående eftertanke och en reflexion som kan kopplas till Agrells bok: Hur kunde det bli så här?

Nu återstår alltså att läsa färdigt om Den dolda Alliansen, en allians som i min värld inte var så särskilt dold men det får jag återkomma till.

Under läsandet av dessa böcker med ett ensartat innehåll är det nödvändigt att då och då bryta av med något helt annat. Det har jag gjort med omläsningen av C Northcote Parkinsons The Life and times of Horatio Hornblower. A Biography of C. S. Forester’s Famous Naval Hero. Rekommenderas!

Annonser
  1. 22 juli 2011 kl. 13:21

    Tack för omdömet.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s