Hem > Okategoriserade > Räck inte upp handen förrän frågan är klar!

Räck inte upp handen förrän frågan är klar!

Spelet kring Sveriges eventuella deltagande med flygstridskrafter i Libyen-operationen har klara likheter med valet av ny partiledare för (S).
Alla ville men ingen räckte upp handen och sa ”välj mig”, alla sa att ”får jag frågan så är det kutym inom rörelsen att ställa upp då den kallar” men eftersom ingen frågade rent ut spelade alla oskyldigt och klädsamt ointresserade.

För Gripeninsatsen gäller sammalunda. Ointresse eller inte aktuellt förrän rörelsen (FN) beslutat, därefter allmänt positiva till insats ”om rörelsen kallar” men inga, åtminstone öppna, signaler om att vi vill.
I stället gäller väntan på en formell inbjudan innan beslut kan tas och reella förberedelser vidtas.
Man kan lätt få intrycket att regeringen försöker vänta ut händelseförloppet och komma undan med ett ”javisst skulle vi deltagit men förfrågan kom så sent att det hela var överspelat då det blev aktuellt…..”

En kanske mera intressant fråga är vem det är som ska komma med en begäran om svenskt deltagande. Operationen är mandaterad av UNSC men FN leder inga operationer och lär därför inte fråga.
Hittills verkar det hela ha letts av USA, en roll man försöker bli av med så fort som det överhuvudtaget är möjligt och istället lägga ledarrollen i knät på NATO. Här ställer sig Tyskland utanför och Turkiet obstruerar, så NATO är i dagsläget inget omedelbart eller självklart kort.
EU har inga ledningsresurser och ingen enighet så vad blir då kvar? Frankrike eller GB eller dessa i kombination? Knappast. Tipset blir nog ändå NATO efter några dagars interna uppgörelser och amerikanskt klarspråk.

Om och när NATO frågar och Sverige ska ta det slutliga beslutet om deltagande kommer nästa fråga. Vilken är den reella uppgiften? Vilket ”end state” skall uppnås?
Resolutionen talar om skydd för civilbefolkningen. Den säger inget om stöd till upprorsrörelsen eller om ”regim change”. Var går gränsen mellan skydd av civilbefolkningen mot regeringsarméns beskjutning och stöd, direkt eller indirekt, till upprortsrörelsens styrkor?
Hur ska FN-koallitionen agera om upprorsstyrkor (som ju i grunden är irreguljära civila) kommer i strid med och nedkämpas av reguljära förband utan att ”civilcivila” hotas?
Om alla storskaliga hot mot civilbefolkningen eliminerats men Gaddafi sitter kvar och fortfarande kontrollerar statsapparaten, vad gäller då…
Vad gäller om Gaddafi avgår eller nedkämpas och allmänt inbördes-/klankrig utbryter?

En luddig resolution, i nuläget oklara lednings- och ansvarsförhållanden, oklara slutmål och stor osäkerhet om tidsförhållandena. Stora risker att trampa i medialt galen tunna eller att bli delansvariga i oönskade civila förluster. Jag kan förstå att regeringen inte direkt räcker upp handen….

Samtidigt är det väl så att Sverige, med sin ömsesidiga men ensidigt proklamerade solidaritetsförklaring, målat in sig i ett hörn.
Om vi, oavsett eventuella oklarheter och osäkerheter, inte ställer upp då NATO, EU eller någon annan relevant potentat kallar förlorar Solidarietsdoktrinen all trovärdighet och Sverige är långtidsrökt på den internationella säkerhetspolitiska marknaden.

SvD 1
SvD 2
SvD 3
DN 1
DN 2
Carl Bildt

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:, , , ,
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s