Hem > Okategoriserade > Den ack så viktiga gränsen mellan krig och krig…

Den ack så viktiga gränsen mellan krig och krig…

Mona Sahlin mfl är upprörda över de nya reglerna för svenskt agerande i Afghanistan. Frågan är vad som gjort henne mest upprörd, ändringarna som sådana eller att hon inte blivit orienterad eller tillfrågad i förväg.

Nu klarar hon ut att något ”skjut först och fråga sen” aldrig kan komma på fråga och att ett sådant agerande inte ligger i linje med vare sig uppdraget eller svensk tradition.
Nu innebär väl de nya ROE (Rules Of Engagement) knappast någon övergång till fri jakt eller till Vilda Västern; snarare möjligheten till ”skjut innan den andra hinner göra det”. I sammanhanget kan jag dock inte låta bli att citera mig själv från ett inlägg i frågan från den 4. mars:

Om några ändringar ska genomföras i ROE vill man att de genomförs i det tysta och utan öppen debatt. Skälet till detta är enkelt.
Från politisk håll vill man till varje pris upprätthålla chimären av en i grunden fredsbevarande insats med karameller och skolböcker som det viktigaste vapnet. Att öppet debattera och argumentera för ”aktivt självskydd” skulle påvisa en verklighet man vill hålla undan från debatt och tidningssidor….aktivt självskydd skulle rycka bort den sista spärren från den verklighet som kallas krig och krig sysslar ju Sverige, som vi alla vet, inte med.
Om nu ROE ändras gäller det att skapa nya gränser och att vara medveten om risken för en eskalering. Steget från ”aktivt självskydd” till ett ännu mera aktivt uppträdande, till ”search and destroy”, sök upp och bekämpa, är inte långt. Tar vi även det steget, som mycket väl kan motiveras både med utgångspunkt i force protection och uppgiften som sådan, har vi verkligen klivit in på krigets bana.

Vi måste samtidigt vara medvetna om att ett mera aktivt agerande är resurskrävande och att den nuvarande numerären och dess sammansättning rimmar illa med de eventuellt nya metoderna om styrkan ska kunna ha någon uthållighet och möjlighet till uppträdande över ytan.
Oavsett nya ROE eller inte, har insikten om verkligheten och förhållandena för den svenska ISAF-styrkan uppenbarligen börjat tränga igenom de politiska filtren. Förhoppningsvis ska den insikten också resultera i något av de två möjliga alternativen. Antingen lägger vi rök och drar oss ur eller också ges styrkan de resurser, personellt och materiellt, som krävs. Att fortsätta som om inget hänt eller händer håller inte i längden.

SvD
DN

Annonser
  1. 08 juli 2010 kl. 11:50

    @Peter:

    ”aktivt självskydd” heter väl egentligen ”expansivt självförsvar”, eller är det inte samma sak? Förtydliga gärna.

    Jag håller med dig i ditt resonemang, och säger härmed för första gången offentligt att jag personligen tycker att vi ska tillföra den svenska Afghanistanstyrkan resurser att kunna utföra sitt jobb, med den utökade hotbilden mot koalitionen och ISAF-styrkorna vi har sett i Afghanistan det sista halvåret, och för att kunna upprätthålla den nya svenska ROE-strategin som är en följd av denna hotbild! Men man ska vara medveten om att ifall vi inte tillför utrustning och mantal och ändå har en strategi med aktivt självskydd, så kan den nya ROE innebära en gradvis utradering av de svenska trupperna, som får till följd att vi här hemma i Sverige viker ner oss för talibanerna och kallar hem våra män och kvinnor i förtid, så att Afghanistan återgår till ett teologiskt förtryck. Så med andra ord; den nya ROE förpliktigar!

    Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  2. spanaren
    08 juli 2010 kl. 14:00

    Är det kanske så att det verkliga skälet,
    bakom den inhemska propagandans dimridåer,
    för den svenska insatsen i Afghanistan på
    USA/NATOs sida mot afghanska ”Viet Cong” är
    att Sverige saknar medlemskap i en militär
    allians och inte har möjlighet att av egen kraft
    hävda det egna landets territoriella integritet
    vid konflikt i närområdet där landet berörs
    som den länkade i Georgien?

    USA har länge krävt en kraftfullare krigsinsats
    från de ickeamerikanska krigsdeltagarna
    vilket Sverige i sådant scenario måste efterkomma
    även om hemmafronten i görligaste mån skall hållas
    ovetande om de verkliga skälen för att ha något som
    helst hopp om hjälp från USA vid en konflikt i Östersjön efter det att vårt eget existensförsvar blivit ett minne blott.

    Tyder inte det mesta idag på att USAs invasion och
    försök till kontroll av det afghanska territoriet
    kommer att röna samma öde som britternas på 1800-talet
    och sovjetryssarnas på 1900-talet eller för den delen Alexander den Stores för nu snart 2500 år sedan?

    Gör en svensk halvbataljon motorskytte någon
    större skillnad i den utvecklingen?

    Är det ett scenario som detta i Östersjömiljö
    som är den verkliga bakomliggande orsaken till
    vårt deltagande i Afghanistankriget?
    Hjälpte någon Georgien trots landets insatser
    i Irak och Afghanistan?
    Vårt verkliga problem är kanske inte en handfull
    stupade i en obetydlig patrullstrid utan om vi
    liksom tex Polen skall dra oss ur och ådra oss
    USAs onåd eller kvarstanna och i så fall vara
    tvungna att ha större andel stridande krigsduglig
    trupp och mindre andel stab och sanitär/trosstrupp.

    http://www.stratfor.com/weekly/russo_georgian_war_and_balance_power?fn=1016663825

  3. 08 juli 2010 kl. 14:38

    Det spanaren säger är sant i och för sig: ”Är det ett scenario som detta i Östersjömiljö
    som är den verkliga bakomliggande orsaken till
    vårt deltagande i Afghanistankriget?” Citat Spanaren.

    Men jag tänker på det afghanska folket först och fokuserar på vårt utsatta geostrategiska läge som nummer två, när och under tiden jag adresserar den här specifika frågan. Det blir i alla fall spinnoffs för det svenska försvaret, som om jag får bestämma innebär betydande förbättringar för vårt värnförsvar också. Jag, och de flesta riksdagspolitiker samt försvarsstaben, tror att om vi börjar tänka på oss själva före alla andra så slutar det med att vi imploderar till en moralisk lilleputt och hamnar i en situation som den Tyskland hamnade i upp till och med vk2.

    Det betyder mycket för britterna, amerikanarna och alla andra smått bidragande nationer att vi inte blir de första som drar oss ur, för det kan bli en kedjereaktion av det. Och då hamnar många afghaner i en livshotande situation alternativt kvävande förtryck, och allt har varit förgäves. Jesper Lindblom och de andra stupade har då dött för intet.

    Jag tänker inte på USA när jag säger att jag vill ha svenska styrkor i Afghanistan. Allt jag begär av USA är att de inte vänder sig emot oss när vi nu befinner oss i samma krig, även om vi slåss för afghanerna och amerikanarna slåss för USA i första hand. Det är väl inte för mycket begärt, är det?

    Roger Klang

  4. spanaren
    08 juli 2010 kl. 15:45

    Bollen rullar redan i Afghanistan……

    http://www.idsa.in/idsacomments/DutchwithdrawalfromAfghanistanmayhavecascadingeffects_armukhopadhyay_230210

    Även Polen, Danmark, Canada planerar att dra sig
    ur ett krig som tydligen inte kan vinnas lika lite idag som 1838, 1878,1919 eller 1988.

    Återstår att se när en svag hemmafront i USA, som
    under Vietnamkriget, framtvingar ett krigsslut.
    Ekonomiska svårigheter/sviktande hemmafront kan
    tvinga fler europeiska länder till urdragning.

    Skall den lilla svenska truppen då stanna kvar och
    gå samma öde till mötes som de sovjetiska
    fallskärmsjägarna i den ryska filmen ”9-ya rota”?
    Kanske bättre dra norrut via bron över Amu-Darja i tid eller kanske rent av redan nu göra som holländarna?

    Ryssarna är välkända för att bygga Potemkinkulisser
    och sprida ”Maskirovka” för att dölja verkligheten.
    Våra styrande är inte helt okunniga i detta – eller?

  5. 08 juli 2010 kl. 16:01

    Spanaren skrev:

    ”Skall den lilla svenska truppen då stanna kvar och
    gå samma öde till mötes som de sovjetiska
    fallskärmsjägarna i den ryska filmen ”9-ya rota”?
    Kanske bättre dra norrut via bron över Amu-Darja i tid eller kanske rent av redan nu göra som holländarna?”

    Du har en viktig poäng där! Var det holländarna som satte bollen i rullning? Jag föreslår att försvarsstaben skickar ett gäng gott och modigt folk till Natos högkvarter och gjuter mod i de bidragande länderna – innan vi börjar fundera på att dra oss ur! Att inte planera för ett utdragande är dumt, men att planera för ett utdragande utanför ÖB:s och generalsstabens egna huvuden, på papper, är ännu dummare. Sådant kan skapa negativa kedjereaktioner nedåt!

    Roger Klang

  6. spanaren
    08 juli 2010 kl. 17:42

    Har det någon betydelse huruvida den svenska
    insatsstyrkan eller vi hemmavarande anser oss
    vara i krig eller ej för hur motståndsrörelsen
    agerar?

    Instämmer med Peter Hammarberg att vårt val är
    urdragning under en ”maskirovka” för hemmabruk
    eller fullt krig med härför behövlig styrka
    både vad gäller manskap och utrustning –
    samövade krigsdugliga skytteplutoner med tyngre
    understödsvapenvapen än idag. (Danskarna har Leopard) Att fortsätta som förut är inget alternativ.

    Länkar till ett avsnitt ur den ryska filmen
    ”9-ya rota” som skildrar verkliga händelser
    under det ryska återtåget från samma område
    som svenskarna nu opererar i.
    Sovjetsoldaterna är fallskärmstrupp.
    Vad har vi på plats idag?

  7. 08 juli 2010 kl. 18:26

    ”Instämmer med Peter Hammarberg att vårt val är
    urdragning under en ”maskirovka” för hemmabruk
    eller fullt krig med härför behövlig styrka
    både vad gäller manskap och utrustning –
    samövade krigsdugliga skytteplutoner med tyngre
    understödsvapenvapen än idag. (Danskarna har Leopard) Att fortsätta som förut är inget alternativ.” Citat; Spanaren

    Läs min första kommentar! Under förutsättning att jag kan lita på det ni ”känner” och jag ställs inför ett val mellan antingen tillbakadragande under maskirovka för den svenska opinionen, utplåning eller att tillföra mer resurser, så väljer jag det senare! Jag talar inte bara om ”Gud och moral”, någon gång krävs det handling. Men först tycker jag att generalsstaben ska ta tag i saken och rycka upp de små och stora Natoländerna genom att mer eller mindre ”krascha” Natohögkvarteret med en delegation! Sedan så får vi hoppas på att svenskarna inte begår samma misstag som ryssarna tycks ha gjort, utan istället tänjer ut återtåget under sådana uppenbara (om vi ska tro filmen) överfallstillfällen som det där bergspasset. Men det är bara under förutsättning att vi sticker med svansen mellan benen, vilket vi inte ska göra om jag får min vilja igenom.

    Mvh Roger Klang

  8. spanaren
    09 juli 2010 kl. 8:22

    Idag sades mig veterligen för första gången i TV att
    Sverige är i krig i Afghanistan och det föranledde
    den socialdemokratiska representanten att erkänna
    att hon såg sig bedragens av politikerna/medias vad jag kallat ”maskirovka”.

    Frågan är nu hur vår hemmafront reagerar på de i ett
    krigssammanhang obetydliga förluster som redan bla
    Danmark drabbats av.

    Reaktionen på de båda i ett eldöverfall stupade
    svenska officerarna gör att den svenska hemmaopinionen
    kanske reagerar annorlunda än den danska.
    I Danmark har det aldrig sagts att Danmark inte är i krig vare sig i Irak eller Afghanistan.

    Om det inte blir några större strider och Kabul
    tar faktisk kontroll över hela det afghanska territoriet gör det för den svenska styrkan inte
    någon större skillnad mot idag så länge den
    lokale krigsherren är i Kabuls sold. Vad händer om
    han får ett erbjudande han inte kan avvisa från
    motståndsrörelsen eller helt enkelt själv byter sida?

    För det fall den nu pågående invasionen får ett
    slut som det första brittiska afghanistankriget
    (EN svårt sårad brittisk soldat släppten genom
    Khyberpasset för att meddela nyheten att alla övriga
    på brittisk sida -britter,indier,afghaner,militärer
    och civila nedgjorts till siste man)eller som den
    sovjetiska invasionen vars slut skildras i filmen
    ”9-ya Rota” byggd på verkliga händelser, men som
    i alla filmer i dramatiserad form, vad gör vi då?
    Från Mazir e Sharif leder enligt min kartbok två
    vägar av kvalite svensk landsväg till Amu-Darja
    vid Termiz/Tash Bazaar och från Kunduz två vägar
    av samma kvalite till Shukhan/Kurkur vid floden.

    Till skillnad från rogerklang anser jag att ryssarna
    agerade taktiskt riktig med en samlad kolonn med
    eldunderstöd från stridsvagnarna i kolonnen för
    lastbilar och lättare pansarfordon.
    Hur skall en svensk reträtt från MeS till Amu-Darja genomföras med den materiel den svenska styrkan
    förfogar över på de vägar som finns idag?

    Naturligtvis helt otroligt/otänkbart/osannolikt
    – men OM?

    Har bloggägaren som militärt sakkunnig någon
    åsikt i frågan?

  9. 09 juli 2010 kl. 16:29

    Spanaren skriver:

    ”Till skillnad från rogerklang anser jag att ryssarna
    agerade taktiskt riktig med en samlad kolonn med
    eldunderstöd från stridsvagnarna i kolonnen för
    lastbilar och lättare pansarfordon.
    Hur skall en svensk reträtt från MeS till Amu-Darja genomföras med den materiel den svenska styrkan
    förfogar över på de vägar som finns idag?”

    Jag ska inte påstå att jag vet bättre än Spanaren eller ännu hellre Peter Hammarberg. Men som jag ser det fanns det i huvudsak två möjligheter för ryssarna att gå tillväga, under förutsättning att naturscenen såg ut som den gjorde i filmen. Antingen göra som de tydligen gjorde genom att göra det möjligt att ge eldunderstöd av stridsvagnarna som Spanaren tyckte var riktigt, eller så göra som jag tyckte och dra ut kolonnen nästan oändligt mycket. Vi har facit i Spanarens alternativ, och det var katastrof. Kanske ett oundvikligt öde hur man än gjorde?

    Vad tjänar man då på mitt förslag? Ja, man gör det olönsamt för talibanerna att ligga i bakhåll, eftersom man bara kan slå ut ett endaste fordon innan våra styrkor är varnade och kan agera offensivt (i bästa fall och om generalsstaben tar sig en funderare på hur terrängen ser ut vid ett tillbakadragande och hur man ska gå tillväga och vilka vapen och vilken utrustning man bör ha om man blir anfallen av en stor styrka i ett bergspass och andra miljöer under ett tillbakadragande, och låt för Guds skull undersöka alla alternativa vägar och lägg upp en strategi för var och en).

    Ett effektivt sätt att vinna fördelar är att inte låta sig dras in i en batalj i alla lägen. Det är ett särskilt lämpligt tillvägagångssätt att sträcka ut ledet under ett sådant tillbakadragande som den svenska någon gång i framtiden – om vi inte lyckas att ”stand our ground” i Mazar-E-Sharif med den nya ROE. Dessutom så vinner man en fördel genom att ett enstaka fordon kan både köra framåt och bakåt obehindrat vid en initial attack, å andra sidan kommer en sådan attack mot ett enstaka fordon att bli massiv. Romarna använde samma kontaktundvikande strategi mot Hannibal i norra Italien. Hannibal var en överlägsen fiende i fält, vilket romarna dyrt hade fått erfara. Senare anföll romarna Hannibals Kartago sjövägen och vann, och Hannibal kunde inte göra ett skit för han var kvar i Italien och försökte mucka gräl med sin strategi.

    Jag kan tänka mig att en sådan stridsundvikande strategi som jag föreslår är att föredra när man själv är i underläge mantalsmässigt, eftersom man då inte nöter ner sin lilla bataljon. Man kan ju förstås skicka nytt folk och utrustning, men hemmaopinionen lär inte bli glad när soldater i allt större utsträckning kommer hem i bodybags. Nu befinner vi oss i en situation där vi inte ges något annat val än att ta striden och då är det enda rätta att göra att ändra ROE, som dem har gjort. Men det förpliktigar, som jag skrev i min första kommentar!

    Roger Klang

  10. spanaren
    09 juli 2010 kl. 18:55

    Det hade nog slutat på samma sätt för ryssarna
    oavsett taktik vid reträtten genom bergspassen.

    Vi skall kanske inte låsa oss vid detta tills
    vi får en uppsträckning av bloggägaren utan ta
    en ny vinkling på ämnet.

    Novosti har idag en artikel om den ryska
    stormanövern ”Vostok” i ryska Fjärran Östern.
    I slutet på redogörelsen finns en intressant
    analys av hur man idag från rysk sida ser på
    utvecklingen som onekligen skiljer sig från
    vad som skrivs, om det nu skrivs något alls, i
    våra media. I det scenariot som jag förstår det
    tar Ryssland/SCO full kontroll över Centralasien
    inkl. Afghanistan ”för att stoppa talibanerna”.

    ”The New Great Game” har då slutat på ett sätt
    som Ryssland hoppades att ”The Great Game” på
    1800-talet skulle sluta oavsett vad vi här i Sverige tycker och tänker om huruvida vi är i krig eller inte.

    http://www.en.rian.ru/analysis/20100709/159749435.html

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s