Hem > Okategoriserade > Använd hörselskydd och hör sen!

Använd hörselskydd och hör sen!

Med presidentval i Polen, gaskrig mellan Ryssland och Vitryssland och larmrapporter om både det ena och det andra farliga bottenfyndet längs Nord Streams sträckning finns det gott om material för utåtblickande kommentarer och analyser.
I dessa Midsommartider väljer jag istället att blicka inåt, både i mig själv och i vårt sommarfagra land.

Efter att under en serie förevisningsskjutningar samma dag, i en tid då annat hörselskydd än bomullstussar och 9 mm tomhylsor ännu inte nått Försvarsmakten, ha laddat eller skjutit 38 fullprojektiler grg/m48 och efter att några år senare, en överambitiös hemvärnsman av den gamla stammen använt min högra axel som stöd för sitt gevär m/96, är jag om möjligt än mera lomhörd än genomsnittet något äldre yrkesmilitärer.
Denna lomhördhet, som tilltar med stigande ålder, har fått mig att uppskatta det jag verkligen hör; det må sen vara musik, fågelsång eller överhuvudtaget allt som låter omkring mig i naturen eller var jag nu råkar befinna mig.
Denna glädje över att trots allt höra någonting, att fortfarande kunna identifiera vissa fåglar, att kunna njuta av åtminstone valda delar av naturens eller andra miljöers alla bakgrundsljud, byts allt oftare i förundran över dem som frivilligt avstår från detta.

Allt oftare möter jag folk, i alla åldrar, som istället väljer att plugga igen öronen med olika former av hörsnäckor eller t.o.m. rejäla lurar och som vandrar eller joggar fram i sin egen värld. Om det är musik, en talbok eller radio som fyller deras öron vet jag inte; jag vet bara att de definitivt inte kan uppfatta eller uppskatta världen omkring dem och att, om de vridit upp volymen aldrig så lite, de snart kommer att vara lika lomhörda som jag.

Jag kan inte låta bli att fråga mig vad det är som får människor att ge sig ut i naturen och samtidigt avskärma sig ifrån den, att ge sig ut bland folk utan att kunna kommunicera med dem och, för vissa, att frivilligt dra på sig hörselskador.
För mig är möjligheten att, med de sinnen som är kvar, ta in omgivningen och världen runt om mig en Gudsgåva som ingen musik eller talbok i världen kan konkurera ut. Ibland kan jag bara med förundran undra om de rent av är rädda för världen omkring dem, om de gömmer sig bakom en ljudkuliss för att undgå kontakt med något skrämmande; det må sen vara naturen, människor eller världen som sådan.

Musik i de flesta former är en gåva lika viktig och njutbar som fågelsång och talböcker är en fantastisk uppfinning men går de verkligen att uppskatta under en joggingtur, en svampplockningspromenad eller en shoppingsväng på sta´n? Är de vardagliga omgivningarna och medmänniskor så ointressanta, skrämmande eller tråkiga och jaget så viktigt att många ständigt måste leva i sin egen lilla bubbla totalt avskärmade från det verkliga livet?

Annonser
  1. Johan J
    22 juni 2010 kl. 14:56

    Intressant iakttagelse. Jag har gjort samma.

    Varför gå ut i skogen och sen inte njuta av tystnaden, eller bara vindens sus i träden, i motsats till stadens brus. Nej, MP3-spelare eller mobilen i högsta hugg!

    Och hörselskydd. Jag är manisk med mina Comtac när vi har skjutning i Hemvärnet. Vill inte få kass hörsel som pappa. Nita fartygsskrov inifrån var manligt på 60-talet. Hörselskydd….

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s