Hem > Okategoriserade > Ryssland + Ukraina = sant ???

Ryssland + Ukraina = sant ???

Rysslands president Medvedev är, tillsammans med en stor delegation, i Ukraina för samtal med den nyvalde presidenten Viktor Janukovitj.
Janukovitj, etnisk ryss och f.d. kommunistpamp, har sedan sin mycket knappa seger i presidentvalet i snabb takt försökt vrida den ukrainska politiken bort från sin företrädares motstånd mot Ryssland och ensidiga satsning mot väst i riktning mot, vad han säger, en mera realistisk syn på Ukrainas belägenhet, geografiskt, ekonomiskt och etniskt.
Problemen kring ryska gasleveranser har lösts ut med kohandel kring den ryska flottbasen på Krim-halvön och ett omfattande samarbetsprogram inom flera teknik- och ekonomiområden har avtalats.

Nu, under president Medvedevs besök, går samtalen vidare med en för det ukrainska parlamentet och det ukrainska folket delvis dold agenda. Oppositionen, framförallt de nationalistiska etniska ukrainarna, talar om förräderi, att Janukovitj säljer ut landet till Ryssland och att Ukrainas självständighet och naturliga koppling till ”Europa” hotas.

Frågan är vad Medvedev och framför allt Janukovitj vill. Är Janukovitj en pragmatisk politiker som för Ukrainas bästa driver den politik som är möjlig sett till landets både geografiska och ekonomiska läge eller är han i själva verket en ”sleeping agent” för ryska intressen som nu, via demokratiska val, givits en möjlighet att vakna till liv för att föra en politik som dikteras från Moskva?
Uppenbart är i vart fall att man från Kremls sida inte vilar på hanen vad gäller att få igång en omfattande dialog med Kiev och att genom en mängd förslag på olika områden, förslag sockrade med generösa energiavtal, försöker få tillstånd en tätare koppling mellan de två länderna.
Under sitt besök har president Medvedev exempelvis antytt möjligheterna till ett säkerhetspolitiskt och militärt samarbete inom ramen för den nya säkerhetspolitiska ordning för Europa han försökt sälja in även västerut men bara fått gehör för bland Kremls mest trogna supporters inom det forna SSSR.

I det politiskt och etniskt splittrade Ukraina är den nya politiken ett rött skynke för de delar av befolkningen som ser varje försök till ett närmande till Moskva som ett svek och ett förräderi medan mera moderata kretsar inser nödvändigheten av goda förbindelser med Ryssland utan att för den skull vilja lägga sig platt för signalerna från Kreml. Inom den stora ryska minoriteten (c:a 17%), i huvudsak koncentrerad till Ukrainas östra delar och Svarta Havsregionen, finns samtidigt starka krafter som ser en anslutning till Ryssland eller rent av en delning av Ukraina som den bästa lösningen.

Vart Ukraina går och hur landets politik utvecklas, är av intresse inte enbart för landet självt och för Ryssland. Landets läge och potential gör det högintressant även för övriga delar av Europa och då inte enbart ur en ekonomisk synvinkel.
Säkerhetspolitiskt och rent militärt utgör Ukraina en nyckel i spelet kring de strategiska överväganden som ständigt pågår, oavsett politisk utveckling i övrigt.
En rysk militär och/eller säkerhetspolitisk dominans över Ukraina vore för västeuropa, NATO och USA en återgång till läget under det kalla kriget medan det motsatta förhållandet för Ryssland skulle uppfattas som det slutgiltiga beviset på den långsiktiga inringningspolitik man hävdar att väst ägnar sig åt.

Den fortsatta utvecklingen i Ukraina och vilken långsiktig väg president Janukovitj väljer att gå är alltså av största intresse även för resten av världen, även för Sverige som ju faktiskt är en del av denna trots att svensk säkerhetspolitik ibland antyder motsatsen.

SR
The Kyiv Post

Annonser
  1. spanaren
    19 maj 2010 kl. 8:55

    Instämmer i stort med Peter Hammarbergs analys
    av utvecklingen i Ukraina.

    Noteras bör att anhängarna till den föregående
    administrationen misslyckats i försöken att
    ordna ”folkliga demonstrationer” mot den nya
    politiken.

    I ett större sammanhang är tydligen Ryssland
    på väg att isolera Baltstaterna, Georgien och
    (Carl Bildts Sverige) i Europa genom närmandet till
    till Polen/Norge och de större kontinentala makterna
    samtidigt som USAs president Obama i sin politik
    av ”återställning” är mindre intresserad än
    företrädaren Bush för utvecklingen i både ”det gamla”
    och ”nya” Europa samtidigt som den nuvarande USA-
    administrationen har större förståelse för ryska
    geopolitiska intressen i det ryska närområdet än
    vad som gällde på Bush tid som president i USA.

    Om vi skall vidga cirklarna ytterligare och kanske
    tom inkludera ”The New Great Game” har Asia Times
    en enligt min mening intressant artikel om den ryska ”offensiven”.

    http://atimes.com/atimes/Central_Asia/LE15Ag01.html

    Överlåter till någon annan läsare att analysera
    utvecklingen i Ukraina i detta större perspektiv.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s