Hem > Okategoriserade > Europeisk solidaritet. Hur länge och till vad?

Europeisk solidaritet. Hur länge och till vad?

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof
eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller
nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma
sätt om Sverige drabbas.
Så lyder den beramade solidaritetsförklaringen som oftast har citerats, kommenterats och ifrågasatts i samband med försvars- och säkerhetspolitiska inlägg, debatter och diskussioner.
Frågan har oftast varit om Sverige har kraft och resurser att svara upp mot deklarationens utfästelser eller om den, stödd på olika EU-fördrag som den påstås vara, verkligen har en sådan substans att vi kan bygga vår säkerhetspolitik på dess fromma förhoppningar om solidariskt stöd och hjälp.

I ljuset av dagens finansiella kris inom euro-zonen med hot om statsbankrutter och, i ett värstascenario, antingen EU:s sönderfall eller gradvisa transformering till en verkligt federal statsbildning med även finanspolitiken centraliserad, har solidariteten verkligen satts på prov.
Hittills verkar EU och euroländerna ha bestått provet och, förmodligen med den långsiktiga nationella egennyttan för ögonen, satsat mer än vad man egentligen har råd med för att rädda vad som räddas kan av både politiska och ekonomiska visioner.

Frågan är om solidariteten skulle vara lika stor om det istället för lånade pengar som framtiden ska betala tillbaka, rört sig om krav på militära insatser och solidaritetshandlingar som kanske skulle kräva offer av en helt annan dignitet än vad ekonomiska härdsmältor kan åstadkomma.

Annars har ju Sveriges säkerhetspolitiska situation klara likheter med Greklands ekonomiska. En säkerhetspolitisk profil och chanstagning som vida överstiger våra reella tillgångar och förmågor om politiken skulle sättas på prov. Ett kortsiktigt utnyttjande av de nationella resurserna för populära och röstvinnande åtgärder istället för till långsiktiga investeringar i landets säkerhet.

Grekland verkar räddas, eller få ett andrum, av den europeiska solidariteten eller åtminstone av medlemsstaternas nationella egennytta. Sannolikheten för att de i solidaritetens namn ska komma till Sveriges undsättning vid en betydligt varmare, säkerhetspolitisk, kris är avsevärt mindre. Risken är uppenbar att solidariteten inskränker sig till vackra ord utan reellt värde och att vi står där ensamma. Att vi är bäst i klassen vad gäller statsfinanser hjälper föga om det är konkret militär hårdvara som krävs.

SvD 1
SvD 2
DN 1
DN 2

Annonser
  1. jan-olov
    16 maj 2010 kl. 18:43

    Ja liknelsen med den Grekiska situationen är väldigt pedagogisk och träffsäker
    Imponerad över din bredd och djup av kunskap på denna blogg
    Delar de mesta du skriver

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s