Hem > Okategoriserade > Försvaret, frid över dess minne….

Försvaret, frid över dess minne….

Så har vi då fått det bekräftat det vi misstänkt hela tiden. Den rödgröna koalitionen avser finansiera sina vallöften genom kraftiga neddragningar på Försvaret; två miljarder kronor per år under de kommande två åren.
Pengarna sägs främst ska tas från förbandsverksamhet, beredskap och utlandsinsatser.
För att dra in de pengarna från en redan slimmad organisation torde vi även kunna glömma nya helikoptrar, utveckling av JAS 39 NG och beväpning till de nu befintliga JAS, halvtidsremo av kustkorvetter, adekvat beväpning till VISBY-korvetterna och kanske även nya ubåtar.

Mindre pengar till förbandsverksamheten betyder färre och sämre övningar, bristande samträning och utbildning och större risktagning med de förband som vi kanske ändå kommer att ha ute på mission.
För att överhuvudtaget kunna öva vettigt torde det komma att krävas besparingar på andra områden och då troligast genom neddragningar av grundorganisationen med avvecklingar av utbildningsplattformar och en ny flyttcirkus som följd. Hur det nya personalförsörjningssystemet ska kunna finansieras blir en gåta som koalitionen kanske löser med en återinförd värnplikt, eller?

Hur man överhuvudtaget ska kunna spara på beredskapen begriper jag inte. Den har väl aldrig varit lägre än vad den är nu och ytterligare neddragningar skulle innebära ett försvar med en begränsad tillgänglighet 0700-1700 månd till fred 1430, i övrigt stängt och då med ett vakthavande befäl i form av en telefonsvarare.

Med det försvar som kommer att bli kvar är det bara att konstatera att vi kommer att kunna upprätthålla en Potemkinkuliss utan någon som helst trovärdighet, vare sig inåt eller utåt och där den av alla partier omhuldade solidaritetsförklaringen kommer att avslöjas som den luftballong den var redan från början.

Omvärlden, även eller kanske framför allt vårt omedelbara närområde, bibehåller eller förstärker sin nationella försvarsförmåga. De politiska, ekonomiska och till delar militära spänningarna i vår omvärld ökar, en polarisering av Barentsregionen ligger på lut och Östersjön ökar i ekonomisk och strategisk betydelse där Ryssland stärker sin offensiva förmåga.
Våra grannar drar sina slutsatser och reagerar. Sveriges reaktion, med en ny regering blir att, till allt utom namnet, avrusta.
Snart resignerar jag totalt med ett ”Lägg ned skiten. Ska det va’ så ska det, annars får det va’!”

SvD
AB
FörsvarsministerTolgfors blog med bakåtlänkar

Annonser
  1. 03 maj 2010 kl. 16:48

    Jag tycker att Mona Sahlin och co ska få ansvara för konsekvenserna av sin nedrustning om det händer någonting. Det är ett lotteri de sysslar med redan idag, kanske rysk roulette snarare. Det är faktiskt ingenting annat än landsförräderi att fortsätta nedrustningen när omvärlden, läs Ryssland, fortsätter att upprusta. Fram till 1976 hade vi dödsstraff för landsförräderi i krigstid, varför inte införa det igen? Jag skulle inte förvåna mig om Mona (eller Fredrik) satt kvar vid en eventuell ockupation de maktlystna kräken. Vem vet, kanske hade de till och med fortsatt att klättra på karriärsstegen internationellt, eftersom de redan står på det högsta karriärssteget i Sverige? Nästan lika illa är att Mona och company kommer att kräva självcensur av svenska folket och svensk media. Dit är det inte lika avlägset, vi är faktiskt där redan idag eftersom ingen får nämna rakt ut att den troligaste angriparen idag är den ryska björnen.

    Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  2. 03 maj 2010 kl. 17:10

    Vi väljer själva våra politiker utifrån de program och de förslag de presenterar.
    Ingen kan komma och påstå att de olika partierna inte i förväg talat om vad de vill göra med försvaret så ansvaret för vår framtida försvarsförmåga ligger alltså hos oss själva, hos oss som går till valurnorna i september.
    Vi må tycka vad vi vill om utgången, men lever vi i en demokrati får vi ta det onda med det goda och i så motto är Roger Klangs tal om landsförräderi, dödsstraff och maktlystna kräk snarare ett tecken på bristande demokratisk insikt än på förståelse för politikens vilkor.

    Jag och många med mig, inklusive herr Klang, må tycka att de har fullständigt fel men det båtar föga om folkmajoriteten tycker annorlunda.

  3. spanaren
    03 maj 2010 kl. 17:13

    Tänk vad undertecknad trots ivrigt spanande helt
    misstolkat det geopolitiska läget i vårt närområde….

    Det råder ”fred i vår tid” och inga som helst
    militära hot mot vårt land finns inom överskådlig
    framtid – kanske 50 år.

    Ryssland är en demokrati som alltmer integreras i
    de västliga samarbetena och har inga som helst
    ambitioner om att återta sin stormaktställning –
    inte ens regionalt inom fd Sovjets territorium och Östersjöområdet.

    Sverige behöver bara organisera en traditionell
    FN-bataljon för ”basker blå”-uppdrag organiserade
    av och ledda av FN i New York tillsammans med
    andra neutrala och alliansfria länder.
    Den idag långtgående fraterniseringen med den
    västliga militäralliansen NATO avbryts och ersätts
    av ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
    vid krig i vårt närområde”.

    Flygvapnet kan då läggas ner i sin helhet liksom
    örlogsflottan och armens pansar, artilleri, luftvärn
    mm osv.

    Tydligen läser inte de försvarspolitiska ansvariga
    i oppositionen Novosti och Russia Today.
    Ej heller kommer de att beskåda militärparaden i
    Moskva och annorstädes inom fd Sovjet den 9/5
    – segerdagen. De kunde ju då börja tvivla på att
    ”den eviga freden” i vår del av världen infunnit sig..

    Klart slut!

  4. 03 maj 2010 kl. 20:41

    Stopp och belägg där Hammarberg. Jag tänker rösta jag med, och det blir inte på SD om du trodde det! Jag tänker rösta på något av de borgerliga partierna, jag har inte bestämt mig för vilket parti än. Även i en demokrati, eller just i en demokrati, så kan man och bör man utkräva ansvar av de styrande. Än så länge väljer vi inte våra politiker, vi väljer våra partier! Jag försökte att personrösta på Lars Leijonborg förra valet men det gick inte ser du, inte på biblioteket i alla fall. Bara för att jag är för dödsstraff och är patriot så saknar jag inte ”demokratisk insikt”! Om det vore så, så vore USA inte en demokrati att räkna med (fast kanske skulle man tala i presens när det kommer till USA:s tillräknelighet?).

    Roger Klang

  5. JonasE
    03 maj 2010 kl. 21:04

    ”Frid över dess minne” sa Bull….
    Roger Klang: Att du röstar (oavsett vilket parti du röstar på) hindrar inte att du uttrycker djupt odemokratiska åsikter.
    //JE

  6. 03 maj 2010 kl. 21:23

    Ja, ja, men då måste du även säga att USA inte är någon demokrati, Jonas E.

    RK

  7. JonasE
    03 maj 2010 kl. 21:30

    USA som demokrati är ytterst tveksam, japp, det är alldeles riktigt.
    Hur många är det som röstar överhuvudtaget i USA? Tror jag har hört siffran 20-25% nånting?

    //JE

  8. Realizten
    03 maj 2010 kl. 21:49

    Svenska försvaret skall kunna försvara Sverige. Punkt slut.

    Men eftersom alla partier i riksdagen är kraftigt emot denna grundläggande funktion så finns det bara ett möjligt parti att rösta på.

  9. 03 maj 2010 kl. 22:01

    Jonas E är en man som står vid sina ord, åtminstone nästan. Men säg mig då detta, är du svensk militär? Har inte soldater som en av sina uppgifter att döda människor? Är inte det djupt odemokratiskt i så fall? När Johan och Gunnar skjutits till döds i Afghanistan så jagade svenskarna ikapp gärningsmannen och nedgjorde honom, förmodligen bakifrån. Vad anser du om det då?

    Roger

  10. JonasE
    03 maj 2010 kl. 22:45

    Roger Klang, jag är åtminstone en före detta militär. Fänrik (yrkesofficer) och plutonchef i det gamla invasionsförsvaret, numera ”kronvrak”.
    Att döda människor är en delikat historia. Jag har inte varit i närheten av det, men har i min tidigare proffesion funderat mycket över det. För en rimligt normalt funtad människa är det en svår sak. Kanske blir det lättare genom noggrann eftertanke, kanske inte. Jag vet inte.
    Det jag kommit fram till är på intet sätt nytt, kan till och med betecknas som en floskel men ändock: demokratin med allt den innebär är väl värd att försvara. Med allt vad det innebär ifråga om att döda eller dödas. Jag har som sagt aldrig ställts inför situationen, så jag har inget definitivt svar.

    Vad som hände Johan och Gunnar i Afghanistan är, i all sin tragik, en sak som faller utanför mitt område att lägga några synpunkter på. Om det är som du säger, att mördaren blev nedgjord av övriga svenskar på plats (jag har inte hört talas om det tidigare) så är det ur en demokratisk och rättslig synvinkel djupt beklagligt. Men det kanske är förståeligt ur en mänsklig och kamratlig aspekt? Jag tror mig ha handlat annorlunda i en sån situation men det är givetvis lätt att säga, sittande framför datorn i köket. Det handlat om kunskap och respekt, inte bara för demokratin utan också för mänskliga rättigheter.

  11. 03 maj 2010 kl. 23:36

    Jag tar inte själv lätt på dödsstraff, men jag anser att det bör finnas. Jag ska förklara mig; Jag menar att endast 100-procentigt motbevisade gärningsmän som har gjort sig skyldiga till grova mord skall dömas till döden. Sådana som barnvåldtäktsmannen och mördaren – Hörbymannen (han som hängde sig i en vårdinrättning nyligen), och Englamördaren är två fall där jag hade utdömt dödsstraff om jag hade kunnat. För mig handlar det inte om gärningsmannens välbefinnande eller ens liv och lem, utan om offrens och deras anhörigas själsro!

    Alternativt så handlar det om miljoner svenskars liv och säkerhet och frihet. Därför måste landsförräderi i krigstid straffas med döden, beroende på hur allvarligt det är för riket. Att döma Jan Guillou till döden hade väl varit lite drastiskt, men Stig Wennergren och Stig Bergling hade rykt i krig. (Förrädarna hette väl så?)

    Men jag har som sagt aldrig ställts inför situationen, så jag har inget definitivt svar.

    Jag läste om händelsen i Afghanistan i en intervju i tidskriften Fokus i förra veckan. Den svenska styrkans agerande kallades för ”expansivt självförsvar” av Ove Bring, professor emeritus i folkrätt och lärare på försvarshögskolan. Jag har skrivit om det på min blogg här; http://rogerklang.wordpress.com/2010/05/01/ove-bring-professor-emeritus-i-folkratt-och-larare-pa-forsvarshogskolan-cyklar-pa/

    Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  12. spanaren
    04 maj 2010 kl. 6:52

    Tydligen var mitt inlägg 03 maj 2010 17:13
    med mina medvetna överdrifter tyvärr tydligen
    inte långt från den framtida verkligheten om
    det, som det ser ut idag, blir regeringsskifte
    efter valet i höst.

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/de-rodgrona-siktar-skarpt-pa-hangmattan_4661597.svd

    För övrigt anser även undertecknad att Försvarsmakten
    skall vara styrd av de politiker svenska folket valt.
    Det är den politiska ledningen som har att ansvara
    för en misslyckad säkerhetspolitik som skedde i
    Danmark och Norge efter befrielsen 1945 inte det
    militära försvaret som visade sig otillräckligt.
    Det förutsätter att det blir någon befrielse…..

  13. 04 maj 2010 kl. 8:50

    Ja, Quisling vet vi ju alla hur det gick för. Men Norge hade en krigstida regering som likt Vichyregeringen i södra Frankrike bestod av infödda landsförrädare. Eller var det bara Quisling och ett gäng tyskar? Men vad hände egentligen i Danmark 1945? Blev någon förkrigstida regeringsledare dömd, och i så fall – vad fick han för straff? Spanaren verkar beläst på ämnet.

    Norge höll ju tyskarna stången en månad, så de gjorde vad de kunde, och det tillsammans med att de hade en större bov – Quisling – som skulle få betala för sitt landsförräderi efter kriget, gjorde kanske att deras förkrigstida politiker kom undan straff efter kriget då alla var så fokuserade på Quisling?

    Vh Roger Klang

  14. spanaren
    04 maj 2010 kl. 10:17

    Den danska regeringen Thorvald Stauning förde före
    det tyska angreppet den 9 april 1940 en politik
    snarlik den som troligen kommer att föras efter
    regeringsskifte i Sverige i höst vad gäller
    säkerhetspolitiken.
    Danmark:
    Det militära försvaret skulle hållas på absolut
    lägsta möjliga nivå. Första världskriget var det
    sista kriget i vår del av världen.
    När tvivel trots allt uppstod om ”den eviga freden” slöts en ickeangreppspakt med Hitlertyskland som
    garanterade Danmarks suveränitet.
    Än idag diskuteras i Danmark den politik som fördes
    av Stauning och efterträdaren Erik Scavenius.

    Norge:
    Norge förlitade sig på bistånd från Storbritannien
    vid en konflikt och försummade gravt landets
    existensförsvar på ett sätt som även det liknar
    vad som sker nu i vårt land.
    Statsminister Johan Nygaardsvold frånkändes inte
    av undersökningskommisionen efter kriget ansvaret
    för norska försvarets bristande beredskap medan hans
    insatser i den norska exilregeringen i London
    berömdes.

    Några formella straff utdömdes inte varken i Danmark
    eller Norge för ovan nämnda till skillnad från rena landsförrädare och överlöpare i tysk tjänst.

    Det var en liten utvikning från bloggägarens ämne
    men kan kanske föranleda några tankar på morgondagens
    svenska säkerhetspolitik…..

  15. 04 maj 2010 kl. 10:24

    Och därmed avslutas dessa, åtminstone till delar, intressanta, utvikningar från huvudtemat. /PH

  16. 04 maj 2010 kl. 11:22

    ALLA tänker, pratar och skriver om MINDRE pengar för än det ena och än det andra, tyvärr tyvärr… 😥

    Själv föredrar jag att prata om VERKLIGHETEN = det finns ALLTID så mycket pengar som staten BESTÄMMER att det skall finnas – så det så.

    Däremot så ser jag det som VERKLIGHET att det saknas politiker och politik med FramtidsVisioner – Aktiv Demokrati undantaget – men det är ju utanför ämnet på den här linan.

  17. Magnus L.
    04 maj 2010 kl. 18:19

    Min åsikt är att försvaret behöver rustas upp och att det kan ske delvis på bekostnad av utlandsmissionerna. Framför allt den meningslösa missionen i Afghanistan. En vettig försvarspolitik vore att på ett kontrollerat sätt dra ned i Afghanistan och samtidigt öka försvarsbudgeten. Tyvärr finns varken partier i riksdagen som är beredda att avveckla i Afghanistan eller att öka försvarsbudgeten.

  18. Varghjärta
    10 maj 2010 kl. 11:39

    Synd att det blir såhär. Men jag börjar tro att en kalldusch i form av närliggande konflikter (som förstå och andra världskriget) kanske är just det ända som kan få det svenska folket att förstå att alla våra grannar kanske inte vill oss så väl som vi tror.

    Sanningen är att vi sitter på en del ganska så smaskiga resurser (bl a världens största uranfyndigheter) och en fin välutvecklad industri och infrastruktur. Vi är dessutom som ett fint plus: otroligt få och glesbefolkade. Alltså, ett tacksamt offer.

    Självklart kommer vi gå ohotade tills det råder nöd på möjliga angripare, men med tanke på dagens ekonomiska och geopolitiska situation och det beklagliga faktum att fossila bränslen inte räcker så värst länge till. Så kan man ju fråga sig hur långt tid vi har på oss…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s