Hem > Okategoriserade > Dyrt och bäst eller billigt och tillräckligt bra?

Dyrt och bäst eller billigt och tillräckligt bra?

Luftförsvarsorientering (LUFOR) var en viktig underrättelsekälla och larmfunktion för våra förband under 50-60-70-80 och kanske rentav 90-talen.
En annan viktig funktion var att svara för underhållningen för trötta eldposter och stabsmedlemmar eftersom musik strömmade ur luformottagarens (MT 910) högtalare då viktigare saker inte meddelades.
Nåväl, i slutet på LUFOR-eran övergick man från FV egna MV-sändare till att använda dåvarande televerkets FM-sändare för radio P2 för att sända LUFOR och Lv-order och alla luformottagare blev oanvändbara för sitt ändamål och måste ersättas.
I sann materielanskaffningsnit och följandes konstens alla regler uppställdes naturligtvis en kravspecifikation som fastställde att mottagaren skulle klara i stort sett allt; från att i temperaturspannet +40 till -50 kunna tappas i ett betonggolv från 15 meters höjd till att efter ha dränkts i vatten på 12 meters djup handhas av en totalt outbildad reservkock.
Resultatet blev naturligtvis en fullständigt orimlig styckekostnad som höll på att stjälpa hela projektet.

Då, faktiskt, fanns det någon som vågade tänka utanför ramarna och, kanske ännu mera otroligt, fick gehör för sin idé: ”Glöm upphandling och kravspecar och allt special som kostar! För en bråkdel av pengarna köper vi japanska kommersiella transistorapparater i plast från hyllan. Går den sönder skrotar vi bara och ersätter den med en ny! Vi kan köpa in så många att vi kan ersätta trasiga flera gånger om och ändå inte lägga ut annat än kaffepengar på anskaffningen….”. Sagt och gjort och det fungerade alldeles utmärkt.

Detta skrivet apropå de diskussioner om materielanskaffning som från och till förs hos bl.a. Wiseman och Chefsingenjören och med ingen annan baktanke än vetskapen om att det bästa med goda rutiner och kunskap om anskaffningsprocessen är att veta när man kan och ska gå ifrån dem….

Annonser
Kategorier:Okategoriserade
  1. G
    20 april 2010 kl. 21:26

    Rubriken ”Dyrt och bäst eller billigt och tillräckligt bra?” får mig att osökt tänka på ett föredrag som jag var med på i samband med efterspelet av Georgien-kriget.
    FOI gav ut rapporten ”Det georgiska lackmustestet” och en av författarna presenterade den i ett slutet forum.
    De var inte överraskade över den ryska metodiken att göra sina förband stridsberedda och avmarschera. Till skillnad från västliga preferenser med 100% uppfyllnad av förbanden med den bästa materielen kunde de sätta in bataljoner 50-60% uppfyllnad med något omodern materiel, men för krigskådeplatsen väl fungerande. Dyrt och modernt, nej men billigt och tillräckligt bra, ja! Att man sen har en syn på både mänskliga och materiella resurser som är något omoderna är kanske baksidan…

  2. 23 april 2010 kl. 7:12

    Det största problemet är inte när FM köper ”Dyrast och bäst”. Värre är den ”Pengar i sjön”-trend som noterats på senare år.

    NBF, LedsystT, GLC/NOC är exempel på projekt som kostat miljarder utan att någon funktionalitet levererats. Efter namnbyte till GLI/NOC, och med redovisning endast i hemlig bilaga till budetunderlaget (BU11), fruktar jag ett nytt LED-lett resursslöseri.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s