Hem > Okategoriserade > Fire, yes – friendly????

Fire, yes – friendly????

Så har det återigen hänt; genom misstag, oklarheter, klantigheter, nervositet, skjutgladhet eller helt enkelt på till synes korrekta grunder i en svårtolkad situation, har tyska förband bekämpat fel mål.
Det förra spektakulära misstaget med flyganfallet mot en tankbil med stora, rent civila, förluster, har nu följts av ett eldöppnande mot den afghanska armén med minst fem stupade som följd.

Förluster p.g.a. ”friendly fire” är naturligtvis alltid beklagliga men samtidigt något man tyvärr måste räkna med alltid kommer att inträffa; krigshistorien är full av exempel, från enstaka felskjutningar till massförluster p.g.a massiva vapeninsatser på felaktigt eller osäkert underlag. Att räkna med dem och inse att de kommer att inträffa är dock inte detsamma som att med en axelryckning acceptera dem. Allt måste naturligtvis göras för att begränsa riskerna, utreda inträffade händelser och dra lärdom inför framtiden.
En tragisk lärdom och som kanske ligger bakom den senaste incidenten, har varit att det inte alltid går att lita på afghanska förband eller på afghanska uniformer. Händelser som den som Sverige råkade ut för med förluster som följd, kan tyvärr innebära att flera säkringar än nödvändigt rent mentalt har kopplats bort.

Den senaste händelsen kommer med stor sannolikhet att resultera i att den tyska insatsen i Afghanistan åter kommer att ifrågasättas. I Tyskland är det tyska deltagandet i ISAF avsevärt mera kontroversiellt och debatterat än det svenska i Sverige. Att Tyskland deltar med stridande förband utomlands har varit en mycket stor fråga i Förbundsrepubliken och de tyska förbanden hade inledningsvid mycket starka, på gränsen till orealistiska, nationella restriktioner för sitt agerande.

Om den senaste händelsen skulle resultera i nya restriktioner för de tyska förbanden eller i att Tyskland drar sig ur och lämnar Afghanistan, skulle detta få synnerligen negativa effekter för den svenska ISAF-styrkan.
Bortsett från att tyskarna står för en av de största kontingenterna i regionen som svarar för ett viktigt och insurgentinfekterat område, svarar Tyskland också för mycket av det indirekta understöd som är en förutsättning för att de svenska förbanden ska kunna verka på ett säkert sätt. De kvalificerade sjukvårdsresurserna i området är tyska liksom de närmast och snabbast gripbara helikoptrarna.

Friendly fire-förluster kommer naturligtvis också att utnyttjas av motståndarsidan som nu med talande exempel kan visa på att de utländska förbanden är allt annat än friendly.
Klimatet kan komma att hårdna, motståndet att öka liksom stödet för talibaner och olika rent kriminella grupperingar.
En händelse som denna kommer att öka pressen på ISAF-förbanden och öka riskerna för dem. Kraven på dem att detta inte får inträffa igen kan innebära både officiella och rent mentala restriktioner som gör att de håller inne med nödvändiga åtgärder, väntar för länge med att agera och därigenom ökar riskerna för både dem själva och för insatsen som sådan.

Dilemmat kommer att vara stort och svårt, både för cheferna på fältet och för politikerna hemma. Var ligger den korrekta avvägningen mellan force protection med risken att det kan bli katastrofalt fel och restriktioner som kan ge samma negativa effekter för de egna styrkorna men samtidigt långsiktigt gynna insatsen som sådan?

För de tyska beslutsfattarna är frågan ännu svårare och större; ska och kan Tyskland vara kvar med stridande förband överhuvud taget?

Der Spiegel
DN
SvD

Annonser
  1. Peter
    04 april 2010 kl. 8:40

    Jag håller med om att blue-on-blue alltid är tragiska och problematiska. Jag hoppas att debatten efter denna kommer vara vara saklig och inte blir en tävling omvem som kan skylla från sig mest. En intressant illustration när det gäller den här typen av händelser finns i ”Ross Kemp in Afghanistan”, jag tror i tredje eller fjärde avsnittet.. Kemp, en journalist följer 1/Royal Anglian under deras tjänstgöring i Helmand. En pluton, som han följt tidigare, förlorar tre man när en 500 lbs bomb missar målet och träffar platsen där plutonen befinner sig. Kemp intervjuar männen på plats och plutonchefen. Det är intressant att följa deras resonemang om händelsen, vad den innebär för dem och skuldfrågan. De är uppenbart tagna men tycker inte att det är någons fel. Olyckor händer även i krig och de har fortfarande stort förtroende för piloterna som genomför flygunderstödet.

  2. 04 april 2010 kl. 9:23

    Tragisk, men fullt förståelig incident. Ibland finns det tillfällen då varken det ena eller det andra beslutet är helt korrekt. Följderna om det istället hade varit insurgents i pickuperna och de inte bekämpats är svåra att överblicka. Tyskarna hade som bekant tidigare tagit ordentligt med stryk med 3 döda och uppåt tio skadade. ANA och ANP är heller inte helt dåliga på Blue on blue och kan svara ISAF på frågor om det är egna i ett visst område att det inte spelar någon roll. Det är bara att skjuta. Med andra ord är det inte helt lätt att bedöma situationen som chef.

  3. 04 april 2010 kl. 13:48

    @Peter: Just det avsnittet är mycket sevärt och borde studeras av alla svenska pilotiker som är för/mot CAS.

    Blu on Blue har alltid intäffat. Behöver jag påminna om den gamle generalen Stonewall Jacksons slut vid slaget om Chancellorsville?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Stonewall_Jackson

  4. 04 april 2010 kl. 13:49

    Politiker ska det givetvis vara. Jämrans tangentbord… 🙂

  5. Peter
    04 april 2010 kl. 17:55

    @Chefsingenjören; …eller så var det ett freudianskt tangentbord 😉

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s