Hem > Okategoriserade > Ett frostigt möte

Ett frostigt möte

I dagarna pågår ett möte i Kanada mellan just Kanada, USA, Danmark, Norge och Ryssland; alla strandägare kring Nordkalotten.
Att mötet är viktigt markeras av att USA och Ryssland låter sig representeras av sina respektive utrikesministrar Clinton och Lavrov.

Intresset för Nordkalott-området och Barentsregionen har stadigt ökat och inte bara fisket utan i än högre grad möjligheterna till olje- och gasutvinning har skapat osämja och kontroverser mellan samtliga mötesdeltagare; men även om alla verkar ha meningsskiljaktligheter med alla andra, finns ändå en övergripande konflikt mellan Ryssland och de övriga där tonläget ibland varit ovanligt uppskruvat.
Ryssland hävdar rättigheter i regionen, bl a rätten till naturtillgångarna under i i stort sett hela den arktiska iskalotten, som övriga intressenter inte kan acceptera.

Intressekonflikten om naturtillgångarna och de eventuella omläggningarna av delar av världshandeln till Nordostpassagen har lett till en ökad militarisering av området där samtliga nu uppräknade stater exempelvis anskaffar nya, särskilt anpassade, örlogsfartyg och där Ryssland skapar en speciell allsidig styrka för uppträdande i denna mycket krävande miljö. Även NATO stärker sina positioner, bl a installerar man nya, kraftfulla, övervakningssensorer i Nordnorge.

Detta nygamla spänningsområde i vår närhet är något som borde få genomslag även i den svenska försvarsplaneringen. Vid de eventuella reduceringar av Försvarsmaktens lokaliserings- och utbildningsorter som förutskickats är det ett måste att man då tar hänsyn till en bibehållen vinterförmåga och att F 21 blir kvar på Kallaxheden.
Att överge förmågan till strid och uppträdande i subarktisk miljö och/eller att lämna den svenska delen av Barentsregionen utan ett flygförband vore den slutliga knäcken på trovärdigheten av att hela Sverige ska försvaras.
En fortsatt militär närvaro i norra Sverige är dessutom en synnerligen viktig säkerhetspolitisk markör, både utåt och inåt där det är minst lika viktigt att övertyga den egna befolkningen om vår vilja och förmåga som det är att verka trovärdig utåt. En sådan signal kan inga solidaritetsförklaringar i världen förmedla; den måste vi stå för själva.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s