Hem > Okategoriserade > Dra inte för stora växlar på ett skenbart lugn…

Dra inte för stora växlar på ett skenbart lugn…

För ett antal försvarsbeslut sedan, då avvägningar skulle göras mellan utbildningsplattformar med riktigt vinterklimat och övriga delar av landet, diskuterades bl.a. förutsättningarna i termer av ”vinterförmåga” och ”vinterkunskap”.
Vinterförmåga var bl.a. förmågan att verkligen leva och verka i en subarktisk miljö, att kunna utnyttja förhållandena till sin egen fördel, att ha väl inövade rutiner för alla praktiska problem som kunde uppstå, rutiner som fungerade med automatik ned till soldatnivå utan särskilda order eller kontroller.

Vinterkunskapen var just det; kunskap. Man kände till problemen och möjligheterna, man visste vad som skulle göras och kanske också hur, men man saknade den grundläggande erfarenheten, de självklara rutinerna och förmågan att på ett naturligt sätt fungera. Kunskapen räckte till för att överleva i det subarktiska klimatet men i övrigt bara till att lösa de mest grundläggande uppgifterna.

Den senaste veckans snöväder och kyla har visat på att stora delar av den svenska samhällsapparaten totalt saknar vinterförmåga och att den kunskap man eventuellt besitter inte kan komma till sin rätt.
Man kan identifiera problemen, man vet ofta, men inte alltid, vad man ska göra men saknar förmågan, materielen och personalen att göra det.
Efter ett antal år med gynnsamma förutsättningar, år då man dragit växlar (sic!) på och anpassat sig till vad man hoppades skulle vara för evigt, rasar hela organisationen då man drabbas av något som förekommit i alla tider och som kanske inte varit normalt men ändå inte exceptionellt.
Organisationen visar sig helt enkelt inte vara anpassad till den verklighet som inte kunnat uteslutas men som man av besparings- och andra skäl ändå valt att bortse ifrån.

Allt är naturligtvis en fråga om kostnader och prioriteringar; om avvägningar mellan olika samhällssektorer.
Det är därför något förvånande då alla, från politiker till rasande resenärer, öser sin galla över Banverk och trafikföretag. Sanningen är väl ganska enkel: Man får och har det man beställer och betalar för.
Att då yrvaket sätta upp en förvånad min då företagen inte kan leverera något som inte beställts, eller som beställts men inte finansierats, är i mitt tycke något övermaga. OK, att resenärerna är besvikna kan jag kanske förstå. De har förmodligen förutsatt att en så grundläggande samhällsfunktion som kommunikationer och transporter ska fungera, naturligtvis inte opåverkade men ändå någorlunda; det ligger ju i samhällets ansvar och uppdrag…. men upprördheten kanske borde riktas åt rätt håll.

Det vore i detta sammanhang alltför lätt att dra paralleller till och tjäna billiga poäng på hur svensk säkerhets-och försvarspolitik hanterats. Därför gör jag just det….

SvD 1
SvD 2
DN 1
DN 2

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:, ,
  1. Varghjärta
  2. Varghjärta
    23 februari 2010 kl. 13:13

    http://www.e24.se/business/verkstadsindustri/antonovs-plan-en-rysk-saabfabrik_1877517.e24

    Mmm, kan inte säga att jag är förvånad direkt. nu Fattar man varför GM var så jävligt tveksamma.

  3. Alamo
    24 februari 2010 kl. 21:18

    Vem minns den snö som (inte) föll ifjol?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s