Hem > Okategoriserade > Går det inte i Polen kan vi ju alltid försöka i Rumänien…

Går det inte i Polen kan vi ju alltid försöka i Rumänien…

Även om den amerikanska robotskölden i Polen/Tjeckien för närvarande (av politiska skäl och inom ramen för att få tillstånd amerikansk transitering till Afghanistan genom Ryssland??) synes ha reducerats till några Patriotbatterier i Polen, verkar USA inte ha givit upp hoppet.
Nu senast är det Rumänien som kommit på tal och där landets president välkomnar grupperingen av amerikanska antirobotrobotar i landet.
Som man kan vänta sig är de ryska protesterna lika starka mot en gruppering i Rumänien som de var mot Polen, och skälen är desamma. Robotarna kan, enligt ryssarna lika gärna bekämpa ryska robotar som nordkoreanska eller iranska och de utgör ett allvarligt hot mot Rysslands kärnvapenkapacitet och indirekt mot, trots världens glömska av dess existens, terrorbalansen.

Ur rysk synvinkel har de amerikanska planerna hela tiden utgjort en del i den inringning av Ryssland som man i Kreml uppfattar pågått alltsedan NATO, trots löften om motsatsen, antog forna WP-stater och sovjetrepubliker som medlemmar av alliansen och USA upprättat baser allt längre österut. Att vapnen endast skulle vara avsedda att skydda världen från terrorangrepp från diverse ”rough states” är enligt ryssarna bara en ursäkt och grädden på moset, dvs på den verkliga avsikten.

Den pågående ryska upprustningen har av många, de flesta?, setts som en del av Rysslands strävan att återskapa landets tidigare stormaktsstatus, nationella prestige och för att skapa verktyg för att effektivt kunna agera i det ”nära utlandet”, exempelvis som under Georgienkrisen. En annan anledning kan faktiskt vara, och som speglas av ett uttalande av president Medvedev, att ett krig med NATO/USA skall vara styrande krigsfall vid utformningen av den reformerade ryska krigsmakten.
Denna inriktning och de högljudda protesterna mot robotskölden, varhelst den kan tänkas hamna, kan vara ett tecken på att man i Ryssland med allvar ser på den inringning man ser som en realitet och att ett krig med ett aggressivt NATO/USA för många är en fullt tänkbar utveckling.

Den officiella inställningen i väst är att Rysslands reaktioner är svårförståeliga och ett tecken på rysk kalla kriget-paranoia. Vare därmed hur som helst; det intressanta är att tankarna, ogrundade eller inte, finns inom stora delar av den ryska maktapparaten och kanske dessutom styr ryskt agerande och rysk planering.

Naturligtvis vet vi inte vad som verkligen tänks och planeras i Kreml och hos Stavka eller vad som döljer sig bakom debattartiklar och sk. analyser i öppna medier. Ett vet vi i alla fall och det är att ett vanligt och farligt misstag är att tro att de tänker som vi vill eller tror att de ska tänka.

RIA

Annonser
  1. spanaren
    05 februari 2010 kl. 21:18

    President Medvedev har idag undetecknat
    Rysslands nya militärdoktrin.
    I en artikel i Novosti finns en sammanfattning
    av hur Ryssland uppfattar dagens säkerhetspolitiska
    läge.

    Är det överdriven ryssfobi att tvivla på vår
    svenska ”Fred i vår tid – inga militära hot inom
    överskådlig framtid” doktrin om man samtidigt beaktar
    USA/NATOs planerade militärmanövrer i Baltikum
    och i Östersjön med finskt och svenskt(?) deltagande?

    Till yttermera visso är naturligtvis talet om
    amerikanska antirobotrobotar i Rumänien och
    eventuella vapenleveranser till Georgien ytterligare
    spänningshöjande i förhållandet mellan USA/NATO
    och Ryssland/CSTO.

    http://www.en.rian.ru/russia/20100205/157786616.html

  2. Gustaf Redemo
    07 februari 2010 kl. 15:31

    Ryssland har ständigt varit styrt av realpolitiker. De utgår från sitt eget land, vilket är riktigt.

    Jag förstår inte denna hets mot Ryssland. Att de är emot missilerna är ju självklart, liksom Sverige är emot ryska kanonbåtar utanför vår kust.

    Att hävda att Ryssland genom sina protester mot missilerna är ett hot mot Sverige och Europa är att tolka skeenden i den europeisk historien väldigt snett.

  3. Varghjärta
    08 februari 2010 kl. 2:59

    ”Att hävda att Ryssland genom sina protester mot missilerna är ett hot mot Sverige och Europa är att tolka skeenden i den europeisk historien väldigt snett.”

    Jag tror nog knappast att det är detta som är anledningen eller den viktigaste motivationen till hetsen mot Ryssland.

    Ryssland rustar för fullt, omorganiserar sin militärpolicy till mera aggressiva versioner, sätter större press på sina grannländer, försvagar demokratin och stärker de styrandes auktoritet, lönnmördar journalister, övar tung kustlandsättning på Östersjökusten, moderniserar leningrad-distriktets materiell… osv.

    Listan kan bli rätt lång. Jag tycker personligen vi har ganska stor anledning av att vara oroliga inför framtiden.

  4. Gustaf Redemo
    08 februari 2010 kl. 9:25

    Varghjärta: Du har naturligtvis rätt med din lista. Hade jag varit est eller georgier hade jag sett väldigt annorlunda på situationen.

    Jag utgår först och främst från Sverige, vilket jag också tolkar att bloggförfattaren gör. Tanken på att Ryssland skulle hota Sverige. Liknande tankar stöter jag på runt om i bloggvärlden med temat Ryssland. Det är just det hotet mot Sverige som jag inte kan se i samma utsträckning.

    Ryssland har utöver några skärmytslingar på svenskt territorium aldrig hotat oss direkt. Snarare har svenska soldater ständigt hotat Ryssland.

    Samtidigt vill jag se det som sker i Kaukasus och i Östeuropa som en fortsatt kamp om regional dominans som inte upphör sen Peter den stores dagar.

    Ryssland har gjorts till vår stora fiende, trots att om man ser till Tyskland och dess inledande form egentligen var ett större hot.

    Att Ryssland ”rustar för fullt” etc. ser jag som naturligt, men för Sverige och Europa inte särskilt hotande. Och för att göra ett lappkast: Trots att USA ständigt har setts med positivare ögon från Sveriges sida ser jag dem som ett större hot än Ryssland mot stabiliteten i världen.

  5. Varghjärta
    08 februari 2010 kl. 11:41

    ”Snarare har svenska soldater ständigt hotat Ryssland.”

    Jaså? När och Hur om man får fråga sig?

    ”Ryssland har gjorts till vår stora fiende, trots att om man ser till Tyskland och dess inledande form egentligen var ett större hot.”

    Vore trevligt om du kunde elaborera detta också; När och Hur?

    ”Trots att USA ständigt har setts med positivare ögon från Sveriges sida ser jag dem som ett större hot än Ryssland mot stabiliteten i världen.”

    Just NU kan det säkert se ut som så. Men USA är påväg neråt och ifall jag skulle gissa så tror jag nog snarare Kina är en fara för stabiliteten än USA.
    Och Ryssland lika så (iaf för oss i dess närhet).

  6. Gustaf Redemo
    09 februari 2010 kl. 9:22

    Östersjön har ju ständigt varit en konflikthärd mellan olika länder, intressen och allianser. Sverige i dess inledningskede skickade ”korsriddare” för att inta Baltikum. Där stötte vi på novogoroderna som också var sugna på kusterna kring Östersjön.

    Under stormaktstiden försökte vi inringa Östersjön till vår maktsfär, vilket också fick kritik från diverse länder, däribland Ryssland, men framförallt nordtyska furstendömen.

    Karl XII gjorde pannkaka av alltihop när han gick in i den ryska sfären Ukraina.

    Just Polen har ju ständigt varit en kamp mellan det som senare blev Tyskland och ryssarna. Även svenskarna har ju velat åberopa att de också skulle styra den delen av Europa.

    Gustav III kunde inte heller låta Katarina den Store vara i fred vilket gjorde att en större del av Finland gick förlorad.

    Det är framförallt under denna tid som Preussarna försökte dominera Sverige genom fördrag med Danmark. Samtidigt var vi ju, genom vår närvaro i t.ex. Mecklenburg en vagel i ögat på preussarna. Senare blev vi ju också utputtade.

    Dessa är några av de historiska händelser som jag tolkar som svenskars ständiga hot mot ryssens intressen, alltså att våra konkurrerade med dennes.

    Numera tror jag de är mer intresserade av trakten kring Kaukasus och Svarta havet. Med Nordeuropa handlar det mer om fördrag än om verkliga potentiella konflikter.

    Jag håller med dig i din sista invändning och nog tror jag på Kinas uppgång. Frågan är dock hur instabiliserande den är. Jag själv skriver i inlägget Efter Jaltakonferensen om USAs förändrade utrikespolitik och Kinas handlande världen: http://gredemo.wordpress.com/2010/01/21/efter-jaltakonferensen/

  7. Varghjärta
    09 februari 2010 kl. 12:25

    OK, du börjar jävligt tidigt i din hänvisning (redan på 1200 talet med) med korstågen i Finland och baltikum.
    Men det är väl ok.

    ”Under stormaktstiden försökte vi inringa Östersjön till vår maktsfär, vilket också fick kritik från diverse länder, däribland Ryssland, men framförallt nordtyska furstendömen.”

    Ja sant vi ville göra östersjön till ett ”mare nostrum” och det lyckades vi nästintill med. Självklart gillade inte ryssarna det eftersom dom också ville ha en del utav kakan (därav många av våra konflikter och krig). ”Kritik” är väl kanske ett lite väl mesigt sätt att uttrycka det. Snarare ansåg andra länder att dom borde ta våran plats.

    ”Karl XII gjorde pannkaka av alltihop när han gick in i den ryska sfären Ukraina.”

    Karl XII svarade på ett anfall från en allians bestående av Danmark, Saxen, Polen och Ryssland (Dom anföll oss) som tyckte att Sverige blivit för mäktigt och anföll när Karl tillträtt tronen (dom trodde att vi var försvagade). Karl besegrade i stort sett alla (även Rysslands första arméer) och bestämde sig för att göra slut på Ryssland en gång för alla (stort misstag). han blev besegrad vid Poltava i Ryssland (Ukraina var en del utav Ryssland då och fanns inte som eget land).

    ”Just Polen har ju ständigt varit en kamp mellan det som senare blev Tyskland och ryssarna. Även svenskarna har ju velat åberopa att de också skulle styra den delen av Europa.”

    Njaa, när vi varit i Polen har det oftast dom varit anfallarna och börjat konflikten, Sigismund försökte sig till och med att invadera Sverige med en polsk armé, vilket inte lyckades.

    ”Gustav III kunde inte heller låta Katarina den Store vara i fred vilket gjorde att en större del av Finland gick förlorad. ”

    Gustav II startade krig mot Ryssland ja, men det var nog knappast det som gjorde att vi förlorade Finland. Det kriget slutade oavgjort. Snarare det faktum att Karl XIII:des otrevliga attityd mot Napoleon som gav honom idéen att övertala Alexander (Katarinas son) att invadera Sverige och ta Finland.

    ”Det är framförallt under denna tid som Preussarna försökte dominera Sverige genom fördrag med Danmark. Samtidigt var vi ju, genom vår närvaro i t.ex. Mecklenburg en vagel i ögat på preussarna. Senare blev vi ju också utputtade.”

    Va? dominera sverige??? Mecklenburg var en del i den svenska Pommern. Den gavs sedan bort av Karl-johan till Danmark som tröst för att vi tog Norge (Bernadotte fattade att preussen skulle försöka ta den till slut).
    DOM blev sedan utputtade av Preussarna.

    Att vi skulle ha varit mer utav ett hot mot ryssarna än dom mot oss finner jag inget belägg för i ditt inlägg dock.

    Snarare finns det faktum att vi vid två tillfällen varit nära att blivit helt slukade av Ryssland (både under slutskedet av det stora nordiska kriget och kriget om Finland 1809). Dessa (från min synvinkel) talar för motsatsen att Ryssland som stormakt har hotat Sveriges existens(och våra intressen) till en avsevärt större grad än vi deras.

    ”Med Nordeuropa handlar det mer om fördrag än om verkliga potentiella konflikter.”

    Vad för fördrag menar du i så fall?

  8. 09 februari 2010 kl. 17:08

    Herr Redemo har en egen sida, http://gredemo.wordpress.com/.
    Jag föreslår att ni fortsätter er något interna diskussion där. Intressant? Ja! Passar här? Njaa…
    /PH

  1. 12 februari 2010 kl. 9:42
  2. 15 september 2010 kl. 15:50
  3. 14 juli 2011 kl. 10:50

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s