Hem > Okategoriserade > En bra affär är då bägge är nöjda…

En bra affär är då bägge är nöjda…

Efter Georgienkriget och det ryska erkännandet av utbrytarprovinserna Abchazien och Sydossetien, har förhållandet mellan NATO och Ryssland varit nedfruset. Redan innan var det klart nerkylt, bl a pga den planerade robotskölden i Polen/Tjeckien och ett ibland något irrationellt agerande av den ryska NATO-ambassadören Dmitry Rogozin.
Nu verkar en upptining vara på gång med möten på högsta militära och diplomatiska nivå. De grundläggande motsättningarna torde vara kvar; vare sig Ryssland eller NATO har väl egentligen ändrat sina uppfattningar, så man kan ju fråga sig vad som ligger bakom dessa försök till bättre förhållanden.

Svaret är väl som nästan alltid pragmatism och verklighet. Om man kopplar Brysselsamtalen till de återupptagna bilaterala samtalen mellan Ryssland och USA om begränsning av strategiska vapen blir svaret det enkla: Bägge parter tjänar på det. De grundläggande motsättningarna kvartstår med i specifika frågor där det ligger en vinst för bägge parter att komma överens kommer man också överens.

Ryssland är oroad över den accelererande islamiseringen längs sin sydgräns och bland de forna sovjetrepublikerna i detta område. Man ser en klar risk för terrorattacker, för avfall ur intressesfären av vissa av Stan-staterna och för en politiserad religionsutövning hos de muslimska befolkningsgrupperna. Med dessa hot och risker i bakgrunden är olika former av stöd till USA:s insats i Afghanistan eller till bekämpning av terrorism och piratverksamhet ett billigt pris. Indirekt gynnar de Ryssland och krasst uttryckt låter man USA i detta avseende svara för skyddet av landets sydgräns.
Vad NATO och USA bjuder, förutom detta skydd är kanske inte lika uppenbart. Förmodligen kan vi anta att ett NATO-medlemskap för Georgien är skrivet i stjärnorna, att robotskölden kanske inte skrivs av men bara blir några Patriotbatterier, att Ukraina, oavsett valutgång hamnar i samma NATO-malpåse som Georgien.

USA kanske bjuder lite till, utanför NATO-ramen. Att man var en strategisk kärnvapenmakt var länge efter SSSR fall, Rysslands enda grund till att kunna kalla sig en stormakt och till kunna kräva plats bland de stora kring olika förhandlingsbord. Just kärnvapenförmågan var också något man upprätthöll, vidmakthöll och förbättrade oavsett läget i övrigt bland stridskrafterna. Klart är också att smakar det så kostar det och det är nog så att moderniseringen av de konventionella stridskrafterna och omstruktureringen av främst armén fått stå tillbaka för vidmakthållandet av stormaktsstatusen på kärnvapenområdet.
Framgång i de nystartade SALT-förhandlingarna och en ömsesidig fortsatt begränsning av kärnladdningar och vapenbärare skulle för Ryssland frigöra medel för den nu prioriterade konventionella förmågan samtidigt som USA skulle tjäna PR-poäng och även de pengar. Krigen i Irak och Afghanistan är ju inte precis billiga och landets ekonomi inte på topp.
Utan att behöva backa i några av de verkligt stora frågorna söker man alltså överenskommelser där man ser möjligheter att komma fram och där bägge tjänar på det. Samtidigt ska man inte bortse från att även de små stegen, om de är många, leder framåt.

RIA
RIA

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s