Hem > Okategoriserade > Verkligheten som en dröm

Verkligheten som en dröm

Försvarsminister Tolgfors är hårt ansatt i bloggosfären, ibland även av mig. Visst lämnar hans agerande mycket övrigt att önska, även om han då och då blixtrar till och på ett alldeles utmärkt sätt talar för varan; men man måste ändå ha en viss förståelse för hans predikament.
Det kan inte vara lätt att vara minister för ett fögderi som ingen annan i regeringen verkar ha något större intresse för, som inte på något sätt kan användas i en valrörelse, som ständigt varit utsatt för budgetnedskärningar men som föväntas leverera snabbt och effektivt då regeringen vill tjäna snabba poäng i Långtbortistan.

Ett annat problem som Tolgfors, tillsammans med sina politikerkollegor har och som tydligt framträder i hans bloggduell med Wiseman, är den grundläggande synen på hot och försvar.
Tolgfors hävdar, förmodligen helt korrekt, att det inte finns någon nation som inom överskådlig tid har för avsikt att militärt hota Sverige och, mindre korrekt, att det försvar vi har och planerar är fullt tillräckligt för våra nuvarande behov och överskådlig framtid.

Jag och mina bloggkollegor har en något annorlunda syn på begreppet hot. För oss är inte de bedömda avsikterna, även om de är en del av analysen, allena avgörande. Som en tung post måste också ingå förmågan att göra något. Förmågor måste också sättas i relation till eventuella motståndare. Även en begränsad eller överreklamerad och upphaussad förmåga kan vara fullt tillräcklig om motståndet är försumbart och att bara låta förmodade främmande avsikter vara styrande för den egna försvarsplaneringen är ett risktagande av största mått; då väl avsikterna är konstaterade är det med största sannolikhet försent att göra något åt den egna förmågan.
Hela detta resonemang har betydligt mera fullständigt redovisats hos Wiseman och hans kommentatorer.

Vad som däremot inte har framkommit och som jag tror är lika viktig som de skilda synsätten på avsikter och förmågor, är den mera existentiella och filosofiska frågan om kriget som sådant.
Jag har fått uppfattningen att Sten Tolgfors och hans generationskollegor inom politiken verkligen verkar tro att ett varmt krig eller ens incidenter med militära förtecken i vårt närområde tillhör det förgångna. För dem har det militära försvaret av Sverige som nation därför reducerats till ett politiskt och intellektuellt spel där man aldrig kommer att behöva riskera att någon konkret synar korten, för den möjligheten finns inte i deras tolkning av reglerna. Det är bara att bluffa vidare utan risk att förlora insatsen för det enda som krävs är att man har kort, vilka som helst, att visa upp.

Det är här det skär sig, det är här vi som ser kriget, kanske inte som något troligt eller ens sannolikt, men som en konkret risk och en möjlig realitet, ställer oss oförstående och får svårt att acceptera politiken.
Vi talar helt enkelt olika språk, vi har helt olika synsätt. Vi som inte är politiker lever, som vi ser det, i den konkreta verkligheten och inte i den politiskt/intellektuella drömvärlden.
Det är väldigt sällan som dröm blir verklighet, det händer nästan bara i sagans värld.

Sten Tolgfors
Wiseman

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:
  1. Lew
    14 december 2009 kl. 18:19

    Nåja, Tolgfors och valda delar av hans vänner (tänker främst på finansminister Borg) anser att allt våld, även sådant för att freda sig själv och sitt land, är helt fel och moraliskt förkastligt. Herrarna Tolgfors och Borg vapenvägrade som bekant i sin ungdom, något som i min värld rimmar illa med hans nuvarande arbete.

    Enligt herr Tolgfors skulle han dock ha bytt åsikt efter att ha sett bilder från Husseins gasning av kurderna i norra Irak.
    Märkligt då att herr Tolgfors gick igenom både skola och gymnasium utan att se en enda bild eller referens till förintelsen eller annat valfritt folkmord i modern tid…

    Karln saknar ju antingen ryggrad eller folkvett, jag är oklar vilket som är fallet.

  2. Ff
    14 december 2009 kl. 21:49

    Vilket trevligt inlägg – jag tror du sätter huvudet på spiken – i alla fall missar du inte mycket. En skillnad i grundläggande syn på kriget, dess drivkrafter och orsaker tillsammans med skillander i uppfattningen på vad säkerhet är och hur det bäst skapas leder inte helt oväntat till olika uppfattningar.
    Jag tror att Tolgfors tillhör en skara som hyser tämligen liberala värderingar och hör hemma i den skolan som tror att om bara liberala värderingar sprids kommer detta leda till att länder kan samexistera i fred. Ganska tydligt framträder väl det varpå insatsen i Afghanistan motiveras. Det handlar för Sverige inte så mycket om att motverka terrorismen som det gör för andra länder som deltar – utan det handlar för Sveriges del minst lika mycket om att sträva efter att instifta liberala värderingar i det Afghanska samhället – och det inte bara som ett medel för att åstadkomma stabilitet – utan som ett mål i sig själv. Det kan kanske förklaras med liberalistiskt perspektiv eller så kan det också vara en kontinuitet från vår långa tradition av att skicka trupp i fredsbevarande tjänst under FN:s hatt.

  3. Liba
    17 december 2009 kl. 0:21

    Väldigt bra skrivet, bra analyserat. Jag som är uppvuxen med ryssarnas dominans och erfarit som mina förfäder har sagt: LITA ALDRIG PÅ RYSSAR – kan inte förstå varför här i Sverige är politiker så himla naiva. Önsketanke om fred i landets närhet för att spara pengar på försvar? Förlita sig på andra länder som ska skynda sig hit om ryssen kommer? Tänk om den hjälpen inte kommer?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s