Hem > Okategoriserade > ”Militär alliansfrihet syftande till….” – vad?

”Militär alliansfrihet syftande till….” – vad?

Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig var ett mantra som generationer av svenskar fram till mitten av 1990-talet fått höra; från talarstolar, i tidningsledare, under värnplikttjänstgöringens soldatundervisning och så fort någon politiker skulle uttala sig om vår säkerhetspolitik.
Som alla mer eller mindre nötta fraser kom den snabbt att reduceras och förenklas och blev i det allmänna medvetandet till att ”vi är neutrala”. Att neutralitet i dessa sammanhang är ett statsrättsligt begrepp som, helt enligt mantrat, bara har bäring på krig, var något som raskt glömdes bort eller aldrig riktigt förstods.

Mantrat har försvunnit och likaså alliansfriheten. Nu skall vi vara militärt alliansfria med optionen handlingsfrihet i händelse av krig i vår omvärld. Trots detta är det neutralitetsbegreppet i dess något luddiga folkliga tolkning som bitit sig fast hos gemene man och tyvärr också hos alltför många av våra politiker och detta trots att EU-medlemskapet begränsat alliansfriheten till endast en militär sådan och att skrivningen i försvarspropositionen inte anser neutralitet vara någon säkerhetspolitisk option. Den ensidiga solidaritetsförklaringen ovanpå detta begränsar naturligtvis ytterligare denna schimära handlingsfrihet.

Här står vi nu alltså med en säkerhetspolitisk doktrin som talar om militär alliansfrihet med möjlighet till handlingsfrihet, med en försvarsproposition och en solidaritetsförklaring som begränsar handlingsfriheten till att inte inbegripa neutralitet och med en befolkning som jag är övertygad om fortfarande tror att Sverige är ”neutralt” enligt något slags luddig och nedärvd definition. Ofta vid mediernas ”fråga-folket-på-gatan”-enkäter kommer om inte annat svaret att si eller så kan vi inte göra eftersom ”vi är neutrala”.

Denna soppa försökte Mikael Nilsson reda ut i några Brännpunktsartiklar där kontentan, som jag uppfattat den, var att oavsett vilken definition man väljer och hur man än tolkar begreppen, har vi inte den nationella försvarsförmåga som krävs för att möta upp till vare sig de reella behoven eller vad som kan krävas av en självständig stat utan några alliansförbindelser.
Han har fått svar på tal av försvarsminister Tolgfors, men som vanligt i svensk försvarsdebatt talar man förbi varandra där ministern svarar på och bemöter de frågor och påståenden som inte är ställda samtidigt som han använder sitt s.k. svar till att med den drucknes envishet propagera för den försvarspolitik allt färre insatta tror på.
Att Tolgfors senare rehabiliterar sig med ett bra tal till de hemroterade Afghanistansoldaterna är en annan sak. Att på ett bra sätt kunna motivera vårt engagemang i Afghanistan uppväger inte regeringens oförmåga att verka för en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik för vårt nationella behov.

Annonser
  1. Alamo
    12 december 2009 kl. 14:22

    Klockrent punkt!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s