Hem > Okategoriserade > Är jag lurad och i så fall av vem?

Är jag lurad och i så fall av vem?

För den som är helt hänvisad till OSI (Open Sources Information/Intelligence) och dessutom inte läser ryska, är det inte lätt att försöka följa upp trender och framtida utveckling vad gäller rysk försvars- och säkerhetspolitik.
Politiska utspel och uttalanden är det förvisso gott om, reportage om utvecklingen inom de väpnade styrkorna lika så, problemet är bara att de spretar, pekar åt olika håll och gör det allmänt svårt att skapa en någorlunda begriplig bild med en genomgående gemensam nämnare.
Ena dagen hävdar president Medvedev att ett krig med NATO ska vara styrande för utvecklingen av de ryska stridskrafterna, nästa dag skriver chefen för generalstaben att det är den lokala konflikten i gränsområdena som ska vara styrande krigsfall.
Premiärminister Putin åker till Paris och förhandlar om inköp av oceangående amfibieattackfartyg samtidigt som en tung amiral går ut i pressen och hotar med att den ryska flottan år 2015 kommer att ha förlorat sin oceana kapacitet och att ett fullständigt otillräckligt nybyggnadsprogram hotar flottans stridsvärde. Ena handen talar om fyra-fem nya stora hangarfartyg inom beslutsperioden medan den andra bittert klagar över att endast ett större stridsfartyg kommer att tillföras i närtid.
Politiskt flaggas för den pågående försvarsreformen med ny ledningstruktur, nya organisationsformer och nya principer för rekrytering och utbildning, allt resulterande i ”leaner and meaner”, samtidig som försvarsledningens utvärdering av förbanden och hur långt man kommit i omstruktureringen resulterar i svidande kritik och underkännanden.
Ny materiel presenteras i medierna och på internationella vapenmässor samtidigt som många förband uppenbarligen tragglar vidare med och försöker hålla igång arvet från sovjettiden.

Vad ska vi dra för slutsater av detta? Är den ryska försvarsmakten snabbt på väg att moderniseras materiellt, organisatoriskt och förmågemässigt eller lider den fortfarande av den institutionella motviljan att lämna sovjettidens massarméer, otillräcklig materielomsättning och svårigheter att rekrytera personal av alla kategorier? Var de senast genomförda storövningarna välregisserade skådespel för att backa upp politisk vilja och politiska utspel eller var de en sann värdemätare på återvunnen förmåga och självsäkerhet?

Jag har själv påpekat den ökade ryska förmågan i Östersjöområdet som starka orsaker till att ompröva den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Jag har skrivit om olika politiska uttalanden och doktriner och om hur Ryssland nu i snabb takt skapar förmågan att även militärt backa upp den politiska retoriken.
Har jag haft fel? Har jag fallit offer för traditionell rysskräck och nostalgiskt invasionsförsvarstänkande? Har i själva verket det svenska politiska etablissemanget rätt där Östersjön under överskådlig tid är ett fredens hav med den ryska björnen lugnt sovande i sitt ide?

Nej, det tror jag inte! Mycket i det disparata informatinsflödet är naturligtvis genuin maskirovka eller uttryck för rivalitet mellan försvarsgrenar, politiker, generaler och inom det militärindustriella komplexet, men Ryssland är ovedersägligen på väg upp, politiskt, ekonomiskt och militärt. Den militära uppgången är förmodligen inte så snabb och så problemfri som den ibland beskrivs och många problem, prioriteringar och avvägningar återstår. Men den politiska inriktningen med Putin- och Medvedevdoktriner verkar vara rejält förankrade och vägen mot en, om inte global så åtminstone en euroasiatisk kontinental supermakt verkar vara klart utstakad.
Den militära upprustningen kanske släpar relativt politiken men är ändå på god väg.

I Sverige släpar både politik och försvarsförmåga. Om vi gör något åt det nu kanske vi kommit tillräckligt på väg då den militära förmågan i vår omvärld hunnit ikapp politiken.

RIA 1
RIA 2
RIA 3

Annonser
  1. Alamo
    07 december 2009 kl. 11:13

    Att förutsäga i detalj hur Ryssland kommer att agera är rätt lönlöst. Men räcker det inte med att konstatera att de politiska ingredienserna i ”framtidscocktailen” är illavarslande. Exempelvis:
    * Parlementariska demokratin snart bara ett skämt.
    * Zjirinovskij har flera gånger dekorerats av Putin och av den ryska krigsmakten förlänats överstes grad. Tänk er motsvarande agerande av Bundeswehr gentemot en tysk extrempolitiker. Nä precis, en otänkbarhet.
    * Ryska staten skjuter till nya pengar till Alexander Dugins akademiska infrastruktur på flera ryska universitet. Dugin – författaren av ”Geopolitikens grunder”.

  2. 07 december 2009 kl. 11:30

    Ja, visst är mycket illavarslande, och att försöka spå om framtiden lär ju enligt de flesta vara svårt. För min del räcker det med att försöka utröna vilka verktyg man skaffar sig i Kreml, vilka förmågor man har eller kommer att få för att understödja vad det nu är man vill uppnå. Allt annat blir bara mer eller mindre välgrundade gissningar.
    Alexander Dugin är en intressant figur. Från att ha varit en akademisk charlatan och spefågel verkar han nu ha kommit in i den politiska värmen och har, åtminstone om man får tro honom själv, ett inflytande vida överstigande hans officiella status.

    Frågan är vem som utnyttjar vem; är han en i realiteten ofarlig frontfigur med uppgift att tillfredställa de mera extrema inom befolkning och administration eller sitter han verkligen i maktens boning med en reell möjlighet att påverka?
    Är han en kommande öppen politisk kraft eller kommer han att nöja sig med rollen som grå eminens?

  3. spanaren
    07 december 2009 kl. 11:33

    Är i samma beråd som Peter Hammarberg vad gäller
    ryska mediauppgifter om den ryska krigsmakten….

    Kanske skall vi se ryska media, särskilt de för
    en utländsk läsekrets avsedda engelskspråkiga,
    som byggare av Potemkinkulisser och spridande
    av Maskirovka som det gäller att genomskåda.

    Vad gäller ryska flottan är det ovedersägligen så
    att under byggnad/leverans och redan levererade
    ubåtarna av Lada-klass och Boreiklass samt
    attack-korvetter av Steregushchy-klass inte är
    Potemkinkulisser. Gäller även franska ”Mistral”
    landstigningsfartyg.

    En analys av de senaste stormanövrerna ger kanske
    en antydan om de planer som finns vid ett ”skarpt
    läge” bakom dagens övningsscenario ävenså vilka
    förband som prioteras vid den nu pågående ryska
    återupprustningen och varför just de prioriteras.

    Naturligtvis är det osannolikt att denna upprustning
    och omvandling sker utan problem. Hur ersätter man
    med den nuvarande fredsekonomin 23.000 mbt med
    moderna enheter (T-90)?

    I ett annat utrikes/säkerhetspolitiskt läge med en
    regim av Alexander Dugin typ kan Ryssland idag som
    skedde under VK2 inom en planekonomi skapa ett
    modernt ”Tankograd”.
    Vad gäller svenska politiken bör vi kanske tänka på att vi inte vet vilken regim som avlöser dagens i Ryssland och ha beredskap för att det kan bli något helt annat än ”Västdemokrati”.

    För läsare med kunskaper i ryska får man som Gyllenhaal en betydligt vidare utblick genom
    att läsa bla ”Röda Stjärnan” (redstar.ru)och andra ryska nätsidor av utrikes/militärpolitisk art.
    Ryska kabel-TV CH1 (ComHem)har bla nyhetsprogrammen
    Novosti och Vremja.

    Fortfarande torde rysk politik för de flesta vara
    idag som när Churchill fällde sitt berömda uttalande
    ”En gåta….”.

    http://gyllenhaals.blogspot.com/

  4. spanaren
    07 december 2009 kl. 17:47

    Även större tänkare än vi debattörer här på
    bloggen ”Sverige och världen” har haft svårt
    att förstå Rysslands utrikes/säkerhetspolitik.
    Törhända gäller Churchills tankar på vad som
    styrde det ryska agerandet 1939 än i våra dagar.

    A form of Winston Churchill’s quotation, made in a radio broadcast in October 1939:

    ”I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma; but perhaps there is a key. That key is Russian national interest.”

    De ryska (sovjetiska/imperiala) geopolitiska
    intressena – oavsett vad vi västerlänningar
    tycker och tänker – styr politiken.
    Oavsett om ”lillefar” Tsaren heter
    Peter den Store, Stalin eller Putin så är/var
    det samma intressen som styr/styrde Ryssland.
    Ryssland ÄR ett annat Europa (Eurasien).

    Kanske det kan vara till ledning vid läsning
    av de ryska nätsidorna, särskilt de engelskspråkiga,
    för att få en bild av den verkliga verkligheten
    bakom Potemkinkulisser och Maskirovka.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s