Hem > Okategoriserade > Krigets krav

Krigets krav

I en nu tydligen svunnen tid, var ”Krigets krav” styrande för materiel- och organisationsutveckling, anskaffning och utbildning inom Försvarsmakten och för den delen inom Totalförsvaret i övrigt.
Detta tog sig bland annat uttryck i att väsentliga och gränssättande system eller funktioner gavs antingen ett starkt fortifikatoriskt skydd eller skyddades genom utspridning, rörlighet och olika former av maskering och skenåtgärder.
För att säkerställa den viktiga ledningsfunktionen byggde den på principen om delegerad och decentraliserad ledning där dessutom de olika nivåerna eller ledningscentra kunde täcka upp för varandra och överta varandras uppgifter; allt för att skapa redundans i systemen.

Om ett system eller en funktion inte längre ansågs uppfylla krigets krav, fasades den ut eller moderniserades för att även fortsättningsvis kunna möta en relevant hotbild. Så skedde exempelvis med vårt fasta kustartilleri, där även våra nyaste och mest moderna anläggningar i ett slag ansågs vara obsoleta p.g.a. den vapenutveckling som demonstrerats under Irak-krigen. Visserligen var anläggningarna starkt fortifikatoriskt skyddade men de små, men ack så avgörande, ovanjordsdelarna ansågs så utsatta för de nya styrda vapnen att hela systemet skrotades till enorma kostnader.

De gamla sanningarna och de nya hoten gäller tydligen inte för den planerade nya ledningscentralen i Enköping, GLC/NOC, en ”civil” ovanjordsbyggnad med alla ägg i en korg. Alla tankar om utspridning, dubblering, redundans och uthållighet verkar ha glömts eller skuffats åt sidan. Allt hänsynstagande till nygamla vapensystem och andra hot verkar vara ointressant. Att anläggningen faktiskt skulle kunna behöva användas för att leda rikets samlade stridskrafter i ett verkligt och skarpt krig på hemmaplan verkar vara en verklighetsfrämmande och fullständigt irrelevant tanke för dem som nu jobbar för dess förverkligande. Styrande verkar i stället vara ekonomi, fredsrationalitet och en trivsam arbetsmiljö för dem som följer upp missionerna i Långtbortistan.
Ekonomi, arbetsmiljö och fredsrationalitet i all ära; det är naturligtvis viktiga parametrar, men viktigast måste väl ändock vara, även idag, krigets krav och möjligheten att komma till verkan även under och efter en bekämpning.
Att sedan GLC/NOC med stor sannolikhet, utan någon som helst fientlig inverkan, skulle innebära en förödande kompetens- och personalförlust för delfunktionerna luftbevakning och flygstridsledning med ett oacceptabelt förmågeglapp som följd, verkar vara något som förespråkarna verkar ta med ro.
Men det är klart, det kan man ju göra om kriget och dess krav på hemmaplan inte behöver styra den nya Försvarsmakten.

SvD

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:
  1. spanaren
    03 december 2009 kl. 9:33

    Ingår militärt försvar av den alliansfria
    nationalstaten Sveriges territorium i det
    uppdrag myndigheten ”Försvarsmakten” fått av regeringen?

    Är det inte så att vad som tidigare var den
    svenska Krigsmaktens primära uppgift har
    omvandlats till att sända mindre enheter
    i kompanistyrka på ”vifta med flaggen”-missioner
    i ”långtbortistan” – om möjligt som ”Basker Blå”.
    Ingen kritik skall riktas mot de svenska soldater
    som nu tjänstgör i Afghanistan men vi bör kanske
    här på ”hemmafronten” vara beredda på att slutet på
    missionen kan bli som det blev för det sovjetiska
    kompaniet i samma område som det skildras i den ryska
    semidokumentärfilmen ”9-ya POTÁ”….

    Finns det överhuvudtaget något svenskt existensförsvar
    kvar efter 2014 om nuvarande trender fortsätter?

    Vad återstår av Flygvapnet och Örlogsflottan?
    Har Armen några tyngre vapen och pansar?

    Hur den verkliga verkligheten ser ut skriver
    Wiseman om idag – vore kanske lämplig läsning
    för vår nuvarande statsledning särskilt försvars
    och utrikesministrarna.

    Kanske är det av intresse att se hur man ser på
    existensförsvaret i vårt grannland Finland.

    http://www.forsvarsmakten.fi/julkaisut/pdf/varusmies_09_ru.pdf

  2. Tar mig för pannan
    03 december 2009 kl. 10:59

    Ang projektet med GLC/NOC: det handlar just nu om en kamp mellan några få personer i högkvarteret i ena ringhörnan, varav en general med mycket prestige att förlora, och resten av flygvapnets i frågan verkligt kompetenta och sakkunniga medarbetare i den andra.

    De senare har skriftligen, från norr till söder och understödda av FMTM, sågat projektet jäms med fotknölarna. Kritiken är osedvanligt vass och mycket uppfriskande. Och det är klart, ett så illa skött ärende förtjänar storstryk, särskilt som det handlar om kostnader för många många många miljoner av skattebetalarnas pengar i en tid när försvarets ekonomi är mycket ansträngd. Det finns alltså fortfarande chefer därute som vågar säga ifrån och på skarpen. Skönt att se lite ryggrad!

    Tips till gen Salestrand: AVBRYT. Nu. Starta om på ruta ett. Välj noga vilka som skall hantera själva arbetet. Lyssna på den samlade och enastående kompetensen i flygvapnet, inte bara på de få som har biljett in till ditt kontor. Du är förd bakom ljuset. Du har personer runt dig som inte har en aning om vad de gör, det är klarlagt bortom allt tvivel. Låt inte detta bli en prestigefråga. Ta också tillfället och gör dig av med fåntratten Per Nilsson, han är på väg att hjälpa både dig och hela projektet över stupkanten. Till ingen nytta alls men till priset av massor av miljoner och en risktagning som är hisnande farlig.

  3. Gr
    03 december 2009 kl. 11:20

    Men – är jag galen eller? Kan man ha en stridsledningscentral så anordnad och lokaliserad att den kan slås ut med ett enkelt sabotagedåd vilken dag som helst??? (Alldeles bortsett från lufthotet i ett skarpt läge.) Ett sådant sabotage kan ju i högsta grad aktiveras och motiveras av de utlandsinsatser som lär vara försvarets huvuduppgift idag.

  4. Amfibieofficer
    03 december 2009 kl. 12:18

    Du har helt rätt förutom att KA skrotades på precisionsvapen. De är ett naturligtvis ett hot men det är det dynamiska samspelet mellan fasta anläggningar och rörliga förband som var KA´s styrka.
    De flesta precisionsvapen behöver lysas in med laser och då behöver man vara rätt nära.
    Visst fanns det gamla dåliga system inom KA men de kunde fasats ut. Nedläggningen av hela KA fast såväl som rörligt är till mkt stor del en budgetfråga.

  5. 03 december 2009 kl. 12:51

    @ Amfibieofficer
    Visst, vid nedläggningen av det fasta KA spelade förmodligen ekonomin en stor, kanske rentav avgörande roll. Eftersom våra herrar (och damer) politiker ogärna vill medge att försvaret får vara en budgetregulator och våra generaler pga försvarsekonomin tvingades till oönskade prioriteringar, kom den uppmärksamhet som precisionsvapnen fick som en räddande ängel och blev utåt mot allmänheten den avgörande faktor som motiverade avvecklingen.

    Att sedan avveckling, sanering och övriga miljöåtgärder, bergsäkring och materielskrotning förmodligen kostat mer än att behålla de prioriterade anläggningarna i malpåse under jag vet inte hur många år, är en annan sak…

  6. Amfibieofficer
    03 december 2009 kl. 14:01

    Vid nedläggningen av Aspöbatteriet i Karlskrona (7,5 cm serie 3 batteri) hade jag det tveksamma nöjet att tala med chefen för avvecklingen av KA2. Han nämnde då att underhållskostnaden för denna kärnvapensäkra anläggning var 100 000 SEK per pjäs (4 pjäs i batteriet). Nedläggningskostnaden per pjäs uppgick då, år 2000, till 3 miljoner SEK. Man kunde alltså driva detta batteri som byggdes under 80-talet i 30 år till för samma kostnad som att lägga ner det. Bemannat med Hv-soldater skulle det bli mkt billigt i drift.

    Detta struntade naturligtvis regringen i påhejade av Mp och V som visste att om man skrotade skulle man för alltid bli av med KA eftersom det skulle bli för dyrt att bygga upp igen.

  7. Per
    03 december 2009 kl. 22:47

    Det som förundrar mig är avvecklingen av förmågan att bekämpa sjömål från land. Varken eldrörsartilleriet eller robotarna är kvar. Varken fast eller rörligt är kvar. Normalt ersätts ett vapensystem med ett annat (som är förhoppningsvis bättre).

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s