Hem > Okategoriserade > Afghanistanhelikoptrar; cynism åt bägge hållen

Afghanistanhelikoptrar; cynism åt bägge hållen

Egentligen borde jag hålla mig borta från frågan om helikoptrar till Afghanistan. Debatten, åtminstone i bloggosfären, har varit lite väl teknik- och modellbeteckningscentrerad för min smak…

Nu, då försvarsministern än en gång klivit in på banan och tillsammans med vissa andra politiker och vinstsintresserade företag, flaggar för snabba och resoluta insatser med hkp 4 samtidigt som Försvarsmakten bromsar och fokuserar på problemen snarare än möjligheterna, kan jag inte låta bli att komma med några reflektioner.
StenTolgfors och Allan Widman vill förmodligen skapa bästa möjliga förutsättningar för den svenska ISAF-styrkan men jag kan inte komma ifrån tanken att de i första hand är ute efter att tjäna billiga politiska poäng. Om inte, hade de nog varit betydligt mera tydliga med det de är klart medvetna om, nämligen att svenska helikoptrar i Afghanistan är en gemensam ISAF-resurs och inte specifikt avsedda för att undsätta bara svenska soldater. Eftersom de är lika medvetna om att svenska helikoptrar som ska bistå även tyskar och, Gud förbjude, amerikaner inte ger några inhemska poäng inför det stundande valet, talar de tyst om detta enkla faktum. Här kan man verkligen tala om politisk cynism på hög nivå.
Att bolaget Patria talar sig varm för en snabb hkp 4-lösning, är heller inte så svårt att förstå, de vill tjäna pengar; något som kanske inte är lika cyniskt eftersom det ligger i ett aktiebolags uppgift.

Att Försvarsmakten bromsar och bara ser problemen med hkp 4 är kanske lite mera svårsmält. FM som organisation ska ju vara expert på snabba och improviserade lösningar på även olösliga problem.
Detta tror jag beror på att man i FM ledning ser lite längre än vad näsan och opinionen räcker. Förmodligen ser man en påtvingad insats med tvivelaktigt resultat som ska tas inom ram på bekostnad av något annat långsiktigt högre prioriterat. Man ser kanske också en permanentning av nödlösningen hkp 4 som totalt skulle haverera den redan komiskt kaotiska svenska helikopteranskaffningen.
Även detta kan kanske tyckas vara cyniskt, ekonomi och långsiktig förmåga får gå före akuta behov där det dessutom går att tjäna billiga opinionspoäng.

Frågan är om inte FM ledning, om den resonerar som jag tror, har rätt i denna fråga. I Afghanistan finns det hkp, även om de inte är svenska. I Sverige finns knappt några alls, inte ens svenska, och långsiktigt är det avsevärt mycker viktigare att lösa detta än att tjäna billiga poäng i Afghanistan.

SvD
Wiseman

Annonser
  1. CS
    29 november 2009 kl. 10:45

    Instämmer till fullo. Bra skrivet.

  2. Magnus Johnsson
    29 november 2009 kl. 10:54

    Helt plötsligt har vi en ”helikopterfråga” och en ”helikopterkris”. Det är rent snömos.

    För det första så är svenska helikoptrar en lösning på ett problem som inte definierats. MEDEVAC i den region som det svenska PRT:t befinner sig i löses regionalt. Varje bidragande land medför inte alla resurser till ett multinationellt insatsområde. Faktum är att regeringen har godkänt den MEDEVAC-lösning som ISAF har i norra landet. Annars hade man inte skickat ut våra pojkar och flickor, väl? Det är regeringen som skickar ut våra förband i världen, inte Försvarsmakten. Därmed torde ansvaret vara glasklart.

    För det andra: det måste vara underbart att kunna ägna sig åt en teknisk lösning istället för att utforma policy för det internationella deltagandet. Varken Tolgfors eller Widman kan förklara för medborgarna vad vi gör i Afghanistan. Däremot ägnar de sig gärna åt systemanskaffning och personalrekrytering.

    Vi lever i en liten bananrepublik.

    Magnus Johnsson
    Officer och doktorand i statsvetenskap

  3. spanaren
    29 november 2009 kl. 12:01

    Tänk om hela helikoptercirkusen bara är en
    ”Maskirovka” av våra politiker för att omvandla
    svenska Krigsmakten anno dazumal till en mindre
    version av vad Nya Zealand organiserar idag 2014+

    http://www.nzdf.mil.nz/

    Några örlogsfartyg behövs inte i ”Fredens Hav”.
    Några obestyckade miljöfartyg är tillfyllest.

    Svenskt stridsflyg är onödvändigt då länder som
    organiserar militära försvar kan svara för denna
    uppgift i internationella operationer i vilka
    Sverige bara deltar om det gäller traditionella
    ”Basker Blå” övervakningsmissioner.

    Vad gäller marktrupp är till vaktsoldat utbildade
    tillfyllest för det svenska behovet att i högst
    kompanistyrka under FNs ledning delta i polisiära
    uppgifter som fredsövervakning.
    Utbildningen kan hyras in på finska Nylands Brigad.

    I Fukuyamas och Kants värld där vi nu lever finns
    inga militära hot och inget behov av ett militärt
    försvar – vad än vi ”krigshetsare” fantiserar om.

    Är det kanske så att MPs Birger Schlaug-falang
    är den som styr den svenska säkerhetspolitiken?

    Den första fasen av den ryska återupprustningen
    är klar 2015. Där har man helikoptrar både för
    attack och transport – varför?

  4. Christian
    29 november 2009 kl. 17:12

    Bra skrivet och tyvärr allt för sant.

    Kan inte se att det enbart är för att skapa billiga politiska poäng, och cyniska tanke, om vi får ett stort skadeutfall och svenska helikoptrar inte är på plats, skylla på FM.

    Allan W är väl tex. så insatt att han vet detta, eller…..

    Sedan kan man fråga sig varför FM ledning inte går ut på hemsidan och klarlägger hur det förhåller sig med exempelvis att HKP kommer att tillhöra ISAF och det är C ISAF som bestämmer över dem inte FM, eller svenska förband på plats.

    Vad olika tidningar som skriver om detta har för syfte att dölja detta faktum gör en också förbryllad, det kan väl inte vara okunskap, eftersom mediacreeper på wisemans blogg visar att de läser hans blogg. Finns här också någon dold agenda, eller är de så dåligt insatta att de ej förstår vad det innebär att HKP kommer att tillhöra ISAF? Fråga är vilket som är mest skrämmande.

    En sak är säkert, svenska folket är fört bakom ljuset och uppenbart även personal som tom tjänstgjort i Afghanistan, jfr läkaren som skrev i svd.

    En som jobbar mitt smeten på HKV.

  5. 30 november 2009 kl. 0:16

    Christian:
    ”Vad olika tidningar som skriver om detta har för syfte att dölja detta faktum gör en också förbryllad, det kan väl inte vara okunskap, eftersom mediacreeper på wisemans blogg visar att de läser hans blogg”

    Har också många gånger funderat över detta. Ibland märker jag att sådant jag skrivit tas upp, vissa gånger nästan ordagrant. I detta fallet och många andra är det knäpptyst.

  6. Ff
    30 november 2009 kl. 19:53

    Man skulle också kunna tolka att en bakomliggande anledning till det nyvaknade intresset från politiskt håll i helikopterfrågan är den politiska medvetenheten om den känsliga opinionen. I och med att politikerna inte riktigt helt fullt har lyckats få den svenska befolkningen att förstå logiken med att Sverige försvaras i Afghanistan är man medveten om att stödet för insatsen snabbt kan skifta. Att från politiskt håll argumentera för mer splitterskydd, fler helikoptrar, bättre kirugvård etc. skulle kunna ses i det ljuset. Ju lägre värde en insats upplevs ha – dessto större är kraven på hög skyddsnivå och låg risk för våra förband.

  7. 30 november 2009 kl. 21:03

    @ Ff
    Förvisso är det så…
    De förlustprocent som skulle ha krävts av våra förband vid ett eventuellt försvarskrig under invasionsförsvarets dagar skulle aldrig accepteras i en utlandsmission, oavsett hur behjärtansvärd eller populär den var.

    Det är tveksamt om svenska folket ens hade accepterat invasionsförsvaret om de känt till vilka förluster vi räknade med och förberedde oss för.

  8. Ff
    30 november 2009 kl. 21:18

    Jag vet faktiskt inte om det var så – det var ändå ganska länge som hotet mot atombomber upplevdes så pass verkligt så att folk på sina håll och kanter höll sig med jodtabletter hemma. Sedan tror jag också att det finns i alla fall en upplevd skillnad – om den sedan är verklig eller inbillad är en annan sak – men vid ett anfall mot nationen under det kalla kriget fanns det liksom inga alternativ. Däremot upplever nog en rätt stor del av befolkningen idag att deltagande i internationella operationer är något som är helt valfritt och frivilligt. Konsekvenserna för Sverige om vi inte skulle delta diskuteras inte speciellt ingående – inte heller de realpolitiska fördelarna av deltagande.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s