Hem > Okategoriserade > Kapa från toppen eller botten?

Kapa från toppen eller botten?

Ansvar kan utkrävas på många olika sätt och kulturerna är olika inom olika länders statsförvaltningar, offentliga byråkrati och inom näringslivet.

I många länder är det högste chefen, ministern eller generaldirektören motsv, som får gå då någon skandal eller annan negativ händelse som valsas runt i medierna, drabbar verksamheten. Inom näringslivet sitter den VD som inte levererarar löst.
Nu senast är det den danske Forsvarssjefen som fått silkessnöret efter vad som uppenbarligen varit en synnerligen dålig krishantering och oklarheter kring översättningen till arabiska av Thomas Rathsacks bok.
Visserligen fick förmodligen amiral Tim Sloth Jørgensen avgå för att rädda ministern, men det är ändå ett exempel på principen att ”kapa från toppen”.

I Sverige, utanför näringslivet, är principen en annan; här sparkas ingen i toppnivå. (I svenskt näringsliv får man dock sällan sparken. Man har ”gemensamt kommit överens om att VD Karlsson ska söka sig andra uppgifter där hans kapacitet bättre kommer till sin rätt…”).
I vår statsförvaltning ska det till direkt personliga misstag eller övertramp innan någon chef på den högsta nivån drabbas av bannbullan (ex:vis Gotlands landshövding).
Vid systemfel eller något som kan skyllas på organisationen, regelverket eller organisationskulturen, sitter de svenska cheferna säkert. Vem minns inte nervositeten som spred sig bland topparna, då en åklagare, efter oförklarlig skjutolycka för ett antal år sedan, konstaterade att det var Chefen för Armén som skrivit under och fastställt SäkI (säkerhetsinstruktionen) och följaktligen var ansvarig för innehållet och även för följderna av att bestämmelserna var otydliga och till delar felaktiga?
Nu hamnade CA naturligtvis inte inför skranket utan istället ansvarig övningsledare som ”borde ha insett att….”, helt i linje med svensk kultur.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till de olika principerna men kan ändå inte låta bli att tycka att vi i Sverige har en tendens att trycka ned ansvaret för principiella tillkortakommanden och systemfel lite väl långt ned i organisationen.
Även om en verkschef, ÖB eller minister inte på något sätt kunnat påverka en händelse och inte har något personligt ansvar, är de dock ansvariga för organisationen som sådan och för dess rykte och trovärdighet. Ibland kan en skitsak skapa tillräckliga rubriker för att kräva ett drottningoffer, eller som i Danmarks fall, en ÖB.

Dagens gåta för de fåkunniga:
Fråga:
Vem bär vad och i vilken hand?
Svar:
Chefen bär alltid ansvaret, i första hand.

SvD
DN

Annonser
  1. 05 oktober 2009 kl. 15:27

    Det kan ju också vara så, för att lägga till en sak, att Tim Sloth Jörgensen gjorde ett avtal med statsministern/försvarsmakten eller vem han nu ansvarade inför, så att han inte behövde gå tomhänt därifrån. Det vet man ju inte – än.

    Roger Klang, Lund

  2. 05 oktober 2009 kl. 18:47

    Jag tycker en chef ska ta sitt ansvar, och det är inte som i det här fallet att avgå. Det är att frånsäga sig sitt ansvar.

    Lite för likt fotbolls- och isockeytrenderna de senaste åren, där tränarna får sparken så fort det går dåligt för laget.

    Hade den danske överbefälhavaren haft lite ryggrad hade han stannat kvar och förklarat varför danska armén måste använda de metoder som beskrivs i boken, samt ge sina medarbetare en riktig spark i baken för det fåniga tilltaget att översätta boken till arabiska. Översättningen i sig själv var nog ingen säkerhetsrisk eftersom muslimska grupperingar i Danmark säker redan hade gjort en sådan.

  3. 05 oktober 2009 kl. 18:57

    @Ingenjören
    I princip håller jag med dig. En chef tar bäst sitt ansvar genom att stanna kvar, försöka reda ut situationen och genom att undanröja förutsättningarna för en upprepning.
    Ibland hamnar man dock i ett opinionsläge, i ett tryck, i en låst situation som inte påverkas av sakliga argument och som kräver ett offer för att lösas ut.
    Om det sen är politik inblandat, som i det danska fallet, är saken klar. Topptjänstemannen offras alltid om alternativet är en minister.

  4. 05 oktober 2009 kl. 20:56

    Chefsingenjören sade:

    ”Översättningen i sig själv var nog ingen säkerhetsrisk eftersom muslimska grupperingar i Danmark säker redan hade gjort en sådan.”

    Roger svarar:

    Den översättning till arabiska som gjordes har jag för mig var tillverkad genom Google översättning och var mycket bristfällig. Som jag förstått det så har boken precis lämnat förlaget (på danska).

    Roger Klang, Lund, Scania

  5. Varghjärta
    21 oktober 2009 kl. 0:06

    Hehe, Babelfish Danska till arabiska blir nog knappast läsbart.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s