Hem > Okategoriserade > Veteranskandal

Veteranskandal

Det är bara att instämma i vad som framförs på Brännpunkt i dagens SvD.
Det är en skandal att inget påtagligt och tillräckligt gjorts för våra veteraner trots att problemen varit kända och påtalade ända sedan Kongo-krisen i början av 1960-talet. En skandal som faller tillbaka på både Försvarsmakten och genom åren olika regeringar.

Att Försvarsmakten inte gjorde något under 60-, 70- och kanske 80-talen är möjligen förståeligt om än inte försvarsbart. Då härskade på allt för många ställen fortfarande kulturen att inte ”smöra dem som varit ute och solat sig på en FN-mission till skillnad från dem som varit hemma och gjort det riktiga jobbet”.
PTSS var kanske inte heller så vanliga efter en CYPERN-vända men definitivt efter KONGO 1 och vissa LIBANON-bataljoner.
Man kan tycka att FM borde lärt sig efter BALKAN-missionerna, efter KONGO 2 och nu AFGHANISTAN men tydligen inte.
Många fagra ord om att det är viktigt men väldigt lite konkret utfall.
Om inte FM reagerat tillräckligt, borde i varje fall våra politiker gjort det, pekat med hela handen, klarat ut vad som ska göras i ett konkret uppdrag och avdelat medel.

SvD Brännpunkt

Annonser
  1. 04 oktober 2009 kl. 20:52

    Det tycks vara en tradition med långa anor att negligera psykiskt traumatiserade soldater. Redan efter första världskriget kom soldater hem med vad man nu kallar PTSS men det förbigicks med tystnad.

    Har Vietnamveteranerna i USA fått hjälp? Soldaterna som kommer hem från Irak?

    Skadorna kan ödelägga familjer….det är verkligen angeläget att ta dem på allvar.

  2. 05 oktober 2009 kl. 8:54

    Tillbaka i historien, under VK 1 och inledningen av VK 2, fanns väl inte PTSS eller andra mera tidsanpassade namn som diagnos. En soldat var antingen feg eller modig och den som visade olika tecken på stressymptom under eller efter strid, tillhörde de förstnämnda. Han var helt enkelt inte av det rätta virket, var en skam för sitt förband, sin armé och för sitt land. I bästa fall gömdes han undan, i sämsta fall avrättades han för feghet.

    Nu vet vi bättre men vet vi tillräckligt bra?
    I USA har man ett omfattande och i många fall livslångt program för att ta hand om veteraner som drabbats av fysiska skador. Vad gäller de psykiska är man på väg men har förmodligen lång väg kvar.
    För Vietnamveteranerna var/är kanske det största problemet att de fått klä skott för kriget som sådant, för regeringens politik och för det allmänna motståndet mot kriget. Ett impopulärt krig = impopulära soldater som man inte vill låtsas om.

    För Sveriges del finns nog kunskapen, i princip.
    Problemet har som vanligt varit ansvarsfördelningen och pengarna.
    Försvarets officiella inställning har varit att efter det akuta skedet är det den allmänna sjukvården som har ansvaret och att problemen ska lösas inom de generella trygghetssystemen, ”gå till vårdcentralen..”. Alla känner vi till kösituationen där och där saknas dessutom den specialkompetens och kanske personliga erfarenhet av bakgrunden som krävs.

    Om Försvaret ska ta ett utökat ansvar för veteranfrågan vill man ha ett konkret uppdrag och medel för att lösa uppgiften, så i slutändan faller det tillbaka på våra politiker.
    En proposition lär vara på gång nästa år…..

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s