Hem > Okategoriserade > Det är inte mitt bord och han som har hand ôm ett träffas på telefon….

Det är inte mitt bord och han som har hand ôm ett träffas på telefon….

För några år sedan kunde man på SvT följa serien Kommissionen. Även om serien lämnade mycket övrigt att önska, beskrev den på ett bra sätt problemen kring stuprören och sektioneringen i svensk statsförvaltning och hur dessa omöjliggör, eller i varje fall försvårar, en rationell och effektiv krishantering efter exceptionella händelser.

Regler skapade för att säkerställa oväld, medborgarnas integritet och myndigheternas självständighet gentemot varandra och de målstyrande politikerna, visade sig i serien, och för den delen i verkligheten i samband med Tsunamikatastrofen, orsaka förseningar, kompetensstrider, rivalitet och oklarheter om vem som skulle eller fick göra vad.

Att sekretess råder mellan myndigheter och att ingen myndighet får ”ta befälet” över någon annan för att samordna eller styra verksamheten mot ett gemensamt mål, kan kanske i vardagslunken och i ”normalfallet” vara en god princip men är inte särskilt effektivt då det bränner till. Det särskilda beredskapskansli som skapats i statsrådsberedningen kan möjligtvis upprätthålla beredskapen för och öka hastigheten i att starta olika processer men samordningsproblematiken kvarstår. Fortfarande kan inte någon myndighet, knappast ens regeringen, samordna med befäl utan endast genom samråd; allt annat vore ministerstyre eller en begränsning av de självständiga myndigheternas ansvarsområden och handlingsfrihet att tolka verkligheten och vidta vad de tycker vara lämpliga åtgärder.

Frågan om myndigheters olika roller, begränsningar och rättigheter har aktualiserats i samband med Helikopterrånet. Om nu inte Polisen frågade Försvaret i tid, varför fortsatte inte FM att följa helikoptern på eget bevåg? Varför är en eventuell samverkan som inte innebär risk för våldsanvändning beroende av beslut eller förfrågningar på så hög nivå att tidsfaktorn, att gripa tillfället i flykten, går förlorad?

Helikopterrånet var inte på något sätt av samma dignitet som vare sig Tsunamin eller den terroristattack som låg till grund för Kommissionen men visade ändå på de problem som våra regelverk ger upphov till vad gäller myndigheters samverkan och stöd till varandra vid speciella händelser där det krävs snabba beslut och direkt samverkan på låg nivå.
Till syvende og sist gäller det ju att kunna utnyttja samhällets, dvs våra, samlade resurser på bästa sätt.

SvD
DN

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s