Hem > Okategoriserade > Större, starkare och vackrare

Större, starkare och vackrare

Ett nytt signalspaningsfartyg och ett nytt stridsstödfartyg; rejäla saker som ska tåla världshaven och kunna ligga ute länge enligt pressen.
Vad gäller signalspaningen har den från svensk sida traditionellt varit inriktad mot Sovjetunionen/Ryssland, där den givit viktiga och ibland avgörande underlag för vårt eget agerande samtidigt som den genererat många goda äpplen till den internationella frukthandeln.
Då nu HMS Orion faller för åldersstrecket ska hon alltså ersättas av ett fartyg som ska vara en stabil plattform med hög sjövärdighet som kan ligga ute länge…
Var Orion ett dåligt fartyg eller har seglationsförhållandena i Östersjön ändrat karaktär och förvärrats, eller är det så att Sverige ändrar inriktning på sin signalspaning? Kommer vi att lämna den entydiga inriktningen österut mot Ryssland och mot förhållandena i Östersjön? Kommer vi att sätta upp vårt nya signalspaningsfartyg bland registerförbanden eller behöver vi utöka vår fruktkorg med sorter även från andra odlingsområden? Att specialinriktade signalspaningsenheter deltar i vissa av våra utlandsmissioner är en sak men att projektera ett helt specialfartyg med förmågor utanför vårt direkta nationella intresseområde är en annan.
Likadant vad gäller ersättaren till HMS Trossö även om jag där kanske har större förståelse för oceankapacitet och hkphangar. Vi deltar ju faktiskt med sjöstridskrafter i internationella insatser även om det i dagsläget innebär en nästan total utarmning av den nationella förmågan.

Jag kanske övertolkar pressuppgifterna om nybyggnadsprogrammet men jag kan inte låta bli att se det som ännu ett tecken på en i mitt tycke felaktig prioritering av Långtbortistandoktrinen på bekostnad av vår nationella förmåga och våra egna, regionala, behov.

SvD
DN

Annonser
  1. thomas
    18 september 2009 kl. 10:07

    Feltolkning eller inte – kan bara hålla med om att det är ännu ett tecken på en i mitt tycke felaktig prioritering av Långtbortistandoktrinen på bekostnad av vår nationella förmåga och våra egna, regionala, behov.

    Vilka våra egna, regionala, behov är (och egentligen har varit hela tiden de senaste 50 åren) kommer sannolikt att vissa sig med allt större tydlighet nu när USA överger robotförsvaret och Ryssland fokuserar sina militära muskler mot att försvara sina intressen i Östersjön och norrut mot naturresurserna kring Nordpolen…

  2. NK
    18 september 2009 kl. 13:01

    Tja, det som jag vet om Orion och som är till hennes nackdel är ju sådant som man inte kan skriva om på internet. Så som svar på en av dina frågor: ja, vi behöver ett nytt fartyg. Jag vet inte om du åkt med Orion någongång, men eftersom du tydligen har kompetens och kunskap nog kring att utmåla behovet av ett nytt fartyg som någonting misstänksamt så antar jag att du faktiskt vet vad du talar om och kanske till och med har verkat i en telekrigsbefattning inom marinen/FRA någongång. Om inte så kan det ju inte vara fel att kanske, kanske höra av sig till någon kamrat i ett annat vapenslag för att få höra vad de anser om Orions vara eller icke vara. Men vad vet jag… inget om telekrig och inget om hur man stridsleder flyg…

  3. 18 september 2009 kl. 15:35

    @ NK
    Jag ifrågasätter inte på något sätt att HMS Orion behöver ersättas och anser detta inte på något sätt misstänksamt. Vad jag reagerade på var vad pressen beskrev som en ”stabil plattform med hög sjövärdighet som kan ligga ute länge…”
    Den beskrivningen får mig att associera till ett white water-fartyg, inte ett fartyg i första hand avsett för Östersjön.
    Denna association fick mig att spekulera i huruvida Sverige ändrat inriktning och prioritering vad avser vår signalspaning, om vi kanske kommer att se Orions efterföljare i Medelhavet eller utanför den nordamerikanska kusten för att samla äpplen eller i Indiska oceanen som en del av en Långtbortistan-mission.

  4. spanaren
    20 september 2009 kl. 6:47

    ”År 1983 sjösattes telespaningsfartyget Orion på drygt
    1200 ton. Fartyget byggdes mot bakgrund av de Kalla
    Krigets allt större behov av underrättelseinhämtning
    – ett behov som förstärktes allt mer efter de Baltiska
    staterna självständighet. Hon är försedd med utrustning för totalförsvarets räkning”
    Källa: ”Örlogsfartyg” SMB

    1989/1991 föll Berlinmuren och Sovjetunionen upplöstes
    Kalla Kriget ersattes i vår del av världen av
    ”historiens slut” (jmf Fukuyama) och ”Fred i vår tid”
    (jmf Chamberlein). Det respektingivande svenska
    totalförsvaret avskaffades och ersattes av en
    förstärkt ”FN-bataljon” för insatser i ”Långbortistan”
    Därmed bortfaller både behovet av Orion och den
    militära mot Ryssland riktade signalspaningen på FRA.
    Östersjön är ett NATOs innanhav och landgränsen i
    öster mot Ryssland skyddas av en ”Maginotlinje” i
    Baltikum – är det inte så Sveriges säkerhetspolitiska
    läge idag ser ut?
    Till yttermera visso har vi förre ÖBs ord på att
    ”Ryssland idag är en demokrati som alltmer vävs in
    i de västliga samarbetena” och den allmänna insikten
    är att ryska Östersjöflottan består av rostande vrak
    från Sovjettiden. (Hur rostiga är nya attackkorvetten
    Stereguschchy och världens kanske idag modernaste konventionella ubåt den nylevererade St Petersburg?)

    Carlskronas viktigaste förmåga är troligen,
    då militära behov idag är försumbara, att fartyget i likhet med föregångarna Älvsborg och Visborg i princip är byggda som handelsfartyg med dessas stabilitet i öppen sjö.
    Den viktigaste aspekten, ur bla facklig synpunkt,
    på besättningens bekvämlighet är därmed tillgodosedd
    Ett fartyg av typ Orion är även i Östersjön ”obekvämt”
    för besättningen redan vid moderat sjöhävning.

    Enligt OSI lekte det ryska sigintfartyget SSV-201
    ”kurra gömma” med den mäktiga NATO-flottan under
    USA/NATOs angreppskrig mot Serbien. Varför sände
    inte ryssarna en modifierad färja?

    De som följer Carl Bildts blogg vet att militära
    maktmedels betydelse i den svenska utrikespolitiken
    är helt bortses ifrån. Det är Chamberleins
    politik med ”prat och signerande av papperslappar”
    som gäller. Samtidigt har vi politiskt satt oss
    i samma sits som Juschenko i Ukraina och Saakasjvilij
    i Georgien – ryssarna vägrar besöka/tala med oss…
    Putin vägrar att resa till Ukraina och Medvedev
    kommer troligen inte resa till Stockholm.
    Kanske den idag förda utrikespolitiken skulle kunna
    tänkas medföra ett behov av militär signalspaning utanför ”Oblasten” så vi får veta om de ryska
    ”vraken” bogseras ut på redden eller högst oväntat
    högmoderna örlogsfartyg av franska typen ”Mistral”
    som ryssarna avser köpa ”från hyllan” sätter kurs mot Gotland under eskort av ”Steruschchy”

    Bo Pellnäs har enligt min mening inte helt fel…..

    http://en.wikipedia.org/wiki/Vishnaya_class_intelligence_ship

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s